Andelen personer med allvarliga psykiska störningar tycks vara ganska konstant, oavsett land och tidsepok. Omhändertagandet varierar däremot mycket. För 60 år sedan var 30 tusen personer med diagnosen schizofreni intagna på mentalsjukhus och ytterligare 15 tusen omhändertagna på andra sätt. I dag finns det bara drygt 30 psykiatriska slutenvårdsplatser per 100 tusen personer – den lägsta siffran i världen om vi undantar u-länderna. Därför finns de numera mitt ibland oss.
Bland kriminalvårdens klienter är det få som inte har en psykiatrisk diagnos – de flesta har många olika diagnoser. Jämfört med andra länder (och tidigare) har vi mycket få institutionsplatser – dessa personer finns också mitt ibland oss.
När någon utsätts för brott är polisen ofta först på brottsplatsen. Man möter där personer med olika grader av akuta skräckreaktioner. Bemötande och åtgärder från polisens sida kan avgöra om ett brottsoffer kommer att utveckla en post-traumatisk stress-sjukdom.
Det är begripligt att nio av tio poliser upplever att de inte har tillräckliga psykiatriska kunskaper. Av en serie av studier (Mellgren et al, 2014) framgår objektivt att poliser inte kan göra bra riskbedömningar därför att de saknar psykiatrisk kompetens. Bedömningarna är obetydligt bättre än att singla slant. Skyddsåtgärderna saknar effekt. Vår slutsats är att man måste öka polisernas psykiatriska kompetens och ta in psykiatriska experter i organisationen.
Den tidigare myndigheten (RPS) har genomfört en kvalitetskontroll av riskbedömningsverksamheten, drar slutsatsen att den fungerar väl och utfärdar rekommendationer utan stöd i forskningen (kvalitetskontroll utan kvalitet). Den nya polisorganisationen måste ta tag i problemet.
RPS var nog klar över detta redan 2013 eftersom jag fick i uppdrag att skriva ett utbildningsmaterial som jag döpte till Fem typer av psykiska störningar som poliser ofta möter: kunskapsbaserade råd om bedömning och bemötande (cirka 90 sidor). Jag levererade texten enligt ingånget kontrakt för ett år sedan. Den är ännu inte ”godkänd”, kanske på grund av omorganisationen. Men den nödvändiga kompetenshöjningen inom verksamheten har förlorat ett arbetsår.
Ett alternativ är att texten trycks av Polismyndigheten centralt och görs tillgänglig för alla kostnadsfritt via nätet. Därvidlag väntar jag på besked från myndigheten. Alternativt publicerar jag texten i Malmö högskolas rapportserie med full tillgänglighet kostnadsfritt via nätet, senast vid höstterminens start. I och med det kan man börja planera undervisningsupplägg lokalt och på regionnivå.
Sten Levander
prof.em. i allmänpsykiatri och rättspsykiatri
gästlärare i kriminologi vid Malmö högskola
Referens: Mellgren C, Svalin K, Levander S, Torstensson Levander M. Riskanalys i polisverksamhet- fungerar det? Slutrapport från ett utvärderingsprojekt. Rikspolisstyrelsens utvärderingsfunktion, Rapport 2014:2. Stockholm: RPS Tryckeri