Teveprogrammet Efterlyst var omdebatterat redan från start. Men efter över 20 år har konceptet satt sig och tv3:s guldkalv räknas som ett seriöst magasin som Polisen samarbetar med.
Teveprogrammet Efterlyst var omdebatterat redan från start. Men efter över 20 år har konceptet satt sig och tv3:s guldkalv räknas som ett seriöst magasin som Polisen samarbetar med.
– Vi vet att de inte förvränger informationen på det sätt som annan media ibland gör, säger kriminalinspektör Johan Winell.
Det är torsdagsmorgon i Stockholmsområdet Alby och regnet hänger i luften. Kommissarie Daniel Löfgren på Södertörnspolisen pratar upplägg med en av Efterlysts fem reportrar – Valentina Xhaferi. En bit från kameran står kriminalinspektör Johan Winell, vars utseende ska förbli okänt eftersom han arbetar som spanare.
Fallet gäller ett knivmord på en ung man, som utifrån vad som är känt, befann sig på fel ställe vid fel tidpunkt. En skötsam person som inte förekom i polisens register dog några meter från platsen där vi står. Nu gäller det att hitta vittnen i ett område där kulturen att inte prata med polisen sprider sig som en skogsbrand.
– Det är ett stort problem och vi använder Efterlyst ganska mycket, säger Johan Winell.
Stämningen är avslappnad och Valentina Xhaferi kämpar för att påverka Daniel Löfgrens utstrålning och sinnesstämning så att brottet framstår så tydligt och upprörande som möjligt. Hon berättar om psykologin bakom programmet och om hur betungande det kan vara att möta offer och anhöriga med målet att styra in dem i ett fungerande tevebeteende.
– Vi vill träffa de drabbade för att visa människan bakom brottet. Det är inte alltid lätt för dem att öppna sig och därför är det viktigt att lyssna. Man får låta intervjun ta tid och kanske vara tyst även när man fått ett svar. Tystnaden är den bästa frågan.
Ibland blir det dragkamp. Reportrarna strävar efter yta, poliserna efter att en utredning ska utvecklas i rätt riktning. Men det överordnade målet är gemensamt, att lösa brott. Konceptet är beprövat. Efterlyst är en välbevarad veteran från den svenska kommersiella tevens barndom, en veteran som nyligen fyllde 46 säsonger. Inte längre den ifrågasatta nykomlingen som förknippades med en rad uppmärksammade satsningar – inte sällan kritiserade för dålig smak, inte sällan signerade Fylking eller Aschberg. Istället är programmet, som går ut på att tittarna ska ringa och tipsa poliser och polisstudenter som sitter med i studion, en etablerad institution. Hasse Aro har varit programledare hela tiden, sånär som under det första året. Polisprofessorn Leif GW Persson, numera emeritus, var en tittarfavorit innan han gick vidare till SVT:s Veckans Brott. Andra experter som åklagaren Brynolf Wendt och advokaten och författaren Jens Lapidus har kommit och gått. I dag är det den före detta justitieministern Thomas Bodström, vid sidan om programledaren själv, som bär upp kändisskapet i produktionsbolaget Strix lokaler i centrala Stockholm. Här samlas producenter, programledare, reportrar, studiofolk, poliser och profilexperter inför säsongspremiären. Premiär är premiär och spända nerver hör direktsändningssituationen till. Även Hasse Aro tillstår att han är nervös. Men det är förväntan som är det bestående intrycket när de medverkande laddar upp över renskav med efterföljande kaffe och kaka.
– Som hemma, det måste vara för vår skull, säger Börje Öhman.
Han har synts i Efterlyst vid flera tillfällen, kommissarien från Sundsvall som tidigare var chef för Länskriminalen och numera arbetar som informationschef. I dag är han på plats tillsammans med sin kollega kriminalinspektören Josefine Perming Tengqvist. För henne är det debut och hon skakar på huvudet som svar på frågan om hon är nervös.
Sedan säger hon:
– Inte än i alla fall, men det kommer väl …
Det är de brutala morden på en man och en kvinna i 70-årsåldern i Brattås utanför Härnösand som är orsaken till att hon har åkt ner till Stockholm. Dådet, som inträffade 2005, har tagits upp i Efterlyst tidigare, utan resultat. Nu finns det nya uppgifter angående ett fordon och Josefine Perming Tengqvist ska senare under kvällen berätta för tittarna om delar av utredningsläget och vädja om tips.
Hon är försiktigt hoppfull:
– Det har gått ganska lång tid, men jag tror nog att vi kan få in något vi har nytta av. Att lösa morden hade varit en lättnad.
Innan tevedebuten drar hon fallet för ett 15-tal polisstudenter, de flesta förstaterminare, som ska ta emot samtal från allmänheten under kvällen. Många av dem var dagisbarn, några rentav ofödda då det första programmet sändes. Nu sitter de rakryggade och uppmärksamma och lyssnar på visdomsord om tevemakeri.
Producenten Mikael Ekman inleder med att berätta att åtta av tio misstänkta som visas upp på bild eller i filmsekvenser lagförs. Det märks att han har hållit liknande anföranden tidigare och det är tydligt att målet är att skapa en positiv anda. De blivande poliserna ska uppskatta Efterlyst, och helst ska det goda intrycket överleva och följa dem ut i en professionell vardag då de mitt i en svår utredning kommer att tänka på: Just, ja. Efterlyst … Använd oss! är kontentan av producentens brandtal.
– Får vi en förmiddag på plats med polisen når vi ut till 600 000 svenska hushåll. Det är som att genomföra operation dörrknackning till lika många.
– Vi vill ha med offer och känslor! Varför? För att det finns idioter där ute som tycker att en misshandel är imponerande och därför måste se resultatet för att inte inspireras. Dessutom klarar det upp våra egna sinnen.
Mikael Ekman rör sig inom områdesgränser som han kan. Många ickepoliser, inte minst journalister, vet hur svårt det är att behärska polisvardagens termer utan att snubbla. Han är knuten till stiftelsen Expo och håller föreläsningar och skriver böcker om hatbrott. Någonstans, någon gång, låg en ifylld ansökan till polisutbildningen redo – men annat kom emellan och nu bedömer han att tåget har gått.
Kriminalinspektören Lennart Gustafsson är som Mikael Ekman fastän tvärtom, han är polisen som använder journalistikens begrepp utan att göra lekmannens misstag. Pratar puffar och understryker att studiosituationen ska föra tankarna till en polisstation.
– Rör er, gå förbi med ett papper i handen när ni inte svarar i telefon.
På frågan om vad landets poliser generellt tycker om programformen svarar han att det är åldersrelaterat. Äldre kollegor vill lösa brott utan medias inblandning, yngre har ofta en positiv inställning. Dåvarande rikspolischefen Björn Eriksson presenterade idén med en holländsk serie som förlaga. Bland senare chefer har omdömena varierat. En före detta länspolismästare var negativ under sin tid.
– Det rörde sig om kritik som gick ut på att Stockholmspolisen inte var med, vilket var fel i sak. Och att allmänheten skrämdes av tuffa inslag.
Ser du själv några faror?
– Om det blir fel, ja. Men jag brukar understryka att poliserna måste lägga ribban och se allt material i förväg. Jag landar i att oavsett vad vi tycker vore det nästan tjänstefel om polisen inte befann sig på en plats dit det strömmar in så många tips.
Lennart Gustafsson har medverkat i Efterlyst sedan 1996. Till vardags arbetar han på Rikskrim som en av fyra poliser som fortfarande strävar med Palmeutredningen. Han är den enda som var med redan under mordnatten. Men för stunden är det brott av senare datum som upptar hans intresse.
Han säger:
– Ropa på Josefine om det kommer in något intressant om Brattåsmorden. Ibland hamnar man i konstiga samtal. Avsluta så snabb men korrekt som möjligt, någon som blir illa bemött vid en första poliskontakt ringer aldrig igen.
– Och om någon vill vara anonym så tjata inte. Han eller hon har redan bestämt sig, förresten härrör många av våra bästa tips från anonyma uppgiftslämnare.
Frågorna kommer först lite tvekande, sedan snabbt.
– Bandas samtalen?
– Nej.
– Om någon ringer och säger att det var jag som gjorde det?
– Kontakta en av de erfarna poliserna.
– Men det ringer en del lustigkurrar också. Det är en sida av vår verklighet, det märker ni när ni kommer ut i verksamheten. Fråga förresten Roger också om ni undrar över något praktiskt.
Polisstuderande Roger Silvander är med om sin 19:e sändning. Halkade, med egna ord, in på ett bananskal. Men när han är färdig polis kommer han också att vara färdig med tevekarriären.
– Jag tror inte att jag hinner. Men det har varit en väldigt bra tid, jag har lärt mig mycket.
Klockan är strax efter 22, kamerorna stängs av och ljuset tonas ner. Programledaren Hasse Aro rekommenderar kokosbollar av en sort som tydligen har hängt med sedan starten. Han ser lite trött ut och verkar vara sugen på hemfärd men svarar pliktskyldigt på Polistidningens frågor. De flesta har ställts otaliga gånger och Efterlysts ansikte utåt vänder sig inte inåt med samma energi som poliserna, producenten och reportrarna.
Kvällens facit är bland annat: Ett 15-tal tips angående Brattåsmorden. Tolv tips om en man som överfaller och våldtar barn i Malmö. Tio tips om en misshandel i Sala och flera namnförslag knutna till skjutningar i Göteborg.
”Bra sätt för oss att nå ut”
Rikskrim och Efterlyst i samtal om samarbete.
Per Wadhed, chef för Rikskriminalpolisens kriminalpolisenhet, har träffat Efterlysts producent för att diskutera nya samarbetsformer.
– Det handlar om sådant som vilken typ av ärenden som vi tror kan ge bra resultat om de tas upp. Samtidigt behöver polisen veta vilken sorts information vi kan bidra med till programmen, säger han.
Ett exempel på detta är då polisen gick ut i Efterlyst med uppgifter om alias i ett pågående groomingärende.
– Det är ett bra sätt för oss att nå ut med information till utsatta. Att vi har ett upparbetat samarbete och i förväg kan diskutera igenom frågorna så att informationen blir korrekt är en fördel.
