”Svårjobbat i förorten.” ”Beskyll inte poliser för Reva-projektet.” ”Värderingar grundläggande i polisarbete.” ”Tänk till innan ni släpper fram hatet mot polisen.” ”Missriktat angrepp mot Gaypoliserna.”
Så lyder rubrikerna på några av Västerortspolisen Martin Marmgrens många, långa inlägg i polisdebatten.
När vi i mitten av augusti bokar in den här intervjun är jag framför allt nyfiken på hans bakgrund som ingenjör på Ericsson – och de perspektiv han i och med det har på polisen som arbetsgivare.
Men några dagar senare förändras läget. Martin Marmgren publicerar blogginlägget ”Om en mycket tragisk dödsskjutning”, som han ruvat på ända sedan i maj. Där ifrågasätter han polisens agerande i Stockholmsförorten Husby, då en 69-årig knivbeväpnad man blev skjuten av polisen – som trodde att mannens hustru svävade i fara – och kanske särskilt hur händelsen hanterades i efterhand.
”Vi har hela pärmar med rutiner för när en polis backar på en stolpe, men tydligen ingenting för då en polis skjuter ihjäl en människa,” skriver Martin Marmgren bland annat.
Hans ord får stort genomslag i media och väcker starka reaktioner. De flesta som nått Martin Marmgren är överväldigande positiva. Flera twittrar om förnyat förtroende för polisen.
Några tar hans uppgifter som vatten på sin polishatarkvarn. En arg polis skriver att Martin Marmgren borde söka jobb på Aftonbladet.
Kritiken inom kåren är av lite olika slag. Några tycker att Martin Marmgren inte borde framfört sina synpunkter alls – eller åtminstone bara internt. Andra att publiceringen var dåligt tajmad. En del framför invändningar mot synpunkterna som sådana, samtidigt som de försvarar Martin Marmgrens rätt att framföra dem offentligt.
–Det var aldrig min avsikt att kritisera enskilda kollegor och det skriver jag också. Det jag vill är att myndigheten ska lära sig av det här. Jag önskar att vi inom polisen kunde vara öppna med våra misstag, erkänna för dem som drabbats att det här blev inte bra, säger Martin Marmgren.
Själv hakar jag upp mig på en mening. ”Om hjälpen riskerar att få det resultatet är det bättre att inte hjälpa alls.”
Menar han verkligen det? Är inte det något som bara går att påstå med facit i hand?
Martin Marmgren håller fast vid sina formuleringar. Hans uppfattning, efter att själv ha varit på plats i Husby både tidigt i händelseförloppet och strax efter skjutningen, är att hotbilden mot den knivbeväpnade mannens hustru var ytterst vag. Och när poliserna valde att bryta sig in i parets lägenhet, medvetna om att där fanns en förvirrad man beväpnad med kniv, så borde de kunnat hantera att denne förvirrade man gick emot dem med den kniven, utan att det slutade med ett skott i huvudet, resonerar han.
Gillar samarbete (sagt under intervjun)
Martin Marmgren vänder sig också starkt mot att poliserna i hans ögon särbehandlats. Detta i och med att de inte separerades och hördes relativt omgående efter skjutningen, som man gör annars när en person dödats, för att undvika sammanpratade redogörelser.
–Jag skrev min text med utgångspunkten att alla gjort sitt bästa. Men jag anser att man åtminstone kunde förhört dem som det inte fanns anledning att misstänka direkt. Då hade man fått en klarare bild av vad som faktiskt hände. Det vore även lämpligt att se till att man kan få ut en försvarsadvokat inom rimlig tid. Har det skett något juridiskt straffbart? – Nej. Det handlar om att lära oss av det här, så att vi kan säkerställa att det inte händer igen. Det är inga lätta frågor, men man bör lösa det, säger Martin Marmgren.
När vi träffas har han hunnit skriva två blogginlägg till om Husbyskjutningens efterspel. Ett där han förklarar varför han valde att gå ut och kritisera dödsskjutningen offentligt och ett där han bemöter invändningar mot hans synpunkter.
MARTIN MARMGREN
Ålder: 38 år
Familj: Föräldrar och en tvillingbror på Västkusten samt en syster i Stockholm.
Bor: I Solna, några minuters promenad från polishuset.
Bakgrund i urval: Judo på elitnivå, studier i teknisk fysik, masterexamensarbete om vattenrening i Peru, Ericssonuppdrag i Brasilien och Grekland, Polishögskolan 2007–2009.
Jobb: Utredare och spanare på Västerortspolisens ungdomssektion.
Fackligt uppdrag: I styrelsen för Polisföreningen Birka.
Aktuell: Med inlägg på Blåljus, Newsmill, Aftonbladet, SVT Debatt, Magasinet Paragraf och de egna bloggarna: Martins funderingar och Martins polisblogg.
Övriga fritidsintressen: Tränar kampsporten MMA, som tillåter slag och sparkar även mot huvudet. Engagerad i miljöpartiet.
–Miljöpartiet är inte känt för sin rättspolitik, utan det har att göra med att miljöpolitiken närmast är en ödesfråga. Vi måste ta hand om vår planet.
En sak ångrar han.
–Att jag inte väntade ett par månader till med publiceringen, så att Obamabesöket och skoluppstarten var klar. Jag tänkte inte på att det var resursbrist och att det kunde finnas juridiska processer kvar.
Han berättar att han fått stort stöd – inte minst från Polisförbundets ordförande Lena Nitz och sin sektionschef, som båda bidragit med synpunkter på inlägget innan Martin Marmgren publicerade det.
Över huvud taget är han idel lovord när han beskriver Västerortspolisens ungdomssektion, där han sedan januari varvar utredarjobb med spaning på fältet, åtta veckor i stöten.
Martin Marmgren brukar som kanske framgått framföra sina synpunkter, och på ungdomssektionen välkomnas detta.
–Det är en ovanligt bra arbetsplats när det gäller chefer och takhöjd. Det finns utrymme för en levande diskussion. Jag har duktiga kollegor – har folk en tanke så yttrar de den. Jag tyckte att det var bra även när jag var på våldssektionen. Trots en hög arbetsbelastning får man göra sina prioriteringar med förnuft och känsla, säger han.
Martin Marmgren tycker att ledarskapet på Västerortspolisens spaningsrotel påminner en del om det han upplevde på Ericsson.
–Där var det oömma tår och väldigt högt i tak, säger han.
Dubbelkompetensen då. Tas din civilingenjörsutbildning på något sätt till vara inom polisen?
–Nej … men det gjordes kanske inte fullt ut på Ericsson heller. Jag hade inte kunnat få min tjänst utan att vara civilingenjör, men min roll som testledare handlade mest om samordning och möten med kunder och samarbetspartners. Inte om den tekniskt djupa nivån jag läste på Chalmers.
