Den som talar sanning om sina planer har oftare skapat sig en mental bild av planerna än den som ljuger om vad den planerar.
Den som talar sanning om sina planer har oftare skapat sig en mental bild av planerna än den som ljuger om vad den planerar.
Det visar en doktorsavhandling som lades fram av Melanie Knieps vid psykologiska institutionen vid Göteborgs Universitet den 6 december. Resultaten kan vara en början till att utveckla nya förhörsmetoder.
De 70 försökspersonerna delades in i två grupper. Den ena, sanningssägarna, fick planera en shoppingtur i köpcentret Nordstan i Göteborg. Den andra, lögnarna, fick i uppdrag att planera för att lämna ett USB-minne med olagligt innehåll till en butik i Nordstan. Lögnarna skulle dessutom tänka ut en täckmantelhistoria.
När personerna sedan förhördes visade det sig att sanningssägarna hade mentala bilder av sina respektive shoppingturer, de hade visualiserat sina planer så att de hade en detaljerad inre bild av dem. Färre av lögnarna kunde presentera mentala bilder.
Lögnarna var instruerade att ljuga i förhöret. I en enkät efteråt skulle de dock svara sanningsenligt och det visade sig då att de som hade mentala bilder av täckmantelhistorierna upplevde dessa bilder som mindre levande än hur sanningssägarna upplevde sina bilder.
Om tekniken ska användas i förhör måste polisen ha en del information om till exempel tid och plats för att kunna ställa specifika frågor och få specifika svar.
Tidigare forskning har behandlat lögn och sanning om vad personer gjort. Detta är första gången det finns resultat om intentioner.
— Resultaten är lovande, men polisen kan inte använda dem som förhörsmetoder ännu. Mer forskning måste till, säger Melanie Knieps.
Text: Agneta Olofsson
