Solstrålarna som lätt slinker igenom det uttunnade ozonlagret över Nya Zeeland glittrar i flaskor och glas vid baren. Polisen bredvid mig berättar att en tumregel när det gäller alkohol och bilkörning är att det funkar att inleda en fest med två till tre glas öl eller vin.
Solstrålarna som lätt slinker igenom det uttunnade ozonlagret över Nya Zeeland glittrar i flaskor och glas vid baren. Polisen bredvid mig berättar att en tumregel när det gäller alkohol och bilkörning är att det funkar att inleda en fest med två till tre glas öl eller vin.
– Sedan kan du som fullvuxen man underhållsdricka ett glas i timmen och ta bilen, fortsätter han.
Jag funderar över hur det skulle kännas att köra bil efter fyra eller fem timmars underhållsdrickande.
Den trevliga polisen lär mig hur man öppnar en ölflaska med vigselringen, sedan konstaterar han att olyckorna och rattfylleriet onekligen är ett problem men att något är på väg att hända.
– Lagändringar och krafttag. Tanken är att inställningen och promillegränserna ska bli som i de flesta andra länder. Som i Sverige till exempel.
I Nya Zeeland sägs väldigt mycket vara som i Skandinavien. Och det stämmer. Naturen är vacker, administrationen och de sociala systemen förutsägbara för en svensk – men trafiken är det inte. Trots hälften så stor folkmängd är dödsolyckorna betydligt fler. Som i Sverige under det sena 1960-talet då hela familjer utan säkerhetsbälte utplånades i bilar med hårda paneler och motorer som trycktes in i kupén.
Sedan kom nollvisionen, som aldrig kan bli annat än en vision men ändå bidragit till sjunkande dödstal. Att dricka och köra bil är för många en otänkbar kombination – av legala, praktiska och moraliska skäl. Antalet trafikdödade ligger nu stadigt på under 300 per år i Sverige.
Men i Nya Zeeland är gränsen för rattonykterhet 0,8 promille (om du är över 20 år gammal, annars gäller 0,3.) Gränsen sänks till 0,5 efter årsskiftet. Att köra bil efter några öl och lite vin är helt normalt. Med en prisad informationskampanj hoppas emellertid myndigheterna ändra på folks inställning. Otäcka bilder på offer för trafiken ska ge avtryck i speciellt de ungas sinnen. Göra så att de en gång för alla vaccineras psykologiskt mot att kombinera alkohol och bilkörning.
Samtidigt finns det fler skäl till de många dödsfallen. I Nya Zeeland måste de flesta besökare lära om från början och köra bil till vänster. Speciellt skandinaver har problem med detta, påstår ägaren till ett motell vid Franz Josef Glacier och tillägger att resultatet blir ruskiga frontalkrockar på de kurviga vägarna. Vi enas om att det kan bero på att skandinaverna har rest från motsatt sida av jorden och rimligtvis är mest jetlaggade av alla turister. Jag skämtar reflexmässigt om att Darwins teorier nog kommer att rätta till det där med tiden. Folk som inte kan lära sig något så elementärt som att köra till vänster lär ju inte sprida många anlag.
Sedan sätter jag mig i bilen och kör med autopiloten påslagen. För några dagar sedan var jag tvungen att koncentrera mig i varje korsning för att hamna rätt, men inte nu längre. Sakta blir jag varse att en man, som står mitt i gatan, pekar myndigt. Eller snarare gestikulerar. Han försöker säga något. En bil kommer mot mig med blinkande helljus. Med bultande hjärta svänger jag in vid vägkanten och skäms.
Ossian Grahn
reporter
Polistidningen
