Missnöjet hade pyrt länge. När beskedet om de strandade löneförhandlingarna kom flammade ilskan upp med sådan kraft att Stockholmspolisen Lisa Reventberg kände att hon måste göra någonting.
Missnöjet hade pyrt länge. När beskedet om de strandade löneförhandlingarna kom flammade ilskan upp med sådan kraft att Stockholmspolisen Lisa Reventberg kände att hon måste göra någonting.
Egentligen hade hon inte tänkt bli någon talesperson. Men hon står för varje ord hon skrivit om missnöjet inom polisen. Därför går Lisa Reventberg ändå med på att boka in en tid för en intervju för att berätta om den brevkampanj hon tog initiativ till via ett inlägg i Facebookgruppen UMF:
”06.15 utsättning i Lopo Globen. Uppgiven stämning. Vad ska vi göra?! Hur ska vi få ut vår frustration?! Hur får vi beslutsfattare att förstå hur underbetalda, frustrerade och uppgiva vi är?! Hur får vi alla att förstå hur omorganisationen, löneförhandlingarna, arbetstidsavtal etc påverkar den enskilde polisen och verksamheten i stort?! Hur gör vi!? Jag tänker då INTE vänta ytterligare ett år med resultat att ännu fler kompetenta kollegor ger upp och säger upp sig!”
Lisa Reventbergs förslag om att skicka egenhändigt skrivna brev till makthavare och media en viss dag fick snabbt stort gensvar i Facebookgruppen. Och 2 november, redan innan breven hunnit fram, hörde journalist efter journalist av sig till henne med frågor om brevkampanjen.
Jag träffar Lisa Reventberg och hennes make Jonas, som båda jobbar treskift, i deras lägenhet i Solna. Någon respons från någon av mottagarna har Lisa Reventberg ännu inte sett till – dagen efter att de första 1600 breven nådde regeringskansliet och rikspolischefen. Hon är påtagligt irriterad.
– Även om man inte har hunnit läsa breven kan man väl säga någonting om att man förstår att vi är upprörda?
Hon befarar att cheferna kommer att avfärda missnöjet som en allmän oro på grund av omorganisationen, för hon ser inte den som det största problemet. Det stora missnöjet har funnits långt innan omorganisationen. För Lisa Reventberg, som snart jobbat nio år i yttre tjänst, började det med ATA08 – arbetstidsavtalet som i ett slag radikalt förändrade förutsättningarna genom bland annat fler timmar, mindre komp och framskjutet OB. Slopandet av Stockholms lönetrappa, som trots noll utveckling ändå stått för förutsägbarhet och tydlighet, blev nästa slag.
Spänningarna ökade ytterligare när de Stockholmspoliser som räknat med inspektörslön plötsligt blev utan, samtidigt som nya kollegor gick in på upp till 26 000 kronor i månaden.
– Någon fick högre ingångslön för att den jobbat två år som väktare. Samtidigt hade handledaren, med fem år i tjänst, sämre betalt, säger Jonas Reventberg.
Han poängterar att han, med fyra och ett halvt år i tjänst, inte förväntar sig att få titeln inspektör per automatik. Löneutveckling måste man dock kunna få även som PA – utan att behöva lämna yttre tjänst eller bli chef, framhåller han.
När Polisförbundet meddelade att kraven på en medellön på 28 000 kronor efter fem år i yrket nobbats av arbetsgivaren och att man förberedde för konflikt 2016 var det droppen som fick bägaren att rinna över.
– Det kom som en käftsmäll att det lutade åt lönenämnd – igen. Arbetsgivaren pratar om att öppna upp för dialog men det känns som om man bara vill ha monolog.
För Lisa Reventberg kändes det orimligt att vänta ytterligare ett år på en förändring. I sitt eget brev till rikspolischefen, politiker och media skriver hon bland annat:
”Bortsett från grundlönen kritiserar jag även de extrema försämringar som har skett både i vårt arbetstidsavtal men även organisatoriskt …
Vår löneutveckling går bakåt. Vi följer inte ens inflationen …
Jag blir så frustrerad över att se helt fantastiska kollegor bli mer och mer uppgivna, stressade, trötta och hur frustrationen hämmar drivet och engagemanget i yrket. Varför? För att ingen lyssnar på oss! För att ingen tar oss på allvar! Ingen ser VÅR verklighet!
Våra chefer värdesätter inte kunskap och erfarenhet. De ser hellre att erfarna kompetenta kollegor slutar så att nyexaminerade poliser kan ta över till en minimal grundlön. Då finns det mer pengar till att fortsätta finansiera chefernas snabbt stigande löner! ”
Om responsen inte blir den önskade tänker Lisa Reventberg dra igång en ny brevkampanj – och denna gång ta hjälp av allmänheten.
Rikspolischef Dan Eliasson: ”Jag tycker också att poliser är underbetalda” (text på svenskpolis.se)
Här Lisa Reventbergs svar: ”Vi har inte tid att vänta”
Ur brevfloden:
