Det är sedan en tid fastslaget att ansvaret för brottsutredningar avseende Artskyddsbrott och Cites¹-brott från årsskiftet skall hanteras centralt vid Nationella operativa avdelningen (Noa).

När en sådan ordning nu är vald är det viktigt att alla vi som arbetar med dessa brott, och bär på delar av kunskapen om hur dessa brott skall utredas, är aktiva och för fram tankar och idéer så att denna förändring når sitt syfte. Syftet att öka och trygga hotade arters fortlevnad. Det är i denna anda vi i denna skrivelse vill föra fram våra synpunkter.

Vi anser att det är viktigt att alla de brott som berör skyddet av hotade djur- och växtarter, nationellt och internationellt med denna organisationsförändring nu samlas och knyts till en och samma enhet – I detta fall NOA.

Detta gäller såväl arter som är utsatta för handel över nationsgränser men även de växt- och djurarter som har sitt skydd i Jaktlagen och Artskyddsförordningen. Med andra ord arter som på annat sätt, än genom handel, är hotade.

Att bryta ut enstakta brottstyper, som exempelvis de grova jaktbrotten och utreda dessa regionalt, skulle praktiskt och administrativt komplicera utredningar och därigenom onödigtvis riskera att skapa en försvagad rättssäkerhet för just dessa typer av brott. Genom ett sämre rättsskydd skulle skyddet för dessa utsatta djurarter försvagas något som skulle vara olyckligt att bygga in i en nybildad organisation där målsättningen är att stärka skyddet för dessa känsliga och utsatta arter.

Vår erfarenhet är att många av de viktiga externa kontakter som krävs vid utredningar av brott inom Cites, Artskydd samt Jaktlagstiftningen, många gånger är de samma. Det är därför av vikt att den enhet som nu får ansvar för Cites-brotten och i detta kommer att bygga upp ett kontaktnät, med Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Naturhistoriska Riksmuseet, Statens Veterinärmedicinska Anstalt, artbestämmare med flera. ges möjlighet att utnyttja detta kontaktnät även i arbetet med de grova jaktbrotten. I detta likriktas arbetet med dessa brott vilket vi anser ger en ökad förmåga till stärkt rättsskydd samt förenklad administration för denna ärendekategori och brottstyp.

Vidare finns en rad argument som talar för att ansvaret för de grova jaktbrotten bör hanteras centralt:

• Jaktbrotten är svårutredda, resurskrävande och inte minst mycket svåra att leda i bevisning.
• Utredning av jaktbrotten är många gånger svåra att hantera lokalt, då de är lokalpolitiskt känsliga. Risk finns att den lokala polisen blir onödigt utsatt i utredningsfasen av arbetet.
• I arbetet med ett jaktbrott kan det vara en stor fördel att ansvaret för utredning vilar på neutral plats. Allt för att undvika och minimera risk för att känslig information sprids till individer som inte skall ha insyn i utredningen, inte minst när de olika instituten för hemliga tvångsmedel kan vara aktuella.

Benny Beutelrock                                                       Filippo Bassini

Utredningsledare                                                        Gruppchef

Länskriminalpolisens specialbrottssektion
Polismyndigheten i Stockholm