Hur hanterar arbetsgivaren den arbetstagare som tvingas skjuta mot och riskera att svårt skada eller döda en människa i sin yrkesutövning?Hur hanterar arbetsgivaren den arbetstagare som tvingas skjuta mot och riskera att svårt skada eller döda en människa i sin yrkesutövning?

Frågan ställs på sin spets när man i efterhand med lite perspektiv på en händelse gör en liten sammanfattning av hur arbetsgivaren agerat mot en arbetstagare. En arbetstagare som i jobbet tvingats använda sitt tjänstevapen och skjuta så kallad verkanseld mot en annan människa.

I det här fallet som utspelar sig i en ort i Västra Sverige beordras polispatruller till en adress där det finns uppgift om att någon försöker knivhugga en person i en lägenhet. De har då även fått information om att det skett en knivskärning i närheten precis innan.
Det visar sig senare att det är samma gärningsman och att en människa skadats så svårt att denna person avlidit.

På plats så möter polismännen en psykotisk människa som är beväpnad med en kniv.
Polismännen uppmanar personen att släppa kniven och att ge upp. Detta får ingen effekt utan personen angriper en av polismännen. Polismannen avlossar först varningskott, för att förmå personen att släppa kniven. Då detta inte har någon effekt fortsätter personen sitt angrepp mot polismannen, som till sist tvingas skjuta så kallad verkanseld mot den framrusande knivbeväpnade mannen som senare avlider på sjukhus.

Som alltid när en polis är inblandad i ett ärende där en människa skadas eller i värsta fall dödas av polisens våldsanvändning så inleds en förundersökning som sköts av särskilt utvalda och kompetenta åklagare.

Parallellt startar en utredning som fokuserar på de brott som den knivbeväpnade mannen gjort sig skyldig till, bland annat ett mord.

Detta innebär att i det här fallet hanteras ärendet initialt av två olika åklagare och en polisiär förundersökningsledare från polisens grova brottsrotel.

Utredningen mot polismannen fortsätter och han delges misstanke om vållande till annans död alternativt tjänstefel på grund av det sista skottet som avlossats. Utredningen som sker för att belysa polismannens handlande och agerande visar dock på mycket stora brister:

• Platsen där skottlossningen sker spärras av, men undersöks inte i tillräckligt hög grad. En bil som är träffad av en kula flyttas från platsen utan att man mäter in och konstaterar skottvinklarna och avstånd i förhållande till skyttens placering och förhållande eller avståndet till personen som beskjuts och träffas. I efterhand vid analyser kan det till och med vara så att det är det sista skottet som träffade bilen.
• När gärningsmannen behandlas på sjukhuset kräks han upp en stor mängd tabletter. Sjukvården frågar då polisen om tabletterna ska sparas och analyseras, men får då beskedet att tabletterna kan kastas. När sedan gärningsmannen avlidit och man i ett senare skede tar olika blodprov på honom visar de föga överraskande att han inte var påverkad av någon främmande substans. Frågan är bara vems blod man analyserat (man kan anta att han fått ett antal blodtransfusioner på sjukhuset under operationerna)?
• Den film som visar skjutningen, som är tagen av en privatperson och som mycket av åtalet mot polismannen bygger på köps enligt uppgift in av ett mediebolag. Utredningen verifierar inte äktheten på filmen eller så att den inte är manipulerad och man hör inte heller den som har tagit filmen.
• Polismannen som delges misstanke om brott får reda på att han är misstänkt för brott genom att en kollega läser om det i Aftonbladet och ringer och berättar det för honom.

I efterhand så har man från åklagarsidan hävdat att polismännen haft möjlighet att prata ihop sig och på så sätt äventyra utredningen. Något som kunnat ske eftersom de enligt åklagaren hade avlastningssamtal innan de hörts, något som är felaktigt.
Man kan även nämna att polismännens berättelser styrks och samanfaller med de iakttagelser som andra vittnen gjort när de sett händelsen från sina balkonger.

Frågan uppkommer om åtalet är grundat på andra skäl än de strikt juridiska – det var enligt uppgift den tredje dödsskjutningen av polisen detta år, 2013?

Hur behandlar då arbetsgivaren den arbetstagare som på sista arbetsdagen innan sin semester tvingas använda sitt tjänstevapen och skjuta ihjäl en människa?

Efter semestern så jobbar han som vanligt ute i den yttre verksamheten i uniform, precis som innan händelsen. Men när det blir klart att han är misstänkt för brott så sker det en omplacering till inre tjänst genom ett beslut av länspolismästaren.

Under resan fram till åtalet drygt ett år (över fyrahundra dagar) efter händelsen så känner han att han stöttas mycket aktivt av sina arbetskamrater, närmaste chef, polismyndighetens personalstödsgrupp, fackliga företrädare, skyddsorganisationen och den mycket engagerade och duktiga försvaren. De höga myndighetschefernas stöd upplever han lyser med sin frånvaro.

Den efterföljande rättegången i tingsrätten friar helt polismannen för hans agerande vid händelsen. Domen överklagas ej av åklagaren utan vinner laga kraft. Att domen inte överklagas är en indikation på att grunderna att åtala var vaga.

Det som under omplaceringen blir högst påtagligt är den ändrade inkomsten. Arbetstagaren förlorar drygt 60 000 kronor på att vara kommenderad till inre tjänst dagtid, detta jämfört med att tjänstgöra i skift och få OB-ersättning och även avrapporteringsövertid.

Frågan ställs då till arbetsgivaren om det är möjligt att kompensera polismannen för den ekonomiska skada som han lidit. Detta för att han i tjänsten griper en mördare sista dagen innan sin semester.
Svaret från arbetsgivaren är nekande, eftersom man inte vill skapa någon praxis eller prejudikat.

En av grundpelarna i svensk lag är att man anses oskyldig fram dess att man blivit fälld. I detta fall innebär en omplacering att personen bara genom att bli omplacerad kommer lida ekonomisk skada och därmed kan anses straffad.

En intressant fråga i sammanhanget är om lagakraftvunna domar som föranletts av en omplacering innebär ett brott mot Europakonventionen som förbjuder dubbelbestraffning. Personen omplaceras i detta fall enbart på grund av att han står under åtal, vilket leder till ett inkomstbortfall på cirka 60 000 kr. En tingsrättsdom hade inneburit ytterligare en bestraffning som i många fall (dagsböter) kommer att vara mildare än inkomstbortfallet.

Att personal som står under åtal omplaceras kan i många fall vara riktigt, men det borde inte medföra ett inkomstbortfall eftersom de är oskyldiga fram till domen faller. En lämplig lösning är att behandla de omplacerade på samma sätt som man behandlar en gravid som omplaceras, att personen får behålla sina anställningsförmåner, OB-ersättning och arbetstidsmått. När sedan domen kommer får det ligga till grund för ett nytt beslut, där man inte får behålla sina anställningsförmåner.

Frågan som man från polisens skyddsorganisation önskar svar på är hur arbetsgivaren agerar och utövar sitt arbetsgivaransvar och arbetsmiljöansvar mot sina anställda när det värsta inträffar och vilka skyddsnät vi har och kan kräva som anställda och hur vi hanteras under den efterföljande processen, som ibland kan ta oacceptabelt lång tid.

Händelsen ovan är ett belysande exempel på när en omplacering får stora ekonomiska konsekvenser, där grunden till beslutet att åtala honom visade sig vara väldigt vag. Personen i exemplet är tillfrågad och har gett sitt medgivande till att texten skickas till Polistidningen.

Kjell Borgström                                  Mattias Jönsson

HSO                                                      1:e vice ordförande

Halland                                                Förbundsområde Halland

Region Väst                                         Region Väst