Polisstudenterna Edvard Anbåtels Lyngstad och Nils Skanebo gjorde sina första nattpass i den isländska lagens namn.
Det är utryckning på gång. Bara en av de svenska polisstudenterna Nils Skanebo och Edvard Anbåtels Lyngstad får plats i bilen. En snabb ”sten, sax, påse” fäller avgörandet och strax är Edvard på väg mot en adress i Reykjavik där det kan finnas narkotika.
Edvards och Nils Islandsvistelse är en del av Nordcop, ett utbytesprogram de nordiska polisutbildningarna emellan. När Polistidningen kommer på besök i mitten av april har de bland mycket annat fått öva tillsammans med den tungt utrustade isländska livvakts- och insatsstyrkan,”the Viking Team”.
– Då fick vi prova att skjuta med snipergevär, berättar Edvard.
Utrustningsmässigt är kontrasten skarp mot denna dag, när han och Nils jobbar i Reykjavikpolisens ingripandeverksamhet, som inte har några skjutvapen över huvud taget. Behövs beväpnad förstärkning är det the Viking Team som kommer till undsättning.
På senare år har ingripandepoliserna ändå fått skyddsvästar, som bärs utanpå uniformen.
Yttre befälet Stefán Jónsson gick den isländska polisutbildningen 1998, något som framgår av tjänstgöringsnumret på axeln. Han skulle gärna se att utryckningspoliserna även fick tillgång till skjutvapen – och fick lära sig att använda dem, förstås.
-Jag skulle vilja ha det som i Norge, med vapen inlåsta i bilarna, säger han.
Vissa poliser, som jobbar i delar av Island där det är extremt långt till förstärkning, har en sådan lösning. Men aldrig under hela sin 210-åriga historia har Lögreglan, den isländska polisen, avlossat ett skott mot någon, framhåller flera av poliserna vi möter.
”Med lag ska land byggas” står det på den isländska polisens emblem. Och deras lagar skiljer sig förstås från de svenska. Exempelvis får polisen begära legitimation från vem som helst, utan någon direkt anledning. Att använda narkotika är inte ett lagbrott och straffen för cannabisförsäljning är förhållandevis lindriga.
Även brottsligheten skiljer sig naturligtvis – i ett globalt perspektiv utmärker sig Island som vapentätt, samtidigt som våldsbrotten är förhållandevis få, enligt en färsk BBC-artikel, där Island beskrivs som extremt tryggt. Och enligt årliga mätningar är förtroendet för polisen stort – bara kustbevakningen har bättre siffror.
Nordcop
Nordcop är ett utbytesprogram för studenter och lärare vid polisutbildningarna i Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island.
Samarbetet etablerades vid Nordiskt Rektorsmöte 2004, med målet att stärka gemenskapen, öka förståelsen och skapa förutsättningar för ökad rörlighet.
För studenternas del är det tredjeterminarna som har möjlighet att söka till utbytet.
Huvudstadspolisen är fördelad på fem stationer. Vi befinner oss på nummer tre, Kópavogur, som ansvarar för ett av de mer hektiska områdena, med cirka 50 000 invånare, utanför Reykjaviks stadskärna. Denna torsdagsmorgon har dock varit lugn. En buss som på grund av blixthalka krockat med en trafikskylt är den enda konkreta händelsen före förmiddagsfikat.
Reykjavikspolisen tillämpar periodplanering och när Nils och Edvard jobbar på polisstationen i Kópavogur är det dags för de anställda att lämna in önskemål om när de vill jobba. Många arbetspass är åtta timmar, men på helgerna kan man även välja tolvtimmarspass. En isländsk utryckningspolis arbetar 173 timmar i månaden.
-En ledig helg i månaden är man garanterad, men det kan bli fler, berättar Stefán Jónsson.
Ingångslönen är cirka 13 600 svenska kronor. För skiftarbetare tillkommer ob-tillägg, som förstås varierar beroende på hur man lägger schemat. För den som inte klarar de årliga fysiska testerna blir det löneavdrag.
När Edvard vunnit ”sten, sax, påse” och fått åka ut till den misstänkte narkotikalangarens bostad ser Nils först lite besviken ut. Någon timme senare är han desto mer belåten. Vi befinner oss då utanför Islands enda drive in-apotek.
– Så har man tagit sina första skyltar, säger han nöjt, medan han sätter sig till rätta i framsätet på polisbussen.
Registreringsskyltarna har han skruvat loss från en oförsäkrad bil av franskt märke.
Den nu skyltlösa bilen tillhör en kvinna som samtidigt förhörs längst bak i polisbussen. Hon misstänks för att ha förvanskat ett recept på lugnande medel, för att få ut fler tabletter än läkaren förskrivit.
“You ain’t seen nothing yet … You ain’t been around” skanderar Bachman Turner Overdrive kaxigt via polisbilsstereon, medan unge Thorvaldur Ólafsson avslutar förhöret med kvinnan.
Under tiden, i en annan del av Reykjavik, har Edvard fått åka tillbaka till polisstationen med delvis oförrättat ärende. Det fanns anledning att anta att två lägenheter var inblandade i det misstänkta narkotikaärendet, och beskedet från åklagaren om husrannsakan dröjde.
Men den utryckningen var bara en av flera skarpa situationer som Edvard fick vara en del av på Island, och det innan han ens gjort aspiranten hemma i Sverige. Han och Nils var minst sagt överraskade av att de fick så stora befogenheter att agera polisiärt på främmande mark.
På Island är dock tröskeln till polisarbete låg. Tidigare somrar, när ekonomin tillät det, löstes bemanningen delvis genom att unga människor fick vikariera som poliser efter fyra dagars snabbkurs i arbetets grunder.
-Tanken var att de inte skulle arbeta utan handledning, men det har hänt att två outbildade poliser varit själva ute på fältet, berättar en av poliserna vi möter.
Under de tre intensiva veckorna på Island fick Nils och Edvard nya perspektiv på den svenska polisen och sin egen utbildning. Detta särskilt som utbytesstudenter från Norge och Finland var på plats i Reykjavik samtidigt som dem.
Upplevelserna gav mersmak. Det framgår inte minst i slutklämmen av Nils rapport om Islandsvistelsen:
”De planer jag hade för min framtida karriär har fått sig en törn. Nu verkar det inte riktigt lika spännande att jobba som Närpolis när man vet vad världen har att erbjuda… ”
”Deras grundtanke var att hålla sig nära dörren (som var den enda utgången) och hålla sig tillräckligt långt ifrån knivmannen för att undkomma ett snabbt angrepp, men ändå tillräckligt nära för att inte förlora kontakten. Om mannen med kniven närmade sig beordrade de ”Lögregla! Backa du, backa du!” och beordrade sedan vidare mannen att släppa kniven och lägga sig på mage. Denna metod har de tagit från den norska polisen som inte heller bär tjänstevapen /…/ Om mannen kom för nära använde de batongen för att avbryta angreppet.”
Om de isländska polisstudenternas självskyddsträning.
Saxat ur Edvard Anbåtels Lyngstads rapport.
Alla poliser är med i facket
Lögreglan, den isländska poliskåren, har sedan finanskrisen drabbats av stora besparingar. Det har gjort att man inte anställt nya poliser i samma utsträckning som andra slutat eller gått i pension. På detta sätt har styrkan sedan 2007 krympt med 81 tjänster.
I nuläget finns 652 poliser på glesbefolkade Island, som har cirka 320 000 invånare på en yta som är ungefär en fjärdedel av Sveriges. Det innebär att det i snitt finns en polis per 490 invånare. Sverige, som är polistätast i Norden, har cirka 455 invånare per polis.
Organisationsgraden är generellt hög på Island och för den som är statligt anställd är en del av fackavgiften obligatorisk. Utöver detta finns en valfri medlemsavgift och även den är samtliga isländska poliser med och betalar, berättar fackordföranden Snorri Magnússon.
Landssamband Lögreglumanna, som det isländska polisfacket heter, har bara två anställda. Snorri Magnússon sköter sitt ordförandeskap vid sidan av sitt heltidsjobb som utredare i centrala Reykjavik.
Ungefär hundra personer söker till den isländska polisutbildningen, som i dagsläget har 20 platser. Allmänbildning och kunskaper i isländska och engelska hör till det som de sökande prövas i. Däremot är det inte ett krav att man ska ha gått klart hela den isländska motsvarigheten till gymnasiet, berättar Gunnlaugur V. Snævarr, som ansvarar för antagningarna.
Polisutbildningen är ettårig och sträcker sig från januari till december. Under sommaren är det betald praktik som gäller. Ingen är garanterad jobb efter utbildningen och just nu är läget kärvt. Av de 20 isländska polisstudenter som blev färdigutbildade i december 2012 jobbar endast fyra som poliser.
Det finns vissa planer på att anställa över 200 poliser till på Island, men eftersom det var val och maktskifte i slutet av april, är det i skrivande stund ännu oklart hur det blir med den saken.
”De har ett system Löke (Lögreglukerfið) som hanterar allt. I Löke kan de skriva in anmälningar, registrera beslag, skriva in förhör, registrera tvångsmedel, genomföra sökningar och allt annat som en polisman gör under en vanlig dag. /…/ Det enda som saknades i systemet var att sökfunktionen inte tog med lika mycket som vi får upp.”
Ur Nils Skanebos rapport
