Tillbaka på arbetet efter sommaren. En del av semesterplanerna blev som jag hoppats, en del blev det inte. Men så är ju livet, det går inte att styra. Precis som polisarbetet.
Tillbaka på arbetet efter sommaren. En del av semesterplanerna blev som jag hoppats, en del blev det inte. Men så är ju livet, det går inte att styra. Precis som polisarbetet.
Polisarbetet är spännande och krävande, farligt och upprörande, vardagligt och oglamoröst, men också roligt och inspirerande. Det innehåller allt ifrån klotter till en självmordsbombare. Från en stulen cykel till en galning som skjuter ihjäl ungdomar. Oavsett vad som händer ska en polis klara av att hantera det och gärningsmannen ska lagföras.
”Många poliser upplever att själva kärnan i polisarbetet gått förlorad. Den att göra skillnad för någon som utsatts för brott”
Beslut ska fattas sekundsnabbt av enskilda poliser. Beslut som sedan ska hålla långt upp i rättskedjan, kanske ända till Högsta Domstolen. Därför är den kompetens som praktiskt polisarbete ger ute i verkligheten så värdefull för verksamheten.
Jag hör ofta från poliser att arbetsgivaren inte längre känner av nerven i polisarbetet. Att ledningen tappat kontakten med fotfolket. Att det finns en oförmåga att förstå att teori inte är detsamma som praktik. Som när man inför nya arbetsmetoder, modeller eller IT-system för underlätta men som istället stjälper, då verksamhetens och personalens behov inte tagits på allvar av de som fattar besluten.
Poliserna är polisorganisationens viktigaste resurs. Hur de bemöts och behandlas av arbetsgivare och ledning påverkar prestationen och organisationens resultat. Här finns ett direkt samband – om personalen upplever att de möts av nonchalans påverkas också resultatsiffrorna negativt. Ändå vägrar Rikspolisstyrelsen att se det uppenbara.
Ibland framstår det som om det är viktigare för Rikspolisstyrelsen att redovisa antal förundersökningar eller antal polispatruller än att faktiskt se vad polisen gjort. Många poliser upplever att själva kärnan i polisarbetet gått förlorad. Den att göra skillnad för någon som utsatts för brott, att avbryta eller förebygga brott, att hjälpa en utsatt människa och inte minst att sätta brottslingar bakom lås och bom.
Om Rikspolisstyrelsen har tappat känslan för vad som driver verksamhetens kärnresurs – poliserna – är det allvarligt. Om det är så att kärnresursen till slut tappar arbetsglädje och motivation är det allvarligare. Till slut uppstår en kärnreaktion. Och det vill ingen ha.
Just nu pågår förberedelserna inför höstens löneförhandlingar med Rikspolisstyrelsen. Noggranna analyser, motioner och lönepolitiska program som bifallits vid Polisförbundets representantskap i september kommer att utgöra grunden för våra kommande yrkanden. Naturligtvis tar vi med oss en del från de tidigare förhandlingarna.
Jag förutsätter därför att arbetsgivaren nu under kommande löneförhandlingar i konkret handling visar att man investerar och respekterar sin viktigaste resurs – Sveriges poliser.
