Juristerna har länge varit kritiska mot lekmannainflytandet i sin egen värld. De har aldrig accepterat att juridiskt oskolade personer tillsatts enbart på politiska meriter och kunnat överrösta juridiskt utbildade domare. Det har uppstått flera uppmärksammade jävssituationer och kritik mot ointresserade och okunniga nämndemän.
Detta har föranlett en ganska högljudd intern och extern debatt och 5 juni publicerades i media ett upprop om att avskaffa nämndemännen. Presidenten i Svea Hovrätt, Fredrik Wersäll var bland undertecknarna.
Jurister sitter ofta på flera stolar vid juridiska bedömningar och i försäkringsbolag, bolag, nämnder, politiska, religiösa och idrottsliga sammanhang. Detta har Sveriges Domareförbund ansett vara ett legalt inslag av samhällsengagemang. Nämndemannen i Södertälje som orsakat den oerhörda turbulensen kring domarna mot Södertäljenätverket sitter i flera nämnder och även i den politiskt tillsatta polisnämnden. Under tiden rättegången pågått har han endast varit med på ett sammanträde. Vid dessa sammanträden lämnas samma information som också går ut till allmänhet och press. Polismästare Patrick Ungsäter understryker att man naturligtvis är noga med att inte redovisa materialet i förundersökningar.
Kanske har även Fredrik Wersäll och Riksåklagaren Anders Perklev liksom alla i och utanför Södertälje med stort intresse följt medierapporteringen och påverkats. Wersälls drastiska beslut kan därför inte vara grundat på en omsorg om rättssäkerheten utan snarare på att, utan hänsyn till den obotliga skadan för rättsväsendet, utnyttja tillfället att skjuta systemet med nämndemän i sank. Alla domar är ju överklagade och skulle precis få en ny prövning i Svea Hovrätt där Wersäll är chef. Är inte Wersäll genom sin position och sin dokumenterade negativa inställning till nämndemän alltför belastad för att få fatta ett så förödande beslut som inte går att överklaga ?
Hela debatten visar att nu har jävsbegreppet getts en dramatiskt förändrad tolkning. Medlemskap i polisstyrelse eller polisnämnd har betraktats som bevis på hederlighet som berättigat till nominering som nämndeman. Nu blev det efter Wersälls dramatiska beslut tvärt om och förvirringen är total.
Hur många personer handlar det om och hur många rättegångar måste tas om? Hur ska rättsväsendet orka med denna otroliga belastning? Allmänheten accepterar inte att det blir något slags ”prejudikat” som innebär att massor av rättegångar måste tas om till orimliga kostnader, mänskligt lidande, saknat förtroende och framför allt sämre rättvisa!
Anders Bergstedt
Pensionerad kriminalpolis, numera debattör
