Att jag fortfarande är stolt över att tillhöra denna organisation beror inte på vad vi uträttar tillsammans utan över vad enskilda kollegor som brinner för sitt yrke uträttar. Detta tär på mig.
Att jag fortfarande är stolt över att tillhöra denna organisation beror inte på vad vi uträttar tillsammans utan över vad enskilda kollegor som brinner för sitt yrke uträttar. Detta tär på mig. Jag må ha varit naiv när jag utbildade mig i hopp om att här fanns en gemenskap och en förståelse för varandras olika uppdrag, att vi skulle arbeta tillsammans mot gemensamma mål.
Vad har då hänt? Jo, vi har odlat en resultatkultur på samma sätt som inom sjukvård, arbetsförmedling och försäkringskassa, till exempel. Men det man missar är hur vi odlar vår resultatkultur och att vi inte lär av vad som sker med den över tid.
Enligt mig har vi odlat en osund resultatkultur på bekostnad av arbetsglädjen hos den enskilde. Lägg då till förståelse- och förtroendeklyftan mellan ledare och medarbetare för att vi har både formella och informella normer och värderingar kopplade till vår hierarkiska organisation. Synen på poliser i yttre tjänst och odlandet av en myt om “golvets perspektiv”, där vi på golvet anses vara förändringsrädda, autonoma poliser i yttre tjänst, ökar dessa klyftor eftersom vi fortsätter vårt interna tvåfrontskrig med gnäll i stället för med konstruktiv dialog.
Detta gör att “vi och dom känslan” ökar mellan medarbetare och ledare, kraven på effektivitet med mätbara mål ökar och arbetsglädjen sjunker.
Oavsett roll måste man lära i vardagen och vilja vara prestigelös inför förbättringar. Stanna upp och reflektera över vad man själv kan bidra med, förbättra och lära sig av andra.
För vad handlar polisjobbet om? Att göra det bästa av alla de mänskliga möten vi är en del av varje dag, överallt i detta land. Öga mot öga, per telefon, vid gripanden och vid förhör. Även om du som ledare är långt ifrån de vi träffar i den yttre verksamheten, så interagerar du ändå med de som ska göra det bästa av varje enskilt möte.
Varje kontakt inom polisen handlar om samma sak, att göra det bästa av varje mänskligt möte. Det går inte att hålla en extern professionalitet vid liv om den urholkas internt.
Vi måste göra något bra av vår kultur för den blir då en positiv kåranda och ett gott varumärke. Ledare måste förstå sina dubbla lojaliter som både ledare och medarbetare och aktivt jobba med att lära sig i sin vardag.
Om jag som medarbetare har en förståelse för våra olika yrkesroller så måste mina ledare skaffa sig samma förståelse genom att aktivt delta i tjänst, utbildning och fylla alla de tusentals timmar vi lägger på arbetsplatsträffar i detta land med relevant innehåll. Vår kultur är något som är värt att jobba med, den föder arbetsglädjen som gör att vi når våra mål.
Denna kultur är samtidigt vår värdegrund, så våga fylla den med eget innehåll!
Polissverige är som en travhäst i galopp, vi ser inte att vi odlat en osund resultatkultur och vad den gör med arbetsglädjen, för att vi har skygglapparna på. Det behövs kvalitativa mätmetoder för att mäta utfallet av det som vårt arbete går ut på, mänskliga möten, hur väl blev brottsoffer, misstänkt, tredje man bemött och hur mår poliserna när de gör sitt jobb?
-En sund resultatkultur är nyckeln till allmänhetens förtroende
Anonym
