Kriminalteknikern Anna Jinghede har sitt specialarbete studerat uppsåtligt dödligt våld mot barn.
– Min förhoppning är att jag ska kunna fortsätta det här arbetet i en forskningsstudie.
Anna Jinghede är tandläkaren som tjatade sig in på utbildningen till rättsodontolog, bytte spår och blev polis. Numera är hon kriminaltekniker med forskarambitioner. Men den röda tråden är densamma – hon vill synliggöra de utsatta barnen.
Ett par veckor innan vi ses föll domen i det så kallade Yara-fallet. Det blev livstid för kvinnan som misshandlat den åttaåriga flickan till döds. Flickans morbror dömdes till sex års fängelse, bland annat för att han inte hindrat misshandeln.
Anna Jinghede läste domen och skrev därefter på Twitter:
Just läst Yara-domen. Känner mig så förtvivlat ledsen över hur vuxenvärlden så kapitalt misslyckats att hjälpa detta så utsatta barn.
Men den här dagen har Anna Jinghede tagit Twitter-paus. Hon är inte heller på jobbet i polishuset i Örebro, eftersom sonen Sixten har krupphosta och måste vara hemma från dagis. Mormor har fått rycka ut som barnvakt och vi gör intervjun i Annas arbetsrum på bottenvåningen i den gammelrosa villan.
Under timmarna vi sitter där, på varsin sida av det överbelamrade skrivbordet, blir det tydligt att hon drivs av en genuin vilja att sätta fokus på barn som har det svårt. Alla de barn som utsätts för våld och där samhället skulle kunna hjälpa. Ibland till och med rädda liv. Exakt varifrån drivkraften kommer vet hon inte, men säger som i förbigående att hon själv hade en tidvis ganska trasslig uppväxt med en pappa som drack för mycket.
– Jag drivs nog också av känslan att det vi gör faktiskt är viktigt. Det gör ont i mig, jag mår dåligt inombords när jag tänker på alla de barn som i varje ögonblick har det väldigt jobbigt, säger hon.
Som nyutbildad tandläkare jobbade Anna Jinghede i Vivalla i utkanten av Örebro. Ett område där arbetslösheten är hög, medan utbildningsnivå och inkomster är låga. Omkring en tredjedel av invånarna är under 15 år och Anna såg tydliga tecken på att många for illa.
– Jag försökte förmedla till chefen att vi borde kontakta socialtjänsten oftare. Som tandläkare får man en unik möjlighet att följa barnen genom deras uppväxt och kan också upptäcka om någon blir utsatt för till exempel psykisk eller fysisk misshandel. Men det är få tandläkare som tar det till sig och verkligen går vidare och anmäler till socialtjänsten. Det skapade en enorm frustration hos mig.
Där och då började Anna Jinghede driva det som hon beskriver som sin kampanj för utsatta barn. Till exempel föreläser hon för tandläkare om hur de kan upptäcka misshandelsskador och hur de ska gå vidare med sin oro till socialtjänsten. Många är osäkra på vad som egentligen gäller och undviker därför att göra en anmälan. Med en fot i tandläkaryrket och en i polisyrket vet Anna Jinghede vad hon pratar om och tycker att olika aktörer måste samarbeta mer – för barnens skull.
På en whiteboardtavla bakom skrivbordet har hon en lång ”to do-lista”. Där står bland annat rättsintygsutbildning. Hon förklarar att de flesta tandläkare inte har de kunskaper som krävs för att utfärda ett rättsintyg vid till exempel en misstänkt misshandelsskada. En utbildning i rättsodontologi behövs och hon skissar på hur den ska utformas.
Som kriminaltekniker får hon förstås jobba med alla möjliga ärenden, inte bara med sådant som är barnrelaterat. Däremot ser hon till att ta varje chans att fördjupa sina kunskaper på det området. Som när hon skrev sitt specialarbete på utbildningen. I det har Anna Jinghede gått igenom alla kända fall av uppsåtligt dödligt våld mot barn mellan 1998 och 2012. Sammanlagt handlade det om 53 fall med 61 döda barn. Syftet med uppsatsen är att öka kriminalteknikers kunskaper i ämnet.
– Det handlar ju om så få fall, så de flesta poliser får inte någon träning eller egen erfarenhetsbank. Därför är det viktigt att till exempel lära sig vilka tecken man ska titta efter på brottsplatsen om ett barn har dött. Det krävs bland annat mindre våld för att döda ett barn – vilket gör att skadorna ibland uteblir eller blir svårare att upptäcka, säger Anna.
Innehållet är jobbigt att ta till sig. Här finns fallen vi känner igen från löpsedlar, tidningsartiklar och teveinslag. Det handlar om Bobby, Kevin, Engla och de andra barnen som inte fick leva tills de blev vuxna. För att vara ett specialarbete på en grundutbildning är det ovanligt omfattande. Det finns en tanke med det, förklarar Anna Jinghede.
– Min förhoppning är att jag ska kunna fortsätta det här arbetet i en forskningsstudie. Det första steget är att publicera en vetenskaplig artikel tillsammans med två forskarkollegor.
Hon sticker inte under stol med att hon gärna skulle ägna mer tid åt forskningen. Som det är nu försöker hon hitta tid utanför jobbet. Det betyder många timmar vid datorn på kvällar och nätter när Sixten har somnat.
– Om och när polisen öppnar upp för forskning så skulle jag gärna göra det på deltid, vid sidan av mitt vanliga jobb som kriminaltekniker. Som en del i min yrkesutövning. Jag skulle önska att polisen skulle vore intresserad av att bedriva forskning. Egentligen handlar det om att försöka förbättra och förfina polisens verktyg, och det ligger ju i verksamhetens intresse.
Hennes eget intresse för polisverksamhet och kriminalteknik vaknade på allvar när hon, som alldeles nybliven rättsodontolog, åkte till Thailand efter tsunamin. Hon beskriver månaderna då hon arbetade bland en till synes oändlig mängd avlidna som en vändpunkt.
– Det var omöjligt att inte bli påverkad av det. Det går inte att förbereda sig på dimensionerna. Det var 2 000 kroppar som skulle identifieras, det tog aldrig slut. Men det gav mig möjligheten att lyfta på locket till mig själv och fundera. Numera gör jag saker som är meningsfulla och viktiga för mig.
En av de sakerna var att söka till polisutbildningen, med siktet inställt på att bli kriminaltekniker. Hon hade jobbat tillsammans med teknikerna i Thailand och trodde att det skulle passa henne. Dessutom skulle hon ha nytta av kunskaper och erfarenheter från tandläkaryrket.
Med en stor portion envishet och vilja klarade hon fystesterna. Det borde egentligen ha varit omöjligt på grund av ett trasigt knä. Men som före detta elitidrottare visste hon hur hon skulle gå tillväga och la upp en plan, som fungerade.
Med det i åtanke är det svårt att tro att hennes önskan för framtiden inte skulle bli verklighet.
– Om tio år hoppas jag att jag är Sveriges första disputerade kriminaltekniker!
Forskar om våld mot barn
I rapporten Dödligt våld mot barn. Specialarbete i Kriminalteknisk grundutbildning 2014 vid Statens kriminaltekniska laboratorium har Anna Jinghede studerat samtliga fall av uppsåtligt dödligt våld mot barn i Sverige från 1998 till 2012.
Hon har sammanställt och kategoriserat olika aspekter av brotten – exempelvis gärningsmännens relation till offren, var kroppen har påträffats och vilken typ av våld som har använts.
Anna Jinghede konstaterar bland annat att fallen skiljer sig från de där vuxna är offer. Därför behöver man utarbeta en särskilt anpassad metodik för fall med barn som brottsoffer. Hon drar också slutsatsen att det behövs mer forskning på området.
Anna Jinghede
Ålder: 39 år
Arbetar som: Polis, kriminaltekniker på tekniska roteln i Örebro/forensiska sektionen i region Bergslagen.
Utbildning: Tandläkare, specialiserad på rättsodontologi. Polis, kriminaltekniker.
Familj: Sambo och sonen Sixten, 3,5 år.
Fritid: -Sixten är min största fritidssysselsättning.
Ingår i en forskargrupp vid Karolinska Institutet och ska snart publicera en vetenskaplig artikel med två forskarkollegor. Planerar ett projekt där hon analyserar skador i huvud- och halsområdet hos dödade barn. Föreläser – bland annat för tandläkare om hur de kan upptäcka misshandelsskador i munnen och ansiktet hos barn. Syns till och från i ”Veckans brott” i SvT.
Skriver: Krönikor i Tandläkartidningen. Vinnare i Polistidningens kröniketävling 2013. Författare till Handbok i akuttandvård 2008 samt en bok om tandvårdens lagstiftning som publiceras inom kort.
Twitter: @Ajna_Academica
Anna Hjorth
Frilansjournalist
Fotnot: Anna Jinghede är även nominerad till Fackförbundspressens pris för Bästa kommenterande text, för en krönika i Tandläkartidningen om misshandlade kvinnors möte med tandvården.
23 april koras vinnaren.
