Hur skyddar man världens mäktigaste person mot alla tänkbara hot? Och hur genomförs allt av en liten nation med minimal planeringstid?
Obamas plötsligt påkomna Sverigebesök ställde svensk polis inför en gigantisk utmaning. Hur skyddar man världens mäktigaste person mot alla tänkbara och otänkbara hot? Hur går det till logistiskt att ta emot presidentens jättefölje? Och hur genomförs allt av en liten nation som bara har tre veckor på sig att planera?
Det började med visselblåsaren Edward Snowden, mannen som betraktas som en spion av den amerikanska administrationen efter att ha avslöjat hur myndigheter i USA avlyssnar elektronisk kommunikation i hela världen. Ryssland gav den flyende före detta CIA-anställde 30-åringen uppehållstillstånd. President Obama svarade med att hoppa av ett toppmöte med sin ryska kollega Putin. I stället för Moskva valde amerikanen Stockholm. Plötsligt låg bollen hos svenska myndigheter. Under rekordkorta tre veckor måste polisen organisera något som vanligtvis tar månader eller rentav år i anspråk.
Strax efter klockan tio på förmiddagen onsdagen den 4 september är det slutligen dags. Obama tar sig spänstigt ner från världens förmodligen mest berömda flygplan – Air Force One. Han ställer sig på röda mattan och skakar hand med Carl Bildt och andra toppolitiker som väntar på Arlanda. Med presidenten följer bland annat en stab på runt 700 personer, limousiner, transportplan, helikoptrar, kärnvapenkoder, bränsle, otaliga journalister, vapen, oro, beundran, fascination och nyfikenhet.
En polis som deltog i Arlandakommenderingen bevittnade ankomsten på nära håll. Han berättar:
– Det var intressant att se hur folk reagerade, alla ville vara i närheten av Obama. Jag upplevde det som att fler poliser och polischefer än de som hade en specifik uppgift tog sig till flygplatsplattan, säger han och fortsätter:
– Jag kan tänka mig att för Secret Service blev detta ett ytterligare orosmoment när det kommer till presidentens säkerhet. Vi visste att samtliga poliser på plattan var okej men det kunde inte Secret Service veta. Dom blev tvungna att förlita sig på svensk polis. Jag vill understryka att samarbetet mellan Säpo, Secret Service och kommenderingschefen fungerade väldigt bra.
I Stockholm har kommenderingen redan pågått i flera dagar då presidenten anländer. Vid Armémuseum på Östermalm finns en fältplats organiserad av Peter Lindberg, polisens ansvarige för operativ logistik. Här ska 2000 poliser vila upp sig mellan passen och utfordras med kaffe och smörgåsar under ordnade former. Dessutom måste SPT-poliserna (Särskild polistaktik) från Västra Götaland och Skåne, samt förstärkningar från kringliggande län, inkvarteras i Stockholmstrakten. Två av Peter Lindbergs medarbetare har jobbat heltid under flera veckor med bokningar och i princip bokat upp alla hotell längs E4 mot Arlanda.
– Inkvarteringen är extra viktig när kollegorna har olika arbetstider och måste sova växelvis. Facket har drivit frågan mycket framgångsrikt och det är enkelrum på hotell som gäller.
Den materiella säkerheten är inriktad mot de specialfordon som SPT-poliserna använder.
– De förvaras inom lås och bom. Sedan har vi ju en uppsjö av vanliga polisbilar som står runt hotellen, under uppsikt men utan att vara inlåsta.
Ett stort tält är rest framför Armémuseet, men den ihängande sommarvärmen gör det överflödigt som regnskydd. Snarare behövs det som avskärmning mot solen, skämtar en polis som hör till piketen från Skåne. Omgångschefen, som vill vara anonym, nämner inkvarteringen som svar på frågan vad som hittills utmärkt kommenderingen.
– Boendet är bland det bästa jag varit med om. Vi kom i söndags för att stötta tillsammans med piketen från Göteborg och övar också med kollegorna från Stockholm. Men Nationella Insatsstyrkan har ett annat huvudfokus.
Samtidigt som han avslutar meningen landar presidentens flygplan. En grupp poliser sitter vid ett av borden i solen och följer händelsen, som flera gånger beskrivs som historisk, på en mobiltelefon. Bilden är knivskarp trots solljuset. Konvojkörningen till Stockholm och den snabbt avklarade kortegen genom staden till Grand Hôtel där presidenten ska bo är en mäktig uppvisning av skandinaviskt sensommarväder när det är som bäst. Leende poliser, förundrade åskådare och amerikanskt säkerhetstänkande ramar in skeendet. På hotelltaket är prickskyttarna installerade. Männen från Secret Service har svarta solglasögon, något som liknar en sheriffstjärna på kavajslaget och stenansikten.
Du har sett det förut. Att åka till New York kan trolla fram känslan av att leva i en film. De hitresta bredaxlade kostymklädda amerikanerna, snabbheten, kortegen och den självklara maktutövningen har en liknande effekt. Under några dagar är det Stockholm som står värd för filminspelningen och det råder inget tvivel om att publiken uppskattar vad den ser. En kvinna med amerikansk flagga säger att det är bland det roligaste hon varit med om:
– Jag har alltid drömt om att se en president och det får jag nu. Skriv förresten att poliserna är jättebra. Trevliga och roliga!
För poliserna vi talar med rör det sig ändå om en ganska vanlig arbetssituation, även om de flesta enas om att det är en ovanligt trivsam kommendering, inte minst på grund av vädret.
Får du se presidenten?
– Nej, jag ska ju titta åt andra hållet.
Här vaktar du, går det bra?
– Obegripligt bra. Första gången under 35 år som polis som jag inte behövt höja rösten en enda gång.
Kriminalinspektör Tommy Blomkvist, som arbetar med en avspärrning i Kungsträdgården, sammanfattar läget filosofiskt.
– Jag står vid en bom och det finns faktiskt sämre saker att göra när solen skiner. Egentligen är det allt jag önskar mig.
Några dagar senare är vardagen tillbaka. Obama har åkt hem och trafiken flyter återigen på Stockholms gator. Logistikansvarige Peter Lindberg har haft en helg på sig att vila ut.
– Sent sista natten tog mackorna slut på grund av en kommunikationsmiss, det var enda plumpen. Jag fick skicka ut några kollegor som köpte upp alla lager av kanelbullar i traktens jourbutiker.
Hur känns det nu?
– Som om jag var en ballong som något stuckit hål i. Tom på något vis. Tack och lov finns det fler kommenderingar, på den här firman behöver man aldrig gå sysslolös.
”Tiden var faktiskt tillräcklig”
Kort förberedelsetid kan vara en fördel om erfarenheten finns. Det anser kommenderingschefen Erik Widstrand.
– Det är alltid något mindre som inte går som man hoppas. Smörgåsar som inte dyker upp eller bilar som är på fel plats. Men på det hela taget har det fungerat väldigt bra och den operativa insatsen har gått som tåget, säger han.
Till vardags är Erik Widstrand biträdande distriktschef i Södertörns polismästardistrikt, och han har erfarenhet av att leda flera stora kommenderingar i Stockholm. Han påpekar att det handlar om rutin. Vem som kommer hit på statsbesök är av mindre betydelse, även om USA:s president naturligtvis är en speciell gäst som innebär särskilda utmaningar.
– Jag tog genast kontakt med kollegor i Danmark och Norge för att lära av hur de gjort vid sina presidentbesök. Sedan arbetade jag nära Rikskrim och Säpo och med drivna platschefer och chefer som befann sig i staben.
Räckte den korta förberedelsetiden?
– Tiden var faktiskt tillräcklig, rentav lagom. För lång tid kan innebära att man tappar i koncentration. Det kändes väldigt bra som det blev.
Stämmer det att åtskilliga poliser befann sig på Arlanda när Obama landade utan egentlig uppgift, mest för att komma nära honom?
– Om vi säger så här, ska man vara där bör det finnas ett skäl. Jag har hört att det fanns poliser som passade på att fotografera när presidenten gick förbi.
