Polisens värdegrund hade svagt stöd bland en grupp polisstudenter som forskaren Malin Sefton följde 2010, enligt en färsk artikel.
doktorand
Malin Sefton är doktorand i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet och en av deltagarna vid förra årets doktorandkurs i polisvetenskap vid polisutbildningen i Växjö.
Artikeln heter ‘Sunt förnuft’ som normaliserande konstruktionsredskap i polisstudenters tal om Polisens värdegrund. ”
Den är publicerad i Lied, S. & Osbeck, C. (Red), Religionsdidaktisk arbeid pågår. Religionsdidaktikk i Hamar och Karlstad.
När hon diskuterade värdegrunden med studenterna rabblade de ledorden: ”engagemang, effektivitet och tillgänglighet”. Samtidigt uttryckte de flesta att arbetet med att ta fram en värdegrund varit onödigt.
”Alltså det är bara tre ord på ett papper för att … eh Bengan (Rikspolischef Bengt Svenson) ska kunna stå i media och säga att vi arbetar efter den.” Så sa en av de 45 studenterna, som gick fjärde terminen på Polishögskolan i Solna när Malin Sefton träffade dem.
Även om några ansåg att det finns poänger med en nationell värdegrund, var de flesta kritiska.
Vad är då värdegrund? frågade Sefton.
Svaren kom snabbt: ”sunt förnuft”.
”Den lilla klick som inte besitter sunt förnuft, vilket det finns en del, då räcker det inte att be nån … välbetald snubbe skriva tre fina ord på ett papper” sade en student.
På frågan vad sunt förnuft är dröjde responsen.
Malin Sefton återger spridda svar om allas lika värde och att alla ska behandlas lika. Det fanns också resonemang om att man kan beskriva någon som ”neger” på polisradion, eftersom ”alla” ändå vet att rasism är fel och att man därför inte menar något illa med ordvalet.
Malin Sefton tycker att flera av resonemangen haltar.
– Sunt förnuft kan användas för att legitimera vilken åsikt som helst. Det är svårt att argumentera emot, säger hon till Polistidningen.
Handlar inte ”sunt förnuft” om att allt inte går att bestämma på förhand. Att man som polis förväntas göra rimliga bedömningar i en komplex situation?
– Det är säkert så man menar – att man måste kunna tillämpa regler, som inte kan vara för exakta, eftersom man då blir låst.
Problemet med uttrycket kvarstår ändå, påpekar Malin Sefton. För säger ”sunt förnuft” exempelvis att man ska behandla alla lika – eller – är det sunt förnuft att behandla alla efter deras förutsättningar?
