Polisorganisationskommitténs förslag om en sammanhållen polismyndighet innehåller få konkreta detaljer. Många frågor återstår för en särskild utredare att lösa.

– Djävulen bor i detaljerna, sade Krister Hammarbergh (M), som ingår i Polisorganisationskommittén, när han luftade sina farhågor kring den föreslagna myndighetssammanslagningen.
De potentiellt djävulska detaljerna överlåter politikerna alltså med varm hand till en särskild utredare att ansvara för.

Hur många regioner polissverige ska delas in i, var gränserna mellan dem ska gå och vilka huvudorterna i respektive region ska vara hör till de frågetecken som utredaren ska räta ut.

Den nya organisationen ska följa en viss grundprincip: ”Polisorganisationens beslutsstrukturer ska byggas underifrån och uppåt genom att befogenheter och uppgifter finns på lägsta ändamålsenliga nivå.”  Men exakt vilka uppgifter som ska lösas på nationell nivå, i regionerna och på lokal nivå är också utredarens ansvar att avgöra.

Han eller hon ska inte bara arbeta fram den nya organisationen, med tillhörande delegationsordning, verksamhetsplan och budget, utan också sjösätta den.
En av många delikata frågor som den särskilde utredaren ska ta ställning till är hur stor arbetsgivarens omplaceringsskyldighet ska vara vid arbetsbrist. En annan de polisanställdas geografiska arbetsskyldighet.

Vem som ska axla denna uppgift är inte klart, men organisationsförändringen ska vara ”polisledd” enligt uppgift på presskonferensen då utredningsförslaget presenterades.

1 januari 2015 ska den nya organisationen träda i kraft, om allt går planenligt.