Från golvet genom taket

UR ARKIVET. Anders Thornberg är den första Säpochefen från de egna leden. Han har varit med under hela förändringsarbetet då en organisation präglad av kalla kriget förvandlats till en uppdaterad säkerhetstjänst.

UR ARKIVET. Anders Thornberg är den första Säpochefen som kommer från de egna leden. Han har varit med under hela förändringsarbetet då en organisation som präglades av kalla kriget förvandlades till en uppdaterad säkerhetstjänst

Anders Thornberg är polis i botten, inte jurist. Han har jobbat sig hela vägen från radiobilen till positionen som chef för Säkerhetspolisen, vilket innebär att han snart styr en egen myndighet och befinner sig på samma hierarkiska nivå som rikspolischefen. Bakgrunden gör honom ovanlig bland Sveriges högsta polischefer.

Under huvuddelen av sitt yrkesverksamma liv har han arbetat inom Säkerhetspolisen med kontraspionage, kontraterrorism, författningsskydd och säkerhetsskydd. Dock inte som livvakt påpekar han, men väl på avdelningen för personskydd. En period satt han på stolen som informationsdirektör. Detta gör honom unik eftersom Säpochefen aldrig tidigare hämtats från den egna organisationen.

– När jag började på Säkerhetspolisen för 26 år sedan var det omöjligt att komma inifrån och bli chef för Säkerhetspolisen. Jag gick den så kallade glastaksutbildningen (poliser utan juristbakgrund fick möjlighet att avancera som chefer, reds. anm) som instiftades av Sten Heckscher. Under två år jobbade jag hårt med att vidareutbilda mig.

– Till för ett år sedan trodde jag fortfarande att det var omöjligt för mig. Det hade aldrig inträffat att Säpochefen kommit inifrån organisationen.

Istället sökte du jobbet som chef för Rikskriminalen?
– Det stämmer. Jag hade varit länge vid Säkerhetspolisen och kände att jag ville utvecklas och bli chef för en stor organisation. Jag sökte också jobbet som en biträdande chef vid Europol utan att få det. Men jag arbetade oförtrutet vidare och en dag ringde justitieministern och frågade och då sa jag ja. I min värld rör det sig om det finaste jobb som man kan ha, det handlar om att försvara demokratin.

Hur ser du på balansen mellan hemlighetsmakeri och en öppen modern myndighet?
– Jag har varit med från början i den processen. Efter mordet på Anna Lindh skrev jag ett PM som berörde vikten av transparens. Det mottogs väl och jag fick erbjudande om att bli informationsdirektör. I dag tycker jag att vi har lidit av att hålla samma hemlighetsnivå inom hela verksamheten. Kontraspionaget måste hållas otroligt hemligt, annat kan vi vara mycket mera öppna med.

– Dessutom hoppas jag på större insyn i framtiden med ett insynsråd. (Polisorganisationskommitténs förslag om ett insynsråd bestående av poliser, politiker och en personalansvarsnämnd, reds. anm). Med Säkerhetspolisen som en egen myndighet uppnår vi också en maktdelning och det är bra.

Finns det risk att en egen Säpomyndighet medför att frågor hamnar mellan stolarna?
– Det finns alltid en risk. Men vi har noga tillsammans med övriga polisen gått igenom erfarenheterna angående hur polisen i Norge agerade i samband med Breivik och händelsen med självmordsbombaren på Bryggargatan i Stockholm. Vi har analyserat hur hela polisen ska samarbeta och agera före, under och efter ett terrorattentat eller jobba med andra typer av extremism. Åtskilliga yrkesmän sitter ner och arbetar med lösningar och arbetet ska vara klart i augusti.

Säpo har genomgått en omfattande förändringsprocess. Från en hierarkisk organisation med rotlar till processer och projektgrupper. Hur mår de anställda?
– Jag har varit med under hela förändringsarbetet och det var helt nödvändigt att göra det. Tidigare hade vi en organisation anpassad efter kalla kriget. Den byggde på fem stuprör, skilda från varandra. Nu är vi en modern säkerhetstjänst.

– Alla förändringar av det här slaget är slitsamma och tar kraft från kärnverksamheten. Jag har pendlat mellan eufori och en känsla av att det var bättre förr. Det är säkert en och annan som tycker att det blev dåligt. Men jag åker runt i landet en och en halv dag i veckan och pratar med anställda. Min bild är att de menar att vi genomfört ett nödvändigt arbete.

Och hur påverkades ni av neddragningar och uppsägningar 2012?
– Regeringen aviserade en möjlig budgetneddragning som gällde alla Sveriges myndigheter, men som sedan inte behövde ske. Ett antal personer antog erbjudande om tidig pension och vi kunde snart anställa ett 15-tal medarbetare och är på samma nivå igen. Verksamheten påverkades inte. Mycket bygger ju på samverkan både nationellt och internationellt.

Har du haft en fördel av din polisära bakgrund i samband med förändringsprocessen?
– Det tror jag eftersom jag lätt kan sätta mig i medarbetarnas känslor, förstår vikten av att ta sig tid att prata.

Vilka är dina tips inför polisens stora omorganisation 2015?
– Ta tid för att förstå medarbetarnas känslor och involvera diskussionen i det dagliga operativa arbetet. Se till att cheferna kan förklara. Lyssna på medarbetarna!

Hur klarar du att leda kollegor som du tidigare varit på jämställd nivå med?
– Visst kan det vara svårt att vara chef över sina kamrater. Men jag ser det inte som något stort problem. Jag har ju aldrig strävat efter att bestämma, nu är jag där och känner mig trygg med situationen.

Du är själv med i Polisförbundet. Hur tycker du som arbetsgivare att samverkan med facket fungerar?
– Jag är fackansluten och en stolt medlem, som tidigare patrullerande polis faller det sig naturligt. Dessutom har jag varit fackligt engagerad tidigare och det har jag stor nytta av nu. Jag vet ju ganska väl hur det

fungerar, och ibland inte fungerar. Viktigast är att samverkan på golvet fungerar och det gör den.

Vilka är de största hoten mot nationen Sverige?
– Terrorism, spioneri och spridning av massförstörelsevapen. Det finns även höger och vänsterextremism som vill använda våld eller hot om våld för att påverka det demokratiska systemet.

Hur har ert arbete förändrats i takt med förändrade hotbilder?
– Vi lever i en tid då något som sägs i Sverige kan orsaka upplopp på helt andra ställen i världen. Att skydda demokratin handlar både om att skydda och att försvara rätten att uttrycka sig fritt. Mycket handlar om att ha en dialog med olika delar av samhället. Jag och mina medarbetare för jag en ständig dialog med företrädare för olika politiska riktningar och trosriktningar, till exempel träffar jag regelbundet personer knutna till muslimska rådet i Stockholm. I många länder är säkerhetstjänsten förknippad med förföljelse och förtryck och många av företrädarna jag träffar säger att det är fantastiskt med ett land där chefen för Säkerhetspolisen sätter sig ner och fikar och pratar med dem.