
När landets tre bombskyddsgrupper slås samman till en nationell enhet i sommar följer inte alla bombtekniker med. Och bland den majoritet som valt att gå över till den nya organisationen finns ett missnöje med hur processen gått till.

När landets tre bombskyddsgrupper slås samman till en nationell enhet i sommar följer inte alla bombtekniker med. Och bland den majoritet som valt att gå över till den nya organisationen finns ett missnöje med hur processen gått till.
I Stockholm valde två tredjedelar av de omkring tjugo bombteknikerna att
Tre enheter blir en
- I december beslutades att landets tre bombskyddsenheter ska slås samman till en nationell styrka inom Rikskriminalpolisen.
- Omorganisationen ska vara klar den 1 juli.
- Det finns omkring 50 bombtekniker i landet. De blir automatiskt överflyttade till den nya enheten om de inte aktivt tackar nej.
- Information till de anställda skickades ut i mitten av mars. Två veckor senare skulle de svara. Den första informationen var så bristfällig att RPS var tvungen att skicka ut ett förtydligande.
inte ta ställning till om de ville följa med till den nya enheten, som kommer att sortera under Rikskriminalpolisen.
– Det var flera som skrev på blanketten att de inte kunde ta ställning på grund av oklarheter vad gäller anställningsvillkoren. Nu följer de med, men har ändå gjort en markering som Rikskrim känner till, säger Björn Svensson som är ordförande i Länspolisföreningen.
I Västra Götaland har alla bestämt sig för att följa med, trots att man även där är missnöjd med hur övergången har skötts. I Skåne valde fem av bombteknikerna att inte följa med (se sidoartikel).
En fråga som har väckt oro bland bombteknikerna är om de kan komma att bli tvungna att jobba i andra delar av landet under långa perioder. Ett annat orosmoment är lönerna – som skiljer sig mellan dagens tre enheter.
Från Polisförbundets sida har man velat få till stånd ett så kallat inrangeringsavtal för att reglera anställningsvillkoren, som exempelvis lönerna, för de som går över till den nya enheten. Förbundet har velat förhandla om detta med RPS, men fått nobben.
– I stället för att ta diskussionen och hitta konstruktiva lösningar tillsammans med oss, hanterar man frågan genom att försöka få enskilda berörda att gå över utan att ta hand om villkorsfrågorna, säger Martin Åberg som är ombudsman på Polisförbundet.
Han menar att hanteringen av omorganisationen kan ställa till stor skada för verksamheten.
– Självklart ser vi en risk att det här kan få allvarliga konsekvenser för Sveriges förmåga att ha en fungerande bombskyddsverksamhet.
Rikspolisstyrelsens förhandlingschef, Magnus Lundström, menar dock att man visst vill förhandla. Men inte i enlighet med den paragraf i medbestämmandelagen som Polisförbundet vill.
– Vi är inte ointresserade av förhandling men det måste vara under rätt former, säger han.
Om det faktum att bombteknikerna har varit oroliga och inte tycker att de har fått tillräckligt med information om vad övergången egentligen innebär, säger Magnus Lundström:
– Om inget annat har överenskommits så tar man med sig de villkor man har i sin anställning i dag. I den bästa av världar skulle man förstås veta hur allt blir till hundra procent, men så ser det inte ut.
Han väljer att sluta
Sven Lindén är en av fem poliser i den skånska bombgruppen som har valt att inte följa med till den nya organisationen. Ett av skälen är att han tror att arbetsuppgifterna kommer att ändras.
Tiken Lectra är på väg att gå i pension, men vet inte om det. Husse Sven Lindén är bombtekniker, CBRNE-tekniker*, hundförare och dessutom kriminaltekniker. När han hörde att bombgrupperna skulle slås samman till en nationell enhet tvekade han inte att byta bana. Nu hoppas han på nytt jobb som kriminaltekniker.
– Ett skäl bakom beslutet är att jag inte tror att hundar och personal kommer att användas lika mycket som i dag. Hundarna kostar enormt mycket att träna. Det är stort slöseri om de inte kommer till sin rätt.
Sven Lindén framhåller att han inte utesluter att den nya organisationen kan medföra fördelar, inte minst vad gäller samverkan. Men han är skeptisk till ledarskap på distans.
– Det är något som känns lite skakigt. Här jobbar vi och chefen sitter i Stockholm. Inget vidare.
Samtidigt är Sven Lindén kritisk till hur omorganisationen hanterats. Han tycker att informationen har varit torftig och kommit i efterhand. Personalen har arbetat i ovisshet om framtiden och chefsfrågan är inte löst officiellt.
– Man kan ju tycka att det är dags att utse någon. Nu cirkulerar en massa rykten, alla tror men ingen vet. Det är verkligen inte bra.