”Om sanningen ska fram” är titeln på polisforskaren Ola Kronkvist doktorsavhandling, om förhör med personer misstänkta för grova brott.
Att betrakta en brottsmisstänkt som oskyldig är ofta svårt. Men de utredare som polisforskaren Ola Kronkvist intervjuat arbetar metodiskt för att undvika lägen där man omedvetet bara söker bekräftelse på sina egna slutsatser.
”Om sanningen ska fram” är titeln på Ola Kronkvists doktorsavhandling, som fokuserar på förhör med personer som är misstänkta för grova brott.
Gruppintervjuer med erfarna utredare och en analys av förhör i en omfattande rånmordsutredning hör till det material som avhandlingen bygger på.
– Jag har valt att dölja några saker i fallstudien, för att skydda en del av våra metoder. Men jag tycker generellt att forskning ska vara öppen. Jag tycker också att en bra utredningsmetodik bygger på öppenhet mot den misstänkte, säger Ola Kronkvist till Polistidningen.
Utredarna han intervjuat kommer från fem olika länskriminalavdelningar, och arbetar delvis på olika sätt.
-Men de jobbar ändå mer lika än man kunde föreställa sig, med tanke på det magra metodstöd som finns.
Utredarnas utsagor om hur de går till väga ligger enligt Ola Kronkvist väl i linje med forskningsrönen om god förhörsteknik. Flera grupper berättade att de såväl planerar förhören som följer upp utgången tillsammans. Medvetenheten var stor om risken att fastna i ett tänk som gör att man inte längre ser det som kan tala för att den misstänkte faktiskt är oskyldig.
– De hade medvetna strategier för att hantera detta – det hade jag inte förväntat mig.
Exempelvis utsåg en grupp i vissa lägen en ”djävulens advokat” – som ifrågasätter allt – för att hitta brister i utredningen.
Det framkom dock att man ibland slutade att ifrågasätta utredningens inriktning när åklagaren ansåg att det fanns ”tillräckligt för att väcka åtal” – även om utredningen egentligen inte var tillräckligt kvalitetssäkrad.
Känner du att sanningen kom fram i din avhandling?
– Jo, men det tycker jag nog, att jag förmått att beskriva utredarnas arbetssätt och arbetssituation och de hänsyn som de behöver ta i sitt arbete.
forskningsfakta
Om sanningen ska fram
Polisförhör med misstänkta för grova brott
Doktorsavhandling i socialt arbete av Ola Kronkvist, Linnéuniversitetet i Växjö.
Avhandlingen baseras bland annat på en analys av alla 47 förhör med misstänkta i en rånmordsutredning samt intervjuer med utredare med mer än 30 års erfarenhet i snitt.
Hela avhandlingen finns på Linnéuniversitetets hemsida: lnu.se
Ola Kronkvist arbetade som polis i Kristianstad till 2003. Via studier i rättspsykologi slog han in på forskarbanan, vilket ledde honom till Växjö, där han även arbetar som lärare på polisutbildningen.
Det finns förstås en risk att utredarna sagt ”rätt” saker, utan att nödvändigtvis jobba på det sättet som de uppgivit. Ola Kronkvists djupanalys av rånmordsutredningen styrker dock att utredarna huvudsakligen arbetar metodiskt och med öppna frågeställningar.
Han framhåller att det inte går att förlita sig på enkla tumregler vid så komplexa situationer som förhör. Skickliga förhörsledare har flera olika strategier att ta till och förståelse för hur de används på bästa sätt.
– Och ibland måste man också våga improvisera och skjuta från höften, säger Ola Kronkvist.
”Polisorganisationen använder i stor utsträckning resultatstyrning med kvantitativa mått, även för utredningsverksamheten. Samtidigt saknas i stort sett kvalitativa mått.”
Saxat ur Ola Kronkvists avhandling
Strategier för att hålla objektiviteten vid liv:
- Att utredarna utgår från brottsmisstankarna i stället för från den misstänkte.
- Att utredarna vid möten ger en utredare rollen av ”djävulens advokat”.
- Att stressiga beslutssituationer undviks.
- Att utredarna avstår från att alltför tidigt spekulera i motivfrågor.
- Att utredarna eftersträvar kontinuerlig utvärdering av fattade beslut.
- Att utredarna betraktar all utredningsinformation kritiskt och använder termen bevis med försiktighet.
