Vad gör pensionerade poliser på dagarna? De engagerar sig i samhället och påbörjar nya aktiviteter, enligt ett examensarbete i socialpsykologi.
Vad gör pensionerade poliser på dagarna? De engagerar sig i samhället och påbörjar nya aktiviteter, enligt ett examensarbete i socialpsykologi.
Det är Niklas Börgesson och Jack Jonell vid Högskolan i Skövde som undersökt hur poliser som går pension reagerar på sin nya livssituation. ”Pensionens potential och pensionerade polisers verklighet” bygger på djupintervjuer med tolv pensionerade poliser i åldrarna 60 till 80 år.
Samtliga är män.
– Förklaringen är naturligtvis att det knappast fanns kvinnliga poliser i de aktuella årskullarna. Men vi hade gärna gjort en fördjupad studie med jämn könsfördelning, säger Jack Jonell.
Författarna skriver inledningsvis om hur det gick till då de valde ämne: ”Att utföra en studie om pensionerande poliser har varit intressant och utmanande eftersom detta forskningsfält är relativt outforskat och ofta av kvantitativ art i en amerikansk kontext. Vi ansåg att det fanns ett behov av att rikta fokus mot en grupp som kunde tänkas uppleva en säregen förändring i samband med pension. Eftersom polisgruppers karaktär är av en sluten art fanns det skäl att anta att övergången kunde påverka pensionerade polisers identitetskonstruktion.”
– Både jag och Niklas har ett stort intresse för rättsprocesser och rättskedjan i stort, vi har båda funderat på polisbanan. Vi anade att poliser skulle uppleva att det är en stor förändring att pensioneras, säger Jack Jonell.
Börgesson och Jonell drar paralleller till studier som visar att det för brittiska soldater som går i pension är en mycket emotionellt laddad handling att lämna in sitt militära ID-kort. Svenska poliser i en liknande situation sätter inte alls lika stort värde på sin formella yrkesidentitet, även om de upplever motstridiga känslor då yrkeslivet är över. Snarare är det omgivningen som fortsätter att betrakta dem som poliser också efter pensioneringen. Dessutom nämner Börgesson och Jonell forskning som tyder på att det för många mäns välbefinnande är viktigt att ha ett avlönat arbete.
De svenska före detta poliser som intervjuades berättade däremot inte om att de genomgick någon identitetskris då de gick i pension. Börgesson och Jonell skriver: ”Vi fann även att de pensionerade poliserna drogs mot nyetablerade ansvarsfulla poster, vilket sågs som ett uttryck för den fortsatta identitetskonstruktionen och förstärkningen av självidentiteten.”
Alla intervjuade berättade att föreningslivet var viktigt för dem. Till saken hör att alla var involverade i en organisation för pensionerade poliser. En före detta polis berättar:
”[…]Den ena historien efter den andra dras. Våra fruar är med också så det är en himla go gemenskap, jag har roligt, vi spelar och sjunger, äter god mat och får reda på hur de andra mår. Vi kan också besöka de som är sjuka och behöver stöttning. Den kontakten är oerhört givande och bra. […] Om det är icke-poliser i närheten pratar man inte om händelser som man kan prata om när man är med i en egen grupp. Kollegialiteten står kvar. Man säger vissa saker till sina kollegor och vissa saker till andra, det är anpassat.”
– Det tydligaste resultatet i studien var något vi anade men som inte styrkts av tidigare forskning. Pensionerade poliser skaffar sig fritidssysslor som innebär organisatoriskt ansvar. De engagerar sig i bostadsrättsföreningen och andra föreningar.
Varför blir det så?
– Poliser har ett stort samhällsintresse och det hänger med. Dessutom lyssnar människor på dem och litar på dem.
Vad överraskade er mest?
– Att det för de flesta gick så enkelt att lämna yrket och kollegorna, vi trodde att det skulle vara svårare för dem, säger Jack Jonell.
