Annons
Annons
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.
Foto: David Bergström

Polisinspektör Bo Göran ”BG” Strandfjäll gick ner 50 kilo på ett halvår efter en magsäcksoperation.
Knäna slutade värka, pulsen dalade och, viktigast av allt, omgivningens attityd blev bättre.

- Som polis vänjer du dig vid glåpord från allmänheten, att dessutom ta det från kollegor borde man slippa, säger Bo Göran "BG" Strandfjäll. Foto: David Bergström

Polisinspektör Bo Göran ”BG” Strandfjäll gick ner 50 kilo på ett halvår efter en magsäcksoperation. Knäna slutade värka, pulsen dalade och, viktigast av allt, omgivningens attityd blev bättre.

– 50 fulla mjölkkartonger. Tänk dig den vikten på axlarna  varje dag året runt och lägg till påhopp och elaka kommentarer, säger Bo Göran ”BG” Strandfjäll, polisinspektör i Trelleborg.

Sedan tillägger han:

– Det är förbjudet att kränka människor på grund av sexuell läggning eller religion. Men en överviktig får du säga vad som helst till och polisorganisationen skiljer sig inte från samhället i övrigt. Som polis vänjer du dig vid glåpord från allmänheten, att dessutom ta det från kollegor borde man slippa.

Mycket har ändrats sedan vi sågs sist. Då hette han Nilsson i efternamn och vägde 133 kilo. I dag heter han Strandfjäll, ett namn inspirerat av hustruns hemtrakter i Norrland och den skånska kusten. Ansiktet är på många sätt oförändrat, men där slutar de flesta yttre likheterna. BG går före, tar trapporna till tredje våningen.

Det ser lätt ut.

Vi slår oss ner i en soffgrupp. BG berättar att han numera väger 83 kilofördelade på 180 centimeter. Den drastiska viktnedgången är ett resultat av en magsäcksoperation, en så kallad gastrisk bypass. Merparten av magsäcken snörs av och tunntarmens funktion sätts delvis ur spel. Patienten kan inte längre äta lika mycket som tidigare och resultatet
blir viktnedgång.

För BG förändrades livet för alltid. Det går inte att vrida klockan tillbaka. När ingreppet är gjort är det gjort. Det är svårt att återställa magsäcken och BG kommer att leva hela sitt liv med omkring tre procent kvar av det ursprungliga utrymmet i magsäcken. För alla som njuter av god mat blir livsstilsomläggningen total. Det går inte längre att äta sig proppmätt vid julbordet, att frossa på kräftor eller dricka några öl med vänner på en pub. Maten måste tuggas länge och väl. Socialt kan det vara komplicerat att förklara skälet till de extremt små portionerna och ändrade matvanorna.

gastrisk bypass

Den övre delen av magsäcken
skärs av och sys samman till en ”minimagsäck” som bara utgör några procent av
den ursprungliga magsäcken.

Nedre delen av tunntarmen
kopplas till den nya magsäcken.

Resultatet blir att maten bara
går förbi den mindre magfickan och en del av tunntarmen.

Tillskott av vitaminer och
mineraler krävs ofta.

BG kan inte dricka mer än ett litet glas vin under en kväll. Mannen som tidigare slukade sin pizza mäktar omöjligen mer än en slice. Går han över gränsen slår kroppen bakut. Ansiktsfärgen stiger, illamåendet kommer …

Ändå ser han mycket tillfreds ut när han säger:

– Jag har inte vägt så här lite sedan tonåren. Det känns som om jag studsar fram. Blodtryck, knän, ja allt är som nytt. Vet du, jag har till och med börjat jogga, det trodde jag aldrig mer skulle gå.

Den första tiden efter operationen måste kroppen ställas om, en mödosam och plågsam process. BG beskriver det som att allt går ner i varv när organismen under några veckor lär sig att överleva på soppor och puréer.  Sedan övergår den opererade stegvis till att äta fast föda, motionera och förhoppningsvis rasa i vikt. För BG:s del innebar det en revolution både privat och professionellt. Jobbet blev lättare och han slipper att vara orolig för att inte orka fysiskt.

– Tidigare var det svårt för kollegorna då vi skulle lyssna utanför en misstänks dörr eftersom jag flåsade så mycket.

Det råder inget tvivel om att han hör till de personer som i någon mening är ett med sitt jobb. Hemma i Trelleborg har han en stor samling med polisrekvistita, både från Sverige och utlandet. Han håller på att skriva en historisk sammanfattning av svensk polisverksamhet. BG konstaterar att hans vikt alltid har varit förbunden med arbetet. Ett resultat av oregelbundna tider och skräpmat och, ibland, ett hinder i karriären.

– Jag har sökt tjänster och fått höra att jag är för tjock och måste gå ner i vikt. Så är det, överviktiga personer behandlas annorlunda. Som om vi inte är så skärpta som andra.

Det har hänt att kollegor har kommit fram efter operationen och frågat om han är sjuk, men framförallt tycker han att omgivningens respekt för honom som person har ökat.

– Inget hår och avmagring. Stora C, cancer, är mångas första tanke men det går ju att reda ut sådana missförstånd. Viktigare är att folk lyssnar, kollegorna tar mig mer på allvar.

Han nämner att tiden i radiobil krympt till ett minimum jämfört med hur det var förut. Och det var i radiobilen som BG grundlade sin övervikt.

– Jag tror att de oregelbundna tiderna i bilen och att inte ha fasta mattider orsakade min övervikt.

Jag nämner att jag aldrig har betraktat BG som speciellt tjock. Överviktig, javisst – men att han gick och bar på 50 extrakilo låter otroligt. Han nickar medhåll. Kilona var emellertid hela tiden hans sorg, en sorg som han höll dold. Han låter själv förvånad då han berättar om kommentarer och åsikter. Om hur kollegor sagt saker som BG upplevde som djupt kränkande och samtidigt omöjliga att invända emot.

I efterhand har han funderat på om de aldrig förstod hur dåligt han mådde både fysiskt och psykiskt. Att han i omgivningens ögon var en glad person med självförtroende, en idrottstyp som blivit lite rund och skrattade då han påmindes om det, spelade kanske in. BG nämner att han var vältränad som ung och sysslade med handboll och squash. I någon
mening fanns den identiteten kvar. Kanske påverkade det omgivningen

– Få begrep hur tjock jag var, jag har haft ett smalt ansikte hela tiden. Kanske tyckte de att en stor stark karl ska tåla en del?

”Samhället påpekar
hur gräsliga
vi är”

Mobbning av överviktiga i arbetslivet är ett problem. Överviktigas riksförbund arbetar för acceptans av – och kunskap om – fetma.

Christina Fleetwood har varit ordförande för Överviktigas riksförbund sedan 2009. Hon anser att under hennes tid i föreningen har de övervikligas situation förändrats till det sämre, inte minst på arbetsplatserna. Samtidigt ökar antalet överviktiga personer stadigt.

– Förr fanns det inte så många överviktiga, men många drabbade utsattes för mobbning. Det nya är att samhället påpekar hur gräsliga vi är. Orsaken är att enorma ekonomiska intressen verkar för att människor till varje pris ska vilja gå ner i vikt.

Enligt Christina Fleetwood är övervikt ett tillstånd. Inte alltid en sjukdom eller en form av beroende, men det kan vara. Hon påpekar att operationer mot fetma blir allt vanligare, något som hon inte tycker är enbart positivt.

– Återigen handlar det mycket om ekonomi. Nu är det läkarna som vill tjäna pengar.

Istället förordar hon en hälsobetingad syn på vikt. Det centrala är att trivas med sig själv och äta hälsosamt.

– Då brukar kilona också försvinna. Annars är resultatet av en viktnedgång paradoxalt nog ofta ökad vikt på sikt, säger Christina Fleetwood.

Ämnen i artikeln

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Annons
Annons

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser