På representantskapet nyligen reserverade vi oss mot
förbundsstyrelsens förslag till lönepolitiskt program. Vi vill berätta varför.
På representantskapet nyligen reserverade vi oss mot
förbundsstyrelsens förslag till lönepolitiskt program. Vi vill berätta varför.
Det finns löneskillnader inom svensk polis. Det vet vi. Men vi vet inte idag hur stora de är eller vad skillnaderna beror på. Vi tror det är klokt att klara ut hur verkligheten (löneanalysen) ser ut innan vi ställer in kompassen (lönepolitiska programmet). Först då kan vi ställa in riktningen och nå målet.
Det finns de som tycker programmet är bra. Det har vi respekt för men det är inte tillräckligt bra, enligt vår uppfattning.
Framförallt saknas en viktig facklig grundprincip. Det är principen om ”lika lön för lika arbete (och lika utfört arbete)”. Det är en
grundprincip som många, eller kanske alla förbundsområden arbetar efter, inom sina egna ansvarsområden. Vi vill att den principen ska stå med i programmet så det blir tydligt att den gäller alla medlemmar över alla länsgränser. Den skulle betyda att Polisförbundet uttalar en tydlig solidarisk inriktning för de medlemmar, var de än finns i landet, som har halkat efter lönemässigt. Vi vet alltså inte vilka de är eller var de finns. Men vi vet att de kommer att behöva Polisförbundets solidaritet.
Någon har ifrågasatt principen ”lika lön för lika arbete” och menat att en oerfaren polis inte kan ha samma lön som en erfaren i samma funktion. Det är självklart inte det vi menar! Vi menar att kvinnor inte ska tjäna mindre än män och att två ”identiska individer” i samma funktion som gör jobbet likadant ska ha samma lön. Det är vad vi strävar efter i våra förbundsområden. Vi menar att det är en facklig grundprincip man inte kan bortse ifrån och det har vi hävdat när det lönepolitiska programmet arbetades fram.
Någon har också frågat var pengarna ska tas ifrån. Vi menar att det inte är Polisförbundets problem. Det är naturligtvis inte så att de fackliga kraven kan formas efter arbetsgivarens ekonomiska förutsättningar. Då skulle vi ju aldrig kunna kräva högre löner!
Vi är också frågande till vad begreppet ”marknadskrafter” betyder i praktiken. Marknadskrafter är något arbetsgivaren brukar använda sig
av när de anser det nödvändigt. Vi menar att det som ska vara lönegrundande är vad vi gör på jobbet och hur vi utför arbetet. Hur stora utgifter vi har ska inte Polisförbundet driva som en lönegrundande faktor, anser vi. Bostadspriser kan exempelvis skilja stort i ett och samma län. Ska man då ha olika lön beroende på var man bor? Ska den som pendlar ha högre lön? Det får orimliga konsekvenser om du frågar oss.
För att inte riskera att betraktas som okonstruktiva vill vi förklara våra reservationer med att vi inte kan ge avkall på viktiga fackliga
grundprinciper och solidaritet i vårt fackliga arbete.
Därför sa vi nej. Därför reserverade vi oss när de andra sa ja.
Anders Karlsson, Gunnar Norgren, Förbundsområde Kalmar län,
Per Hörberg, Förbundsområde Västerbotten,
Thomas Agnevik, Förbundsområde Östergötland,
Tomas Stjernfeldt, Förbundsområde Kronoberg,
Torgny Olofsson, Förbundsområde Norrbotten.
