Att jobba som polis innebär stora påfrestningar för den enskilde. Ibland blir bördan allt för tung att bära. Hittills har fyra polisers självmord blivit klassade som arbetsskada.

Att jobba som polis innebär stora påfrestningar för den enskilde. Ibland blir bördan allt för tung att bära. Hittills har fyra polisers självmord blivit klassade som arbetsskada.

Att det i yrket ingår att möta våld, olyckor och dödsfall innebär att många poliser utsätts för större psykosociala påfrestningar än många andra gör på jobbet. Vissa drabbas mer än andra, och ibland gör inte arbetsgivaren tillräckligt för att stötta, menar Elizabeth Östman, förbundsjurist på LO-TCO Rättsskydd, som har arbetat med frågan på Polisförbundets uppdrag.
– Man jobbar inte förebyggande i tillräckligt stor utsträckning. Det här är ett område som skulle föras högre upp på agendan när det gäller arbetsmiljöarbetet på polismyndigheterna.

Ibland går det så långt som till självmord. Det hittills mest uppmärksammade fallet var en polis i Halland som begick självmord, bland annat efter att ha blivit hotad av en misstänkt person. Försäkringskassan, som utredde ärendet, ansåg att kopplingen mellan arbetet och självmordet var så tydlig att det var fråga om en arbetsskada. Man menar att den psykiska ohälsa som hoten på jobbet resulterade i, var det som ledde fram till att polisen valde att ta sitt liv.

Polisen i Halland är ett av hittills fyra fall där polisers självmord har blivit klassade som arbetsskada. Det betyder att ansvariga myndigheter har slagit fast att arbetet var orsak till självmordet och att de anhöriga har rätt till ersättning.

Vad som lett fram till självmordet är individuellt, förklarar Elizabeth Östman.
– Den gemensamma nämnaren är att de har farit illa i jobbet. Antingen på grund av att det varit en mycket belastande situation under en längre tid. Eller så har personen varit med om något traumatiskt i jobbet som polis, vilket har lett till psykisk sjukdom och i förlängningen till självmord, säger hon.

Polisförbundets ombudsman Hans Olsson har arbetat med arbetsmiljöfrågor sedan i början av 2000-talet. Han menar att den samlade bedömningen efter ett självmord är viktig.
– Man får lägga ett pussel. Hur har det sett ut på jobbet? Vilka sjukdomsbilder har eventuellt funnits och hur har de uppstått? Vi går in och ser om vi kan hitta kopplingar. Sedan kan det se väldigt olika ut. Det finns fall där en traumatisk händelse som exempelvis Göteborgskravallerna har varit utlösande faktor till psykisk ohälsa, och då är ju kopplingen till yrket väldigt tydlig, säger han.

Poliser i riskzonen

Poliser hör till de yrkesgrupper som är extra utsatta för faktorer som kan öka risken att begå självmord. Det visar statistik från USA och uppgifterna bekräftas av forskare i Sverige.

I Sverige förs det inte statistik över vilket yrke personer som begår självmord har. I andra länder, exempelvis USA, har man andra sätt att föra statistik. Enligt en amerikansk studie från 2009 är det 50 procent vanligare med självmord bland poliser än bland befolkningen i övrigt. De siffrorna behöver inte ha sin motsvarighet i Sverige, förklarar Sebastian Hökby som är forskningsassistent på Nationellt Centrum för Suicidforskning och prevention på Karolinska Institutet. Men det finns likheter.

– Ja, när det handlar om arbetets innehåll. Poliser bevittnar och upplever exempelvis oftare våldsamma situationer, vilket kan leda till stress- och ångestsyndrom och posttraumatiskt stress. Det är faktorer som innebär en förhöjd risk för självmord.

Sebastian Hökby menar också att det kan finnas risk att poliser inte söker behandling eller stöd om de mår psykiskt dåligt.
– Man kan känna en förväntan på sig att kunna hantera mycket stress. Hur mycket det bidrar till självmordsrisken är individuellt, men generellt ökar risken om man undviker att söka hjälp när man inte mår bra.

Samtidigt är han noga med att påpeka att många studier har visat att mycket av polisers psykiska ohälsa och arbetsrelaterade stress hänger ihop med faktorer som inte är specifika för just polisyrket. Han nämner exempelvis obekväma arbetstider, dålig arbetsmiljö och otillräckligt stöd från chefer och organisation.