Jag är pensionerad polisman sedan 1996.
Då jag gick in i yrket 1954 fick jag liksom alla med mig ett litet svart häfte med titeln Polisinstruktion. Det följde med i tjänsten. Av texten i det framgick, att en god polisman skaffade sig en god lokal- och personkännedom. För att få den var en framkomlig väg att bli bekant med korvgubben, taxichauffören, busschauffören och biovaktmästaren etc.
Jag vet att det fanns polismän som förde anteckningar över personer, som äldre kolleger gav information om och som de själva av olika anledningar, socialt eller annorledes, kom i beröring med. På orter där det resande folket var rikt representerat blev det oundvikligt, att till personkännedomen kom att höra även kännedom om och namn på representanter för dessa, vid sidan givetvis av kännedom om och namn på andra.
Representanter för det resande folket förekom rikligt i fråga om brott som olovlig körning och liknande. De var också rikligt representerade i ärenden om handel av begagnade bilar.
Men det skall väl också nämnas, att den unge polismannen av den äldre kollegan blev upplyst om något annat.
Han fick kännedom om vem borgmästaren var och vilka övriga stadens eller ortens honoratiores var. Dessa kunde någon gång göra sig en glad kväll och om gången var lite vinglig då, skulle den ordningen gälla, att de skulle tas omhand på annat sätt än vad som gällde för vanligt folk. Även i andra sammanhang var det klokt att se åt annat håll. Detta kunde också gälla om folk av annan högreståndskaraktär.
Jag bortser inte ifrån, att denna tingens ordning gäller även nu. Ett slags korruption.
Ja, registrering kan ta sig olika uttryck. Den kan stanna i polismannens hjärna och den kan hamna i ett annat slags struktur kanske till och med i ett dataregister. Den kan vara sådan till sin natur, att den bär prägel av något polismannen bär på, kalla det gärna fördom, i undantagsfall i flertal, ty polismän är som andra yrkesgrupper en avspegling av vanligt folk, kanske något påpenslad liksom vi alla av någon annan slags vacker tunn polityr.
Det låter som om med uppgifter om registrering av romer man skulle vara tagen på sängen där upp på hög nivå på departement och verk. Det borde dock bekymra. Tja, människor är nu en gång för alla sådana.
Stig Hallgren
82 år
