Fredag eftermiddag. Två timmar innan kvällsgänget ska gå på ringer en av operatörerna och sjukanmäler sig. En kedja av sms går ut för att finna en ersättare som är beredd att lägga ännu en kväll på att dirigera polispatruller till olycksplatser, bränder och skottlossningar.
Det slutar med att Lars Rydberg, som är fackligt ombud på LKC, får träda i tjänst. Detta i stället för att helt ägna sig åt att guida Polistidningen, som hans plan var från början. Lars Rydberg gick av sitt senaste pass klockan fyra natten innan, men verkar ändå tillräckligt taggad för att hantera båda uppgifterna ända in på vargtimmarna.
– Jag har jobbat skift sedan 1979. Jag är van, konstaterar han lugnt.
Lars Rydberg jobbade tidigare i Borås, där han var fackordförande fram till 2004, när länets alla kommunikationscentraler slogs ihop.
Lönerna på LKC i Västra Götaland har höjts kraftigt, för att förmå poliser även från andra delar av länet att arbeta i Göteborg. En ordningspolis som blir operatör där får i ett slag en höjning av grundlönen med ungefär 7.000 kronor – i månaden. Ändå har det länge varit svårt att värva folk och under flera år efter sammanslagningen kommenderades därför polisanställda till LKC.
Nu är situationen dock en annan, enligt Hans Lippens, som basar för verksamheten.
– Vi är en av de få myndigheter som inte har rekryteringsproblem på LKC idag. Vi fick i stället tacka nej till ett antal sökande den här utbildningsomgången, säger han.
Det är inte för att folk flyr fältet?
– Nej, man flyr inte hit, för här får man jobba. Du ska ha koll på alla samtal från PKC*, växeln, SOS Alarm och radion. Det är ett oerhört högt tryck ibland. Inte alla klarar av den stressen, säger Hans Lippens.
Samtidigt är tempot för vissa en del av arbetets tjusning.
– Ledningscentralen är hjärtat i polisarbetet. Du är med överallt där det händer saker, men du behöver inte slåss med buset. Man kan styra och ställa och påverka och får en överblick över hela myndigheten, säger Lippens, som själv har ett par decenniers arbete på kommunikationscentral i bagaget.
Jag har hört att man fastnar på LKC. Hur är det med det?
– Nej, visst får folk sluta. Nu har vi ju ett tillräckligt inflöde. Men det här är en prio ett-verksamhet, så vi kan inte släppa folk hur och när som helst. Från sista februari till sista augusti är den möjligheten stängd.
LKC Västra Götaland
Antal anställda: 135, varav ungefär hälften civila och hälften poliser.
Utbildningen är 18 veckor lång för civilanställda, som ofta rekryteras från PKC, en trappa ner i samma hus. Ingångslönen för civilanställda operatörer är 21.500 kronor i månaden, och höjs sedan utifrån vilken nivå operatören har. På nivå 2, som vissa lyckas nå redan efter cirka sex månader, är lönen 27.000 kronor.
Poliserna hakar på utbildningen senare och är klara operatörer efter 12 veckor. Poliserna rekryteras när de har ungefär fem års yrkeserfarenhet. En polis i yttre tjänst tjänar då cirka 26.000 kronor plus OB, enligt den rådande lönetrappan i Västra Götaland. Som färdig operatör på LKC blir grundlönen minst 33.050 kronor.
Varje turlag består av ett tjugotal anställda. Tjänstgöringen fredag till söndag varannan helg ligger fast i sexveckorsschemat. Två utbildningsdagar likaså. I övrigt är det periodplanering som gäller.
Tidigare innebar alla nattpass helnätter, 22.00-07.00, men numer är bemanningen mer behovsanpassad, så vissa nattskift slutar 04.00.
Under några sommarveckor förlängdes vissa helgpass till tolvtimmarspass.
En lång lista med övertidspass pryder en av anslagstavlorna, då det nästan dagligen finns luckor i bemanningen.
Källa: Hans Lippens, chef för LKC Västra Götaland.
Första september, när ”transferfönstret” öppnade sig, slutade tio anställda. Totalt ligger personalomsättningen på LKC runt tio procent, berättar Lippens. Det är ingen extrem siffra, men det ställer krav på kontinuerlig tillförsel av nytt blod, eftersom det inte finns utrymme för vakanser.
Efter fyra år som operatör på LKC får man behålla den högre lönen, om man exempelvis byter tillbaka till yttre tjänst.
– LKC är en bra plantskola. Man tränas i att ta snabba beslut, att tänka två-tre steg fram och hålla många bollar i luften. Det är egenskaper som är bra som ledare på andra funktioner inom polisen, säger Hans Lippens.
Men problemen LKC brottas med är flera. Exempelvis kan informationsöverföringen halta. Om ett samtal som kommit via SOS Alarm bryts innan personen hunnit uppge namn och plats för polisen, finns inget snabbt sätt att komma åt SOS Alarms uppgifter.
-Det kan vara en kvinna som har blivit misshandlad, med gärningsmannen kvar i närheten, och så plötsligt – klick, så tappar vi henne. Då får vi inte tag i adressen med automatik utan måste ringa SOS, berättar Lars Rydberg.
För att lösa detta ska LKC i Västra Götaland och SOS Alarm dra igång ett tätare samarbete på försök någon gång innan jul. Men planerna ställer nya krav på såväl teknik som juridik, eftersom det handlar om informationsöverföring mellan olika myndigheter och frågor kring sjukvårdssekretess. Faller försöket väl ut är tanken att arbetssättet ska införas i hela landet.
Ett annat påtagligt problem är att det många gånger finns för få radiobilar ute. Stressen ackumuleras när operatörerna inte har någonstans att göra av brännande ärenden, samtidigt som kön av väntande samtal bara växer.
– Ibland kan vi leta oss förtvivlade efter en patrull som kan hjälpa till, säger Lars Rydberg.
Klockan har passerat nio på fredagskvällen och på den nionde våningen i polishuset mellan Ulleviarenorna har sorlet ökat i intensitet. Avstämningar och frågor far i luften, parallellt med samtal via headseten.
– Bombgruppen är klar – de har tagit med sig granaten, men de bedömer den som transportsäker. Ja, DE borde ju veta ….
– Är det någon som har tagit den här handräckningen? Bra.
– Polisen 112. Hej … Är du skadad?
Ute i Göteborgstrafiken försöker piketen stoppa en bil, som vägrar att stanna. Kent Jansson, som är teknikoperatör, ser till att radiobil efter radiobil och ett par hundpatruller skickas i riktning mot efterföljandet. När den jagade bilen påträffas övergiven får Kent Jansson polisbilarna att åka i en vid ring runt platsen, för att om möjligt begränsa området som behöver avsökas. Två av fyra personer som ska ha åkt i bilen kan på så sätt senare spåras upp och gripas.
I ett rum litet vid sidan om sitter presstalesmannen Björ Blixner, som egentligen tillhör länspolismästarens stab. Han och hans kollegor sköter journalistkontakter på dagtid och vardagskvällar. Genom att snabbt och ofta uppdatera hemsidan håller de antalet telefonsamtal nere på ett minimum. Till de färska notiserna på webben hör några rader om gårdagens löpsedelsstoff – kvinnan som haft skelettdelar i sin lägenhet i Bergsjön.
En mamma ringer om sin son, som meddelat att han tänker ta livet av sig. Operatören som fått in uppgiften skickar en radiobil till sonens bostad. När patrullen väl är på plats visar det sig att lägenheten är tom.
Då får operatören ett samtal från SOS. En man har påträffats död i skogen.
När sambandet går upp för operatören ropar hon ut sin frustration.
Strax därefter svarar hon på nästa samtal.
Fem minuter före midnatt gäspar Johan Selindh för första gången denna kväll. Då har han sju timmars arbete kvar innan han kan åka hem till familjen. Turerna till kaffeautomaten nere i hörnet blir många. Johan Selindh har jobbat på LKC sedan 2009, men känner sig inte helt färdig med blåljusbiten, berättar han.
– Det här är bra när man har tre små barn. Du kommer alltid hem i tid och när du är klar så är du klar – du har inte benfickan full av en massa saker som ska avrapporteras.
Lönelyftet är förstås också ett stort plus.
– Men jag hade aldrig gått hit bara för att tjäna pengar. Det här är en väldigt rolig arbetsplats, man lär sig hela tiden. Jag kan trots det sakna den fysiska kontakten med människor man har ute, säger han.
Att kontakten med människor bitvis är en bristvara, belyser även Anneli Säfström, som jobbat på LKC i åtta år. För när det är svårt att ens komma iväg till toaletten är möjligheterna att ta en fika med en kollega minst sagt små, och det går ut över gemenskapen.
– Det är helt sjukt. Man kan jobba i samma turlag och lär ändå knappt känna varandra. Även om man kanske märker att någon mår dåligt, så hinner man inte prata om det. Och som nu, jag upptäckte att Jenny var gravid. I vecka 27!
Lars Rydbergs turlag har ett eget upplägg för samkväm. En lördag varje sexveckorsperiod lagar han och en kollega lunch, som alla sedan äter tillsammans, fyra och fyra.
Konceptet att några drar lasset med alla samtal när andra går ifrån är dock omdiskuterat.
– Men vi lyckas ändå hålla svarstiderna korta. Det är viktigt med god arbetsmiljö, säger Lars Rydberg.
Victor Prästbacka svarar som befäl när Polistidningen träffar honom. Han trivs på LKC, även om han anser att antalet veckoarbetstimmar är väl högt, med tanke på hur treskift sliter.
– I och med att vi jobbar röda dagar också så tror jag att om man slår ut det så jobbar vi nästan lika mycket som de som bara jobbar dagtid.
Det hindrar inte att han skulle rekommendera sin arbetsplats till poliskollegor.
– Men jag tillhör dem som tycker att det här borde vara en rotationstjänst, som man varvar med arbete i yttre tjänst, berättar han.
7500
jakt- och viltolyckor
hör till de många ärenden som LKC
i Västra Götaland hanterar varje år
Allt talar för att Sveriges alla polismyndigheter slås ihop till en enda 2015. Om regionindelningen då följer Rikspolisstyrelsens förslag kommer Västra Götaland troligen att slås ihop med Halland. Det betyder ytterligare sex kommuner att värna om från Göteborg.
För dem som i dag jobbar i Halland blir det i så fall förstås ett stort steg. Men för LKC i Västra Götaland blir nog inte förändringen så stor, tror Victor Prästbacka.
– Här har vi redan tagit steget så långt till stordrift. Nackdelarna med sämre lokalkännedom har vi redan känt av, säger han.
*PKC, Polisens kontaktcenter, hanterar många polisanmälningar av mindre akut karaktär. Läs mer om PKC här ”De ger svar på tal”
