Detta är en replik på inlägget:
Åklagarmyndigheten döper inte om stölder
Oj trampade visst på någon tå.
Att en polis kritiserar åklagarna rörande utredningsverksamhet var ungefär som att svära i kyrkan. I alla fall att döma av svaret.
Man skriver att man inte ”döpt om” stölder till hälerier.
För den oinvigde som inte läst de tidigare debattinlägget så ser det då ut som om man svarar på min kritik och bemöter ett inlägg där jag då underförstått påstår att åklagarmyndigheten /döper om/ inträffade stölder till hälerier.
Detta har jag ALDRIG påstått varken i tal eller skrift däremot så har jag framfört åsikter om de val och beslut som sker innan ärendet slutredovisas till åklagaren, val och beslut som sker av åklagaren som ett led i förundersökningen. En information som jag fått av polisiära FU-ledare och utredare.
Jag framför även kritik mot de FU-begränsningar som sker, men detta har man avstått från att kommentera. Denna kritik berör våra politiker i lika hög grad som polis och åklagare och de resurser som samhället avsätter både för polis och åklagarväsendet.
Detta fick till följd att under 2012—2013 så fattades det beslut om så kallad FU-begränsning i 11 000 (ELVA TUSEN) ärenden, besluten fattades av polis och åklagare.
Detta innebär således att det är 11 000 målsägare/ brottsoffer som inte får sin sak prövad och utredd av rättsväsendet oaktat att de finns en misstänkt/utpekad gärningsman.
Detta är förödande för hela samhället när den som drabbas av brott inte får samhällets stöd och hjälp och att de brott de drabbats av inte utreds. Utan endast erhåller en handling per post med allmän information från myndigheterna där de konstateras att eftersom deras ärende inte förväntas ha någon betydelse för ärendet i stort och eftersom brottet utförts av en livsstilskriminell/vaneförbrytare, som i många fall är straffimmun, så kommer man inte att bry sig om att utreda de brott som målsägaren drabbats av, eftersom detta inte har någon betydelse för den förväntade påföljden.
Brottsoffret/målsägaren får inget stöd eller hjälp från de rättsvårdande myndigheterna utan är utlämnad till att försöka få ersättning genom eget agerande genom Brottsoffermyndigheten/ försäkringsbolag.
Kjell Borgström
HSO, Halland
