Polisbristen i Norrbotten är akut. Nu kommenderas personal från kusterna till inlandet. Samtidigt sker en förflyttning i omvänd riktning för att förstärka när leden tunnas ut i de orter som bistår med poliser.

Polisbristen i Norrbotten är akut. Nu kommenderas personal från kusterna till inlandet. Samtidigt sker en förflyttning i omvänd riktning för att förstärka när leden tunnas ut i de orter som bistår med poliser.

Poliser med ordinarie tjänstgöringsort längs norrlandskusten, i städer som Luleå och Piteå, tvångskommenderas att jobba i sju dygn på orter dit det är svårt att locka poliser. Framförallt är det i Kiruna, Gällivare och de mindre inlandskommunerna som polisbristen är stor.

Tidigare måste nyutexaminerade poliser tjänstgöra under ett par år på en plats där behovet var stort. Därefter kunde de söka sig till den ort de själva önskade – det så kallade transfersystemet. Men en arbetsmiljökartläggning visade att det fanns psykosociala problem som delvis gick att koppla till transfersystemet.

I september 2011 förändrades systemet och poliser placeras numera omedelbart där de önskar.

– Ledningen ändrade för snabbt och mot fackets inrådan. Resultatet har blivit dålig arbetsmiljö, resursslöseri och en ständig brist på poliser, säger Torgny Olofsson, ordförande för Polisförbundet i Norrbotten.

Det omedelbara resultatet blev att det uppstod stora vakanser i Gällivare och Kiruna. Därför externrekryterades tio poliser. De placerades i Luleå, Boden och Piteå och kommenderas vid behov vidare till norra Lappland.

Samtidigt uppstod personalbrist på de orter som poliserna togs ifrån. Lösningen blev så kallade ”tillbakaförstärkningar”. Poliserna som kommenderades till Luleå, Boden och Piteå förflyttas tillbaka till sina ursprungliga tjänstgöringsorter. I inlandet uppstår då på nytt en brist och nya kommenderingar görs.

– Metoden är häpnadsväckande ineffektiv. Och tänk vad det kostar med traktamenten, resor och inkvarteringar.

Vad föreslår du för lösning?
– Grundtanken måste vara att prioritera kärnverksamheten med ingripandepoliser och brottsutredningar. Problemet är att för många poliser slussas vidare till specialisttjänster, säger Torgny Olofsson.

Per Karlsson, operativ chef hos polismyndigheten i Norrbotten, håller med om att det finns stora problem. Framförallt är den ekonomiska boomen i norr, med gruvor som går för högvarv, paradoxalt nog ett dilemma.

– Får du bra lön i gruvan så lockar givetvis det. Både vi och vården har ett jätteproblem med den konkurrensen.

Ändå tror Per Karlsson inte att ortstillägg skulle lösa situationen eftersom han anser att det rör sig om för små belopp.

– Men ibland ångrar jag nästan att vi tog bort transfersystemet. Men med det kvar hade vi troligtvis inte fått några sökanden alls till myndigheten.

”Poliser blir som
en underklass”

Stefan Nilsson jobbar över 20 mil från familjen när han gör sina sjudagars pass i Gällivare. Nu funderar han på att ta tjänstledigt och testa ett gruvjobb.

Stefan Nilsson är 30 år gammal och har varit färdig polis i två år. Han är stationerad i Boden och bor fem mil därifrån i lilla Älvsbyn. Men för närvarande arbetar han 23 mil bort, i Gällivare, och det har han gjort under flera perioder under 2012. Till skillnad mot många av sina kollegor rör det sig om ett frivilligt val. Traktamente istället för pendlingskostnad lockar.

– Jag har aldrig fått löneförhöjning. Lärare, sjuksköterskor och poliser blir som en underklass i malmfältsområdena där många gör bra med pengar, säger Stefan Nilsson och tillägger:

– Varför utbilda sig om det bara resulterar i skulder? Jag kan ärligt talat säga att jag sneglar på gruvjobb med 35 000 kronor i lön för dagjobb.

I den andra vågskålen finns det arbete som Stefan Nilsson trivs med. ”Det roligaste och mest givande jag sysslat med”. Och han är bekymrad över att resultatet blir lidande i samband med flyttkarusellen.

– Mycket faller mellan stolarna och vi tappar i rutiner och lokalkännedom. Arbetsmiljömässigt är det illa, säger Stefan Nilsson.