– Jag gör det för mina yngre kollegor. Det säger skyddsombudet Peter Karlsson, som stoppade brandplatsundersökningar i Dalarna.
Först sa skyddsombuden stopp. Riskerna med att jobba på brandplatser måste utredas bättre. Strax före jul bollades frågan vidare till Arbetsmiljöverket – som gick på samma linje och krävde åtgärder. Skyddsstoppet i Dalarna har fått effekter för kriminaltekniker i hela landet.
Snön har lagt sig decimetertjock över det delvis infallna taket på industribyggnaden i Islingby i utkanten av Borlänge, precis där riksväg 50 från Falun börjar leta sig in mot stadskärnan. Ett solkigt blåvitt avspärrningsband fladdrar lite i vinden och skvallrar om att det har gått ett par veckor sedan det brann här. Men ännu är inte brandorsaken utredd, eftersom inte någon av Dalapolisens tolv kriminaltekniker har fått komma hit och göra sitt jobb än. Sedan den 30 oktober råder nämligen skyddsstopp för brandplatsundersökningar i polismyndigheten i Dalarna.
Skyddsombudet på tekniska roteln, Peter Karlsson, kliver försiktigt genom snön och förklarar hur en sådan undersökning skulle kunna gå till – och varför han tog det i mångas ögon drastiska beslutet om skyddsstopp.
– Jag gör det för mina yngre kollegor. Jag tycker att det är min skyldighet som skyddsombud att säga ifrån när arbetssituationen inte är säker. De ska ha en bättre arbetsmiljö, säger Peter Karlsson som själv har arbetat 30 år som polis, varav 13 på tekniska roteln.
Att arbetet som tekniker kan vara farligt är inte någon nyhet. Inte heller att det innebär faror att arbeta på, och undersöka, platser där det har brunnit. Men kanske har fokus många gånger varit mer på de synliga riskerna, som att murstocken som står kvar efter ett nedbrunnet hus kan falla samman. Eller att taket, som på industribyggnaden i Borlänge, kan rasa in.
Det som väckte Peter Karlssons och hans kollegors oro och engagemang den gångna hösten var ny information de fick om faror som varken syns, hörs eller luktar. Det handlar exempelvis om resterna efter olika typer av nyare kompositmaterial. Om partiklar som är så små att de kan tränga in genom huden eller ner i lungorna och orsaka skador liknande de man ser hos personer som arbetat med asbest. Om ämnen som kan orsaka allergier och cancer. Men hur farligt det egentligen är att arbeta i de miljöerna – att röra runt i brandresterna i jakt efter spår och brandorsak, att få damm och sot från okända material på sig eller att andas in mikroskopiska partiklar – den frågan är svår att få ett entydigt svar på. Inte heller vilken typ av skyddsutrustning som krävs, eller om den man redan har är tillräckligt bra.
I Dalarna upplevde man att osäkerheten var så stor att det inte fanns något alternativ till ett skyddsstopp, berättar Peter Karlsson.
– Det var först en process, både internt i myndigheten och externt där vi kontaktade experter och kollegor på andra myndigheter och försökte få svar på våra frågor. Men ganska snart kom vi till en punkt där vi förstod att det inte skulle gå om vi inte la skyddsstopp.
Även om det var skyddsombudet som beslutade om skyddsstoppet, så har ledningen på tekniska roteln varit med på noterna. Christina Tryggvesson är chef där och har länge varit bekymrad över riskerna med arbetet på brandplatser. Redan 2008 skrev hon till polismyndighetens ledning och efterlyste hjälp med arbetsmiljöarbetet i det avseendet. Men resultatet uteblev. När frågan började diskuteras i höstas tog hon steget att avsäga sig arbetsmiljöansvaret, eftersom hon menar att hon har för lite kunskap.
– Jag valde att själv avsäga mig ansvaret, den som har det måste ju också ha budgeten med sig för att kunna genomföra förbättringar. Det här kommer att kosta pengar och därför är det viktigt att vi har ledningen med oss, säger Christina Tryggvesson som också är kriminaltekniker och tidigare huvudskyddsombud.
I hennes arbetsrum, hörnrummet längst in i hjärtat av den tekniska roteln i polishuset i Falun, har en arbetsgrupp haft regelbundna möten sedan i början av november. Spåren efter arbetet är tydliga – på insidan av dörren sitter ett blädderblockspapper upptejpat med en lista över alla möjliga tänkbara faror på en brandplats. På ett fönster vid det runda mötesbordet visar ett annat avrivet papper olika delar av säkerhetsarbetet: riskanalys, utrustning och utbildning. Det hela ger intryck av struktur och effektivitet. Arbetsgruppen, som består både av skyddsombud, ledning, fack och utomstående expertis, har tagit fram en modell som de nu vill jobba efter.
När Polistidningen är i Falun strax före jul har man ännu inte fått veta hur den yttersta ledningen i myndigheten ställer sig till förslaget. Christina Tryggvesson verkar pressad och Peter Karlsson är ganska sliten. Båda har de stora förhoppningar, men känner också en oro inför att det kanske inte blir någon förändring, att arbetet ska ha varit förgäves.
– Det är mycket man ska tänka på innan man ger sig ut. Vi måste ha struktur för riskanalyserna, bättre utrustning och utbildning. Men jag känner jättestor tillit till att vi ska lösa det här och att gruppen har tagit fram ett bra sätt att jobba på, säger Christina Tryggvesson.
Och Peter Karlsson fyller i:
– Den skyddsutrustning vi har i dag kanske är bra, men vi vet inte riktigt och det skapar en oro och osäkerhet. Min farhåga just nu är att stoppet hävs och inget förändras, att vi inte får igenom det vi vill på grund av ekonomiska skäl.
Men några dagar senare tas ett stort steg framåt i arbetet: Polismyndigheten sluter ett avtal med en saneringsfirma, som bland annat ska hjälpa till med riskanalyser och utbilda kriminalteknikerna i hur de ska använda ny skyddsutrustning – som också är beställd. De ska även hjälpa till att sanera utrustning som har använts av teknikerna, innan den kan återlämnas till polishuset. Samtidigt har myndighetens ledning vänt sig till Arbetsmiljöverket för att be dem pröva om skyddsstoppet ska vara kvar eller om åtgärderna räcker för att det ska hävas och arbetet återgå till det normala. Verket har även besökt Dalarna och fått en grundlig genomgång av läget. I skrivande stund har man just fått besked att verket kräver åtgärder innan arbetet får återupptas.
Fram till dess står den översnöade brandplatsen i Borlänge orörd. Peter Karlsson berättar att det har varit ett tiotal bränder i Dalarna sedan han beslutade om skyddsstopp.
– Normalt sett hade vi undersökt de flesta, men nu är det flera som har lagts ner. Det finns en risk att det här påverkar rättssäkerheten och det är olyckligt om det drar ut för mycket på tiden, säger han.
Ville att RPS skulle ta över
När skyddsstoppet i Dalarna blev ett faktum vände sig myndigheten till RPS för att de skulle ta över frågan. Men där blev det nobben. I stället hänvisade man till information på mejl och intranätet.
Säkerheten för kriminaltekniker som arbetar på brandplatser är en nationell fråga och därför bör Rikspolisstyrelsen ta ett helhetsgrepp. Ungefär så kan man sammanfatta uppfattningen hos de som arbetat med skyddsstoppet i Dalarna.
– Det här är ett tungt lass att dra för vår lilla myndighet. Vi har ju lagt skyddsstoppet för att vi inte tyckte att arbetsgivaren här tog sitt ansvar fullt ut. Om inte RPS ville ta över kunde de ju ha gett myndigheten i uppdrag att driva frågan. Som det är nu har vi fått ta allt själva, säger Sara Stenlind som är huvudskyddsombud i Dalarna och en av dem som drivit frågan – också nationellt.
På RPS är det Kent Rosengren, handläggare för kriminalteknik på polisavdelningen, som svarar på frågan varför de inte kunde ta över ansvaret från Dalarna:
– Vi avsäger oss ingenting, tvärt om har vi sagt att vi gärna hjälper till där vi kan. Men det är den operativa ledningen i respektive myndighet som har ansvaret, där kan inte vi gå in, säger Kent Rosengren till Polistidningen.
Kent Rosengren berättar om den genomgång av risker på brandplatser som gjordes för ett par år sedan – som man också hänvisade till i sitt svar till Dalarna.
– Det systematiska arbetsmiljöarbetet måste alltid inledas med en riskanalys. Och här är det tydligt att vi inte haft all kunskap om till exempel riskerna med kompositer. Men man kan inte förvänta sig att RPS servar med allt, myndigheterna måste själva söka informationen. I det här fallet har vi skickat ut material som belyser problemet med brandplatser och kompositer.
Han menar också att den enskilde medarbetaren har ett stort eget ansvar för sin arbetsmiljö, trots att det är arbetsgivaren som har det formella ansvaret.
– Det handlar om att vara försiktig. Sunt förnuft och gott omdöme, samt att alltid efterfråga vad som kan finnas på brandplatsen.
Kent Rosengren berättar att RPS kommer att dra igång en förstudie av teknikernas arbetsmiljö i stort senare i vår. Kanske kan det på sikt bli aktuellt med generella riktlinjer för säkerheten, till exempel vid arbetet på brandplatser.
Polisförbundet centralt har länge drivit frågan om teknikernas arbetsmiljö och riskerna på brandplatser. Erling Staxäng, nationellt huvudskyddsombud och andre vice ordförande i förbundet, tycker att RPS kunde ha tagit en mer aktiv roll i samband med skyddsstoppet.
– De borde ha varit ett mer påtagligt stöd för Dalarna i det här och tagit på sig rollen som spindeln i nätet. Det skulle inte behöva ta så här lång tid, säger han.
Örebro följde i Dalarnas spår
Skyddsstoppet i Dalarna satte fokus på arbetsmiljön och riskerna på brandplatser i hela landet. Men det var bara Örebro som valde att göra som Dalarna.
Utrustning, riskbedömningar och rutiner i arbetet ser olika ut vid brandplatsundersökningar i olika polismyndigheter. Men i och med skyddsstoppet i Dalarna har nu både arbetsgivare och skyddsombud arbetat med frågan och utbytt information för att höja kunskapsnivån generellt.
I Stockholm har man exempelvis gjort en sammanställning över utrustningen och vad den skyddar mot, rutiner, arbetsmetoder och sanering. Man har också tagit fram ett dokument om vilka rutiner som ska gälla innan man beträder en brandplats, berättar huvudskyddsombudet Roger Östergren.
I Västra Götaland infördes ett tillfälligt stopp i samråd med myndighetens ledning när man fick kännedom om det som hänt i Dalarna. Efter att man gjort en inventering av utrustningen släppte man stoppet i slutet av november.
– Vi gjorde bedömningen att vår utrustning ger tillräcklig skydd för den typen av undersökningar vi utför. Men tack vare skyddsstoppet i Dalarna har alla blivit mer medvetna om riskerna, säger Peter Ramsmo, skyddsombud på tekniska roteln i Göteborg.
Han berättar att något som diskuteras mycket bland teknikerna i Göteborg är hur de ska sanera sig själva och sin utrustning.
– Det är en knäckfråga. Hur gör vi innan vi går in i bilen efter att ha undersökt en brandplats?
I Örebro hade man först en gemensam linje med arbetsgivaren, där man stoppade arbetet på brandplatser i väntan på bland annat ny och bättre utrustning. Men när en dödsbrand inträffade en helg hävde ledningen stoppet tidigare än man kommit överens om. När biträdande huvudskyddsombudet Andreas Johansson fick kännedom om det ställde han en rad frågor som han inte fick tillfredsställande svar på och beslutade då att införa ett skyddsstopp.
– Utifrån de frågeställningar som fortfarande finns så kan jag inte tycka att det är okej att göra brandplatsundersökningar, säger han.
Nu har Arbetsmiljöverket meddelat att de även ställer sig bakom stoppet i Örebro och har förbjudit myndigheten att genomföra brandplatsundersökningar.
