Kriminologiprofessor Jerzy Sarnecki är kritisk mot både pinnjakt och brist på systematiska utvärderingar inom polisen. Han skulle också vilja se blivande poliser bland de andra studenterna på universitetet.

Jerzy Sarnecki skulle inte vilja delta i en mordutredning, leta fingeravtryck eller samla in DNA – för han vet inte hur man gör. Men han skulle gärna utvärdera nya rutiner för polisers patrullering och säga om de håller måttet. För utvärdering och kritisk granskning har professorn i kriminologi sysslat med i 35 år.

 – Kriminologer vet förstås mycket mindre om polisarbete än vad poliser gör. Men vi är tränade i att systematiskt granska olika typer av data och resultat. Så när jag läser en rapport från RPS kan jag ofta faktiskt säga att jag kunde ha gjort det bättre – för jag vet hur man gör, säger Jerzy Sarnecki.

Han tar en försiktig klunk av sin kaffe latte, mitt i vimlet av studenter på ett av kaféerna på Stockholms universitet. Det här har varit hans arbetsplats i två decennier och än har han inga planer på att sluta, trots att han uppnådde åldern för folkpension förra året. Men han är inte chef för kriminologiska institutionen längre, nu är han ”bara” professor.

Jerzy Sarnecki är inte rädd för att sticka ut hakan eller att tackla politiskt känsliga ämnen. Som vad forskarna vet om sambandet mellan invandrare och kriminalitet. Han slår fast att det finns minst 25 svenska studier som visar att invandrare är överrepresenterade i statistiken över uppklarade brott. Själv har han, med två kollegor, forskat på levnadsförhållanden hos invandrarnas barn – och kommit fram till att större delen av överrepresentationen försvinner när man tar hänsyn till familje- och bostadsförhållanden. Det är en av sakerna han tar upp på dagens föreläsning på grundkursen i kriminologi. Ända sedan han fick sin professur 1993 har han varit mån om att träffa de nya studenterna tidigt på utbildningen.

– Jag vill sätta min prägel på hur de ser på kriminologi – att jag är den första som berättar något om ämnet för dem.  Och så tycker jag om att föreläsa på den nivån.  Jag tycker att jag har en viss fallenhet för att förklara enkelt. Kanske för att jag själv tänker enkelt, säger han.

Och kanske är det förmågan att förklara komplicerade sammanhang på ett enkelt sätt som har gjort Jerzy Sarnecki till en favorit bland journalister. Vetskapen att han oftast är tillgänglig och har svar på tal är förstås också viktiga faktorer för stressade nyhetsjägare. En enkel googling på hans namn ger ungefär 250 000 träffar som bland annat handlar om att han sågar brottsstatistik, uttalar sig om gängkriminalitet och om polisens effektivitet. Det senare har han mycket att säga om – och han skräder inte orden:

– Vi vet inte om polisen är effektiv eller inte! För det är inte någon som gör kvalificerade analyser av polisarbetets effekter på brottsligeten eller människors trygghet.

– Ett exempel är att det idag finns ganska goda mått som visar att framför allt det grova våldet i Sverige minskar. Samtidigt anmäls mer våld generellt, vilket troligen innebär att polisen får anmälningar som är mer diffusa och svåra att utreda. Kanske är det därför polisen klarar upp färre brott? Varför görs inte sådana analyser?

Jerzy Sarnecki är engagerad i sitt ämne – och möjligen också lite frustrerad för att Rikspolisstyrelsen inte tar till sig det han har sagt i åratal. Och regeringens sätt att ställa krav på polisen ger han inte heller mycket för.

– De är inte tillräckligt insiktsfulla. De tittar till exempel för mycket på personuppklarningen, vilket i vissa sammanhang är ett riktigt dåligt mått på polisens effektivitet.

Men vad som är ett bra resultat av polisarbete finns det inget absolut mått på – och frågan är snarare politisk än empirisk.

– Det går förstås ändå att säga att ett bra resultat är en påvisad förbättring i något avseende, till exempel en minskning av brottsligheten som tydligt kan kopplas till polisens arbete. Men för att kunna göra det måste man våga mäta och utvärdera arbetet!

Han nämner exempelvis arbetet med så kallade ”hot spots”, som i vetenskapliga utvärderingar har visat sig leda till en minskad brottslighet.  Det kan vara ett sätt att mäta effektiviteten i polisarbete. Men att jaga pinnar ger inga poäng hos professorn.

– Först har man inte brytt sigom effekter överhuvudtaget. Sedan blev det fokus på resultat och då startade ett fullkomligt huvudlöst mätande och räknande som inte betyder något och dessutom hatas av poliserna. Det värsta är att pinnjakten har byggt upp en motvilja bland poliserna, vilket gör det ännu svårare om man nu skulle vilja göra riktiga utvärderingar och inte bara räkna sådant som är enkelt att räkna.

Jerzy Sarnecki tar ytterligare en tugga på skinkfrallan som utgör någon slags lunch den här fredagen. Något annat hinner han inte med, eftersom föreläsningen han ska hålla börjar klockan tolv och är planerad till tre timmar. Han trivs bland studenterna, och tycker det är skandal att de blivande poliserna inte utbildas här.

–  Det är ju här de skulle hålla till, säger han och viftar ut med armen i en yvig gest mot de kaffedrickande, bokbärande och mobilpratande studenterna.

– Utbildningen är en nyckel till att öppna upp poliskåren för mer analys och kritiskt tänkande. Det är upprörande att vi inte har en akademisk polisutbildning, då skulle vi få en naturlig koppling mellan utbildning och forskning.  Polisforskningen i Sverige är väldigt eftersatt – tänk om vi kunde få yrkesverksamma poliser som också ville jobba med forskning!

Trots att Jerzy Sarnecki kan låta kritisk när han pratar om polisen och om bristen på till exempel forskning och systematiska utvärderingar, beskriver han sig själv som en obotlig optimist.

– Jag vet att det kommer att ske förändringar till det bättre. När man inser att det finns en nytta med klara mål och vågar öppna för experter utifrån. Då kan man exempelvis mäta effekterna av förändrade polisstrategier och göra mer av det som fungerar. Min personliga uppfattning är att de goda vinner på slutet.

Jerzy Sarnecki om …

… Näthat:
”Det förekommer rätt mycket obehagligt om mig på högerextrema sajter. Men jag får ganska få direkta hot. Jag gjorde en polisanmälan en gång. Den lades ner eftersom straffvärdet inte var tillräckligt högt för att man skulle kunna undersöka utländska servrar. Men jag är inte rädd – om jag vore det skulle jag lika gärna kunna dra något gammalt över mig och gå och dö. ”

… sina uttalanden om poliser som har skjutit:
”I samband med dödsskjutningen i Södertälje ansåg jag att det var korrekt av polisen att skjuta, även om det förstås var mycket tragiskt att rånaren dog. Riktar man något som ser ut som en kalashnikov mot polisen så har polisen skyldighet att skjuta.
I fallet med skotten mot gymmet så tycker jag att det var obefogat och vårdslöst att polisen sköt så många skott, han riskerade oskyldiga människors liv. I båda fallen har ju rättsväsendet, efter att ha utrett saken, kommit fram till samma ståndpunkt. Så helt fel ute kan jag inte ha varit. Men det ska fan vara polis och fatta de där sekundsnabba besluten!”