Polis och politiker i Norge får blytung kritik i 22-juli kommissionens rapport. Enskilda modiga och skickliga insatser överskuggas av ineffektivitet, samordningsproblem och dåliga beslut – något som i slutänden kom att kosta människoliv.
Polis och politiker i Norge får blytung kritik i 22-juli kommissionens rapport. Enskilda modiga och skickliga insatser överskuggas av ineffektivitet, samordningsproblem och dåliga beslut – något som i slutänden kom att kosta människoliv.
UR Rapporten:
• Attentatsmannen hade gått att stoppa innan terrorn startade. Den norska säkerhetstjänsten, PST, hade om den haft bättre arbetsmetoder (samarbete med tullen angående varor som det går att tillverka sprängmedel av) kunnat spåra upp Breivik i tid för att förhindra massmordet.
• Rikslarmet uteblev i 77 minuter efter explosionen.
• Gränskontroller upprättades först efter två timmar.
• Det tog nästan 70 minuter innan poliserna grep gärningsmannen på Utöya. Beväpnade poliser som befann sig 600 meter från ön hade då fått order om att observera vad som hände medan han fortfarande sköt ihjäl människor.
• Attentatsmannen efterlystes inte trots att myndigheterna hade hans signalement och bilnummer.
• Polishelikopterns förare var beredd att lyfta 15.26 men så skedde inte förrän klockan 21.
”En osminkad rapport” Det var norske statsministern Jens Stoltenberg omedelbara krav efter terrordåden i Oslo och på Utöya då 77 personer dödades.
Det fick han.
Måndagen den 13 augusti offentliggjordes 22-juli kommissionens analys som arbetats fram under ledning av juristen Alexandra Bech Gjörv. Rapporten är huvudsakligen en svidande beskrivning av polisiära felbedömningar, tillkortakommanden och olyckliga omständigheter.
– Oslopolisen uppfattade fort att det handlade om terror och de fruktade nya angrepp. Det gick inget rikslarm och helikoptrar blev inte mobiliserade, sa Alexandra Bech Gjörv enligt Expressen under presskonferensen i Oslo.
På punkt efter punkt underkände sedan rapportförfattarna det norska polisarbetet. Samtidigt framkommer fakta som delvis mildrar kritiken. Bland annat påtalade polisen redan 2004 för regeringen att Grubbegatan, där attentatsmannen tog sig in med sin skåpbil lastad med sprängmedel, borde stängas för att skydda regeringskvarteret mot angrepp.
Dessutom påpekade Alexandra Bech Gjörv, enligt Dagens Nyheter, på presskonferensen att den praktiska räddningsaktionen när den väl inleddes på Utöya var väl utförd.
Sedan tillade hon:
– Men vad hände med ambitionen att trycka på den stora larmknappen?
Oslos polischef Øystein Mæland accepterar kritiken. Samtidigt framhåller han att polisen gjorde sitt bästa i en svår situation.
– Vi accepterar kommissionens slutsats att polisen hade kunnat vara snabbare på Utöya och att gärningsmannen kunde ha gripits tidigare, sa Øystein Mæland enligt tidningen Verdens Gang.
Samtidigt framhöll Øystein Mæland att rapporten utgör en svår läsning både för poliserna, som arbetade direkt med terrorattentatet, och honom själv som polischef.
– Men svårast är det för de efterlevande som tänker att deras kära kanske kunnat räddas om polisen hade varit snabbare.
Det norska polisfackets vice ordförande, Sigve Bolstad, säger till den norska tidningen Aftenposten att han anser att det är den centrala polisledningen som bär en stor del av skulden för det som inte fungerade.
– Vi måste gå in och se vilken kompetens den norska polisledningen har, säger Bolstad.
Men det är ännu för tidigt att utkräva personligt ansvar, vare sig i polisleden eller hos politiska beslutsfattare. Även om delar av rapportinnehållet läckt ut i förväg måste alla inblandade först hinna med att läsa de nära 500 sidorna. Redan står det dock klart att ansvar kommer att sökas högt upp i statsledningen och bland tjänstemän.
Statsministern Jens Stoltenberg fick omedelbart efter terrordåden massivt internationellt stöd och beröm för sitt sätt att hantera situationen. Men inte ens han går fri och uppmanas nu av den inflytelsefria tidningen Verdens Gang att avgå på grund av att han bär det yttersta ansvaret för bristerna i statsapparaten.
Den kraftfulla kritiken kan också komma att läggas till grund för en process då brottsoffren stämmer staten.
– När det gäller Utöya kokar det ner till aktionstiden. Det tog för lång tid och på grund av det kostade det för många liv och skadade. Polisen skulle ha agerat snabbare. När det gäller regeringskvarteret är det mer att man borde haft högre säkerhet i förväg, säger målsägarbiträdet Carl Bore till TT och fortsätter:
– Vi hoppas att de kommer att skärpa arbetet med allt som har med beredskap att göra. Om ingen hålls ansvarig för fel kan man inte vänta sig stora förbättringar heller, säger Bore.
Även svensk polis nämns i rapporten – men i positiva ordalag. Enligt rapportförfattarna satte svensk polis på eget bevåg – trots att den inte fick något larm från Norge – upp ett tiotal gränskontroller.
