Var tredje polis upplever att de inte har möjlighet att framföra kritik eller synpunkter till ledningen utan rädsla för repressalier.
Var tredje polis upplever att de inte har möjlighet att framföra kritik eller synpunkter till ledningen utan rädsla för repressalier. Det är tre gånger fler än bland förvärvsarbetare i stort där bara var tionde är rädd för samma sak. Det visade en Sifoundersökning som Polisförbundet publicerade i februari.
”Om ledningen möts av tystnad eller inte väljer att lyssna till konstruktiv kritik kan de ju heller inte lösa problem.”
Det är beklämmande att vi inte har kommit längre inom polisen. Först och främst är det givetvis olyckligt för medarbetarnas psykosociala hälsa. Men det är också skadligt för ledningen som kan få felaktig input när medarbetare inte vågar berätta hur det egentligen är. Medarbetare som ändå lyfter kritik upplever att ingen lyssnar eller att de till och med riskerar repressalier. Tystnaden blir som en destruktiv spiral – om ledningen möts av tystnad eller inte väljer att lyssna till konstruktiv kritik kan de ju heller inte lösa problem. De går på det viset miste om klok och insiktsfull input som i högsta grad skulle bidra till verksamhetens utveckling.
Den nya ledningen med rikspolischef Dan Eliasson i spetsen har ett tungt ansvar att visa vägen mot öppenhet och högt i tak. Vi har inlett konstruktiva samtal med arbetsgivaren om nya samarbetsformer. Goda ambitioner måste dock snarast märkas i praktisk handling.
Det är väldigt rörigt i spåren av den stora omorganisationen. Viss oreda är rimlig med tanke på de stora förändringar som sker, men inte hur mycket oreda som helst och inte hur länge som helst. Polisförbundet har tvingats lämna flera förhandlingar i oenighet på sista tiden. De främsta anledningarna till detta är arbetsgivarbeslut som får minskat medarbetarinflytande som konsekvens. Till exempel vill arbetsgivaren inte längre ha med facket när nya chefer ska rekryteras. Det är en ytterst olycklig och kontraproduktiv utveckling. Jag tror i stället det är ett framgångsrecept att lyssna in medarbetarna, inte minst via den kanal som facket utgör.
Jag deltog i ett seminarium på Mediamässan i Göteborg som tangerade samma tema. Där var det journalisterna som var kritiska mot vad de uppfattade som bristande öppenhet i polisens arbete gentemot media. I vissa fall har vi kanske inte samma bild. Jag kan till exempel förstå varför polisen inte vill ha journalister som lyssnar av polisradion i realtid.
Däremot blir jag bekymrad när journalister på seminariet ser en trend i att färre poliser vågar tala med media. Då är det inte bara vi från insidan som märker av det låga taket. Det syns och märks även utifrån. Det har förekommit i nutid att polisen internt eftersökt källor. Det är naturligtvis på alla sätt oacceptabelt. Polisen måste vara föregångare i öppenhet och dialog. Det är under all kritik om polisen uppfattas som en sluten organisation med medarbetare som saknar tillit till att arbetsgivaren vill deras bästa.
Högt i tak är en framtidsfråga. Det handlar om utveckling. Låt oss tillsammans utveckla en professionell polisverksamhet.
Lena Nitz
ordförande
Polisförbundet
