Det gjordes i före detta polisområde Västra Götaland efter att den centrala löneförhandlingen strandat. Ryktet spred sig i korridorerna; individuella löner skulle sättas i ett A/B/C system, där A var bra och C bäst.
Det gjordes i före detta polisområde Västra Götaland efter att den centrala löneförhandlingen strandat. Ryktet spred sig i korridorerna; individuella löner skulle sättas i ett A/B/C system, där A var bra och C bäst.
Oron som ryktet spred var inget mot den besvikelse och uppgivenhet som många av oss kände när systemet plötsligt landade. Överraskande för både oss och fack.
Systemet var ogenomtänkt och inte heller funktionellt. Det saknades tydliga och enhetliga kriterier för hur vi poliser i yttre tjänst skulle klassas. Ofta gavs ingen grund för kategoriseringen, och besluten uppfattades av många som godtyckliga.
Ingen av oss hade haft ett lönesättande samtal innan. Inte heller hade vi hört något om vilka förväntningar eller krav som fanns på oss som enskilda poliser inom A/B/C-kategoriseringen.
Facket i polisområde Fyrbodal utformade en enkät, där vi fick ge röst åt det som skett: 48 procent svarade att arbetsmoral/ motivation påverkats mycket dåligt. 27 procent svarade dåligt på samma fråga. ”Kränkande” var återkommande ord, och många ansåg inte bedömningarna rättvisa eller seriösa.
En uppgav att den nya lönen meddelats på en post-it lapp i korridoren. En annan kollega kände sig maktlös, ledsen och nedvärderad. Hon var inte ens värd mål och motivering. Hur skulle hon göra för att bli bättre än en A-polis?
Att motivation och arbetsmoral minskade, följer teorier för arbetsmotivation på jobbet. Viktigast är tydliga mål för den enskilde medarbetaren. Forskning visar att målsättning förbättrar arbetsprestationen. Specifika, mätbara och utmanande mål ger bäst resultat. Teorin ”se till att medarbetarna känner sig väl behandlade” missades i kategoriseringsprocessens gång.
Systemet blev även uppenbart för allmänheten. Man ville tala med en C-polis, som ju var den bästa.
Det kommer självklart alltid att finnas kollegor som har högre lön än vad man själv har. Vi har dock alla rätt till en personlig bedömning av vår arbetsprestation. I vårt område sattes A på många poliser som inte var instruktörer. Men i vårt mångfacetterade yrke måste andra kriterier finnas för hur en individ sköter sitt jobb. Det handlar inte om att A-poliser inte vill gå instruktörsutbildningar, men dessa är få och sökande ofta många.
Äldst i tjänst går ofta först. Systemet blir därför en flaskhals för dem som inte har alla dessa år i tjänst, och de låga lönerna för senare års utbildade blir fortsatt låga. Poliser är individer i sitt yrke. Vi är inte bara en kår, som kan delas upp på ett papper i olika klasser.
Poliser i yttre tjänst är särskilt utsatta. De får ofta hantera jobbiga yttre situationer, och då blir det extra tungt när energin urholkas även inifrån. Vi är för individuella löner, men kunskapen måste finnas för att på ett bra sätt implementera ett sådant system. Varje individ har rätt att bedömas utifrån egna, speciella förmågor. Allt handlar inte heller bara om instruktörsutbildningar eller år i tjänst.
Polisens främsta tillgång är dess personal. Polisen har allt att vinna på att stärka sina medarbetare. Det kan ske genom utvecklande samtal, där alla får träffa en chef, som har kunskap om den enskilde. Att få ett sådant samtal regelbundet är en god början. Även om en del blev nöjda med systemet, är allt för många än i dag uppgivna. Det gynnar ingen arbetsmoral.
Att sätta lön individuellt på en poliskår är inte lätt. Det kräver kunskap om enskild medarbetare, pedagogik och inte minst tid. Men vi tror att Polisen är en organisation som kan bättre än A/B/C, och att ledningen tar sitt ansvar i frågan. Ingen ska behöva få sin nya lön på en lapp i korridoren.
Vi poliser kräver inte mer än andra, men inte heller mindre. Alla poliser gör ett bra jobb oavsett klassificering. Men för att allmänheten ska få en polis som den förtjänar, måste arbetsmoralen hela tiden öka. Inte minska. I dagar av ny organisation hoppas vi därför att frågan kommer högst på agendan.
Anna Göransson och Agnes Eriksson
polisassistenter i Polisområde Väst
