Sommaren 2013 har gått till historien och vi lägger minnena från den bakom oss. Själv har jag ägnat en del tid åt framtidsfunderingar. Hur blir det på jobbet framöver? Hur påverkas jag och alla mina arbetskamrater i polisbilarna, på utredningsrotlarna, i LKC på olika ställen och alla chefer jag känner av det som ligger framför oss? Polismyndigheten i Sverige står för dörren och det väcker många frågor. En sak är säker- alla inom polisen kommer att påverkas på något sätt.
Jag konstaterar i mina funderingar att det finns väldigt många utmaningar framför oss. Det är också väldigt lite tid innan det hela ska sjösättas. Om ni läser tidningen vid utgivningsdagen så är det 482 dagar inklusive helger och veckoslut och 319 arbetsdagar innan den nya polismyndigheten ska vara igångsatt.
”En sak är säker – alla inom polisen kommer att påverkas på något sätt.”
Vi ska få en tydligare ledning och styrning. Vad är egentligen det och vad innebär det? En del verkar rädda för detta då man säger att vi ska se upp för en för stark nationell styrning. Behöver vi verkligen vara rädda för detta? Vi ska riva hinder, vi ska tänka nytt och vi ska ta bort inarbetade revir tycker de flesta med rätta. Vi måste vara prestigelösa sägs också ofta i debatten. Vad innebär allt detta egentligen och hur ska vi gå tillväga?
Just nu pågår ett intensivt arbete med att bland annat strukturera upp kärnverksamheten. Vad ska göras på nationell nivå? Vad ska regionnivån klara av? Vad ska lokala nivån – det vill säga länen, eller polisområden som det kanske kommer att kallas, klara av? Vad ska göras i närpolisområdena och hur många ska jobba där? Hur får man poliser till svårrekryterade områden?
Under senhösten kommer man att anställa de som ska leda de sju polisregionerna. Sju regionpolismästare ska få förtroendet att under en rikspolischef föra Sveriges polis in i framtiden. Jag tror att dessa anställningsbeslut kommer att vara helt avgörande för tilltron till och en förutsättning för att vi ska lyckas förändra polisen.
Regionpolismästarna som utnämns måste ha förmåga att kunna lyssna och ta tillvara på den samlade kompetensen och inte vara ensambestämmande. De måste ha förmågan att kunna påverka och kunna ta hänsyn i ett vitt perspektiv. Modiga, respektfulla och människointresserade är några egenskaper som också är avgörande.
Under första halvåret i år har jag som facklig förtroendeman och ombudsman med ansvar för chef- och ledarskapsfrågor träffat mer än hälften av landets förbundsområdesstyrelser och ordföranden i alla chefsföreningar. Vi har diskuterat det allmänna fackliga läget, den nya organisationen och haft en särskild diskussion kring chef- och ledarskap med utgångspunkt i framtiden.
En sak framstår efter dessa diskussioner som viktigare än andra: Ska vi lyckas föra polisen in i framtiden så att det gör skillnad måste vi modernisera ledarskapet avsevärt och våga ta nya grepp. Detta gäller inte minst på den högsta strategiska nivån.
Erik Lagerholm
Ombudsman chef- och ledarskapsfrågor
