Alla poliser förstår vikten av att lösa problem, men alla verkar inte förstå att det är lika viktigt att undvika att försöka lösa problem som inte finns. Att svensk polis funderar på att övergå till internationell bokstavering är ett exempel på det senare.
Alla poliser förstår vikten av att lösa problem, men alla verkar inte förstå att det är lika viktigt att undvika att försöka lösa problem som inte finns. Att svensk polis funderar på att övergå till internationell bokstavering är ett exempel på det senare.
I korthet är saken den att det vid radiokommunikation ofta måste bokstaveras, till exempel registreringsnummer, adresser eller egennamn.
Svensk polis har, så länge radio varit ett arbetsredskap, använt svensk bokstavering där varje bokstav representeras av ett svenskt namn. A heter Adam, B heter Bertil och så vidare. Vid internationella kontakter via radio, till exempel vid samverkan med utländsk polis eller vid internationella insatser, har man övergått till internationell bokstavering. Där heter A Alpha, B heter Bravo och så vidare. Allt frid och fröjd så långt.
Nu har någon, oklart exakt vem, kommit på den briljanta idén att vi ska använda internationell bokstavering i all kommunikation, nationell som internationell. Anledningen sägs vara att det blir ”säkrare och effektivare” enligt Jörgen Berggren på utvecklingsavdelningen. Tillåt mig tvivla.
Jörgen, och övriga som varit med i förarbetena till ett eventuellt kommande beslut, tror bevisligen inte på den grundutbildning i taktik som all polispersonal fått till sig de senaste åren. En punkt som vi fått inpräntat är vikten av att ta bort tankeprocesser hos oss själva, och i stället lägga på tankeprocesser på gärningsmannen. Allt för att vi som människor är begränsade i vår förmåga att hantera flera saker samtidigt.
Att behöva översätta engelska ord till svenska bokstäver är ett så tydligt exempel på extra tankeprocess man kan komma, och hur det skulle göra polisarbetet ”säkrare och effektivare” är bortom mitt förstånd.
Att det skulle minska missförstånden är en annan anledning jag hört. Först av allt måste jag fråga vilka missförstånd man då menar?
Sedan tror jag att ett byte till internationell bokstavering snarare kommer öka risken för missförstånd. Ponera att polisen vill larma ut en Volkswagen Passat med registreringsnummer GGB123. Med internationell bokstavering blir det ”Golf Golf Bravo 123”. Är det en Passat eller en Golf vi ska leta efter?
Det internationella alfabetet är inte anpassat för å, ä och ö heller. Stavar människan sitt namn Åklehir eller AAklehir? Det fonetiska uttalet ställer också till det. Z heter Zulu och S heter Sierra. Är det inte enklare, säkrare och effektivare att säga Zäta och Sigurd?
Uniform, Yankee och Juliette låter alla som om de börjar med bokstaven J, men det är bara ett av orden som gör det. Detta är bara några exempel på möjliga missförstånd, det finns med all säkerhet fler.
Visst kan man argumentera att det är en vanesak, och att det egentligen inte är så svårt. Men det är tomma argument då det är ursäkter för att lösa ett problem som inte finns.
Vid ett grovt brott, när poliser på plats och i ledningscentralen blir stressade, kommer den extra tankeprocessen att göra arbetet både osäkrare och ineffektivare.
Med den mängd riktiga och viktiga problem vi har inom svensk polis, med allt från krånglande IT-system till den ökande administrationen borde det väl gå att hitta något vettigare att lägga tid och resurs på, än att försöka laga något som inte är trasigt?
Radiooperatör
