Examen i Afghanistan

Om två år ska de internationella säkerhetsstyrkorna ha lämnat Afghanistan. Samtidigt ökar våldet och oron. I snitt 150 afghanska poliser får sätta livet till – varje månad.

Om två år ska de internationella säkerhetsstyrkorna ha lämnat Afghanistan. Det är då upp till afghansk polis och militär att ansvara för stabiliteten i landet.
Samtidigt ökar våldet och oron. Det senaste året har inte minst insiderattackerna blivit fler. För de svenska poliserna i Eupol innebär det ytterligare ett hot.

Tidigt på morgonen den andra maj i år vaknar Mats Samuelsson av en våldsam explosion. Smällen är så kraftig att den hörs över stora delar av Kabul. På bråkdelen av en sekund är han klarvaken. Han kastar sig upp ur sängen, rafsar ihop sina kläder, sin skyddsväst, hjälmen och sitt förstärkningsvapen och rusar mot skyddsrummet.
– Allt gick så snabbt. Man hinner inte tänka så mycket. Men jag förstod att vi var attackerade, berättar Mats.

Attacken mot Green Village utfördes av talibaner, och är den mest omfattande som drabbat den europeiska polisstyrkan, Eupol, i Afghanistan. Med hjälp av en lastbil fylld med dynamit lyckades talibanerna spränga sig in genom den yttersta gaten. Efter lastbilen följde flera självmordsbombare. Attacken varade i fyra timmar.  När kaoset lagt sig hade åtta personer mist livet.
– Efteråt gick vi från rum till rum för att försäkra oss om att inga talibaner hade tagit sig längre in på campen.

”Den stora skillnaden är säkerheten. Här är vi inlåsta efter arbetstid, så var det inte i Sudan. Där kunde man ta en joggingtur utanför campen.”

Det har gått drygt fem månader sedan attacken. Mats Samuelsson och hans franska kollega Francois Xavier Runner, sitter i den skalförstärkta jeepen på väg till en vägspärr i utkanten av Kabuls polisdistrikt 9.
De ska dit för att kontrollera så att de afghanska kollegorna i ANP, Afghan National Police, använder den nya utrustning som USA försett dem med. Det handlar bland annat om övervakningskameror.
– Bara för att de fått utrustningen är det inte alls säkert att de använder den. Det är mycket upp till chefen. Säger han att de ska använda den så gör de det, berättar Mats.

Vi kör längs Jalalabad Road, Kabuls östra utfart. Fortsätter man i östlig riktning kommer man så småningom till gränsen mot Pakistan. Det är en sträcka som trafikeras flitigt av utländska trupper. Alltså har vägen även blivit ett populärt tillhåll för de väpnade motståndsgrupper som till varje pris vill få de internationella säkerhetsstyrkorna att lämna landet. Vägen anses vara en av världens absolut farligaste att färdas på.

Efter en knapp halvtimmes bilresa är Mats och Francois framme vid checkpointen. Den ligger vid infarten till Kabuls internationella flygplats och är därmed viktig ur säkerhetssynpunkt. Men också utsatt. För inte så länge sedan sprängdes en minibuss med sydkoreanska biståndsarbetare i luften i närheten.
Normalt stannar Mats och hans kollegor inte mer än tre, fyra minuter på varje ställe. Sedan rör de på sig för att inte bli alltför enkla mål för insurgenterna, det är så man kallar medlemmarna i de olika väpnade motståndsgrupperna.
Mats kliver ur jeepen och kryssar sig över gatan genom den intensiva trafiken. Francois ställer sig bakom fordonet för att hålla vakt.
Det visar sig att utrustningen till just den här checkpointen inte levererats ännu. Men besöket är ändå uppskattat av de afghanska kollegorna.
– Mr Mats, I am so happy to see you, utbrister en korpulent konstapel, klädd i den afghanska polisens karakteristiska gråblå uniform, och sträcker fram handen.
Konstapeln heter Abdul Basiri. För inte så länge sedan var Mats hans lärare på en kurs i grundläggande underrättelsearbete.
– Mr Mats är en mycket bra lärare, försäkrar Abdul Basiri och ler brett.

Den afghanska polisen har ett av världens mest utsatta jobb. Statistiken är dyster, varje månad dör i genomsnitt 150 poliser i tjänsten. Deras anställningskontrakt löper på tre till fem år. Under den tiden är de knutna till en speciell plats, till exempel en vägspärr, där de bor tillsammans i enkla plåtcontainrar. De arbetar sju dagar i veckan, tolv timmar per dygn, och löser av varandra i fyratimmarsskift, dygnet runt.  För det får de en lön på 100 dollar i månaden (cirka 700 kronor).
Trots utsattheten och de påvra villkoren klagar inte Abdul Basiri.
– Det är vårt jobb att försvara landet mot terrorister. Det är inte i första hand en uppgift för utländska militärer och poliser. Jag tycker mycket om mitt jobb, säger han och bränner av ett nytt smittsamt leende.

På senare tid har antalet insiderattacker mot de utländska säkerhetsstyrkorna, så kallade green-on-blue attacks, ökat kraftigt. Personer ur de väpnade afghanska motståndsgrupperna, oftast talibaner, infiltrerar polisen och militären. Väl där väntar de ut rätt tillfälle. Den ökade osäkerheten fick nyligen USA att ställa in utbildningen av den lokala afghanska polisen, ALP, vilket är just vad de väpnade motståndsgrupperna hoppas på.

Trots hotbilden är inte Mats Samuelsson och hans svenska kollegor i Eupol oroliga. Svensk polis är väl rustad för ett uppdrag som detta, och står sig mycket väl i konkurrensen med övriga EU-länder, menar de.
– Är det några jag skulle vilja ha bredvid mig när det smäller så är det mina svenska kollegor, konstaterar han.

Han tillhör ett team som i huvudsak arbetar med utbildning i informations- och underrättelsearbete, Intelligence Led Policing. Övriga svenskar arbetar bland annat med kommunikation- och ledarskapsutbildning.

Utöver de sex svenska poliser som sedan slutet av november förra året varit stationerade i Kabul, finns det ytterligare fyra i staden Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan. De är stationerade på den tyska militärbasen Marmal, inte långt från den svenska militärens bas Camp Northern Lights.

När Polistidningen träffar dem är de på väg ut för att genomföra en utbildning med sina afghanska kollegor i polisdistrikt 1.
Ställföreträdande polischefen för distriktet, Sultan Hussayn Mujahed, tar emot på sitt kontor. Det ser ut som höga chefers kontor brukar göra i Afghanistan: ett tungt skrivbord i massivt brunt trä, placerat så att det syns vem som för befälet, en väl tilltagen soffgrupp, smutsgrå heltäckningsmatta och kala väggar så när som på de obligatoriska porträtten på presidenten Hamid Karzai och frihetshjälten Ahmad Shah Massoud.
Sultan Hussayn Mujahed bjuder på te.
– Det är första gången vi är här, så det gäller att ta det lite försiktigt och förklara vad vi vill åstadkomma med utbildningen, förklarar Felix, som när han inte är i Afghanistan för Eupols räkning, arbetar med personskydd i Stockholm.

Det är Felix som tillsammans med en finsk kollega, Jarmo, leder utbildningen. Tolv afghanska polismän sitter på led i lektionssalen. Första uppgiften blir att i grupp, under 15 minuter, diskutera fram de fyra viktigaste funktionerna för polisarbete.

De afghanska poliserna är uppenbarligen inte vana vid grupparbeten. Genast reser sig en polisman och börjar rabbla de funktioner som han tycker är viktigast. Jarmo förklarar tålmodigt vad grupparbete innebär, och snart är diskussionerna igång.
Under tiden går Felix två svenska kollegor Zed och Micke en inspektionsrunda runt polisstationen. En port som står på vid gavel ut mot den trafikerade gatan, och ett tvåvåningshus med stor takterrass i kvarteret intill gör dem lite fundersamma.
– Därifrån är det enkelt att genomföra en granatattack mot stationen, konstaterar Zed.

Han gör sitt första utlandsuppdrag som polis. Micke däremot har två tidigare utlandsmissioner bakom sig. Han har tjänstgjort som polis i Sudan och som sjukvårdare i Bosnien. Afghanistan skiljer sig rejält från de andra missionerna.
– Den stora skillnaden är säkerheten. Här är vi inlåsta efter arbetstid, så var det inte i Sudan. Där kunde man ta en joggingtur utanför campen.

En som har stor erfarenhet av utlandsmissioner är Ulf Strahl. Normalt arbetar han på krimjouren i Göteborg. Nu är han i Afghanistan som polisrådgivare åt den svenska ambassaden.
Han är stationerad på Camp Northern Lights. Precis som övriga svenska poliser är han tillfälligt överflyttad från sitt ordinarie polisdistrikt i Sverige till Rikskriminalen. Till skillnad från Felix, Zed Micke och Mats tillhör han inte Eupol.
Ulf Strahl gör sin andra vända i Afghanistan. Totalt har han hunnit med elva utlandsuppdrag, berättar han. Det första var 1992 i Kambodja.
Hemma i Smögen har han fru och tre numera vuxna barn.
– Jag har som väl är en hustru som förstår att jag brinner för det här. Visst är hon orolig när jag är ute, men hon har accepterat att så länge hon inte hör något annat så är allt som det ska.

Trots att Ulf Strahl regelbundet rör sig i några av de mest oroliga klanområdena i norra Afghanistan har han aldrig blivit skadad. Däremot har han blivit knivhuggen i ryggen hemma i Göteborg.

Sju veckors utbildning

Eupol är i Afghanistan för att stödja den afghanska polisen, i som det heter ”etablerandet av en varaktig och effektiv civilpolis”.  Mandatet sträcker sig till den 31 maj 2013, men från Eupols sida hoppas man på ett förlängt mandat till utgången av 2014.

Utöver poliser bidrar det internationella samfundet med militärer. De militära insatserna leds av USA och Nato inom ramarna för bland annat ISAF, International Security Assistance Force.

Om två år ska merparten av de internationella säkerhetsstyrkorna ha lämnat landet. Just nu är man inne i en överlämningsprocess där ansvaret för säkerheten successivt överförs från de internationella trupperna till afghanerna.

Rekryteringen av nya afghanska poliser går i en rasande takt. För att få fram alla de poliser som behövs inför överlämnandet har man komprimerat den grundläggande polisutbildningen till sju veckor. Därefter anses poliserna vara redo att ge sig ut på gatan och börja jobba.
– Det är en mycket grundläggande utbildning. Tanken är att de ska kunna utföra de mest basala arbetsuppgifterna: dirigera trafiken, genomsöka en bil, kontrollera id-handlingar på passagerarna, samt leta efter vapen och bomber, säger Mats Samuelsson.

Tjugotre av EU:s medlemsländer deltar i Eupol. Dessutom bidrar Norge, Kroatien, Kanada och Nya Zeeland med personal. Totalt består styrkan av drygt 320 personer, av dem kommer just nu tio från Sverige. Styrkan leds för närvarande av en svensk, Karl Åke Roghe.

I slutet av november roterade de svenska poliserna. Personerna som intervjuats i detta reportage har nu ersatts av nya svenskar.

Text: Göran Engström