Migrationsverket, kommunerna, socialtjänsten och inte minst polisen har fått uppgifter på sitt bord som är omöjliga att lösa med befintliga resurser, skriver Lena Nitz.
Terrorhot. Många människor på flykt. Hösten har inneburit stora och allvarliga utmaningar för världen, Sverige och många av våra viktiga samhällsfunktioner. Migrationsverket, kommunerna, socialtjänsten och inte minst polisen har fått uppgifter på sitt bord som är omöjliga att lösa med befintliga resurser.
”Den nuvarande arbetssituationen inom polisen riskerar därför att få mycket allvarliga konsekvenser.”
Allt ställs på sin spets. I ett läge där världen brinner måste vi alla vara beredda att omprioritera vår vardag. Som polis får du kanske vara beredd att plötsligt få andra arbetsuppgifter än de vanliga när demokratin och tryggheten står under påtagliga hot. Det som är absolut viktigast måste prioriteras och då får annat stå tillbaka.
För polisen kommer emellertid detta ökade yttre tryck i ett läge när polisen redan står mitt i en inre oreda där missnöjet med arbetsgivaren är påtagligt. Den nuvarande arbetssituationen inom polisen riskerar därför att få mycket allvarliga konsekvenser. En färsk medlemsundersökning visar att åtta av tio poliser har funderat på att sluta. 61 procent av dessa anger lönen som ett viktigt skäl till detta. 42 procent anger omorganisationen som ett skäl. Åtta av tio poliser anger också att deras arbetssituation förändrats till det sämre av omorganisationen.
Det är inte rimligt att i denna tid av yttre tryck genomdriva polisreformen enligt en högt uppdriven tidplan. Polisförbundet är positiva till själva grundtankarna i reformen. Men genomförandet har skapat stor oreda och det i en tid när vi måste levererera på topp. Polisen riskerar att dräneras på polisiär kompetens och erfarenhet när vi behöver den som allra mest.
Därför har vi krävt att inrikesminister Anders Ygeman tillsätter en kriskommission för polisreformen med fack, arbetsgivare och ansvariga politiker. Kommissionen ska ha i uppdrag att identifiera vilka åtgärder som måste prioriteras och vilka som måste vänta. Där åtgärder ska genomföras menar vi att tillräckliga ekonomiska resurser måste tillföras.
Vår avsikt är inte att sänka omorganisationen. Tvärtom. Vi har stått bakom många av dess intentioner. Men något måste göras nu. Poliserna mår dåligt och ser sig om efter andra jobb. Att så många gör det är en alarmerande signal som polisledningen måste ta på högsta allvar. Vi har inte sett det ännu.
Förutom att ta krafttag med polisreformen måste något också göras åt lönefrågan. Där har rikspolischef Dan Eliasson alla möjligheter att skapa större engagemang och vilja hos sina medarbetare. Nyligen uttryckte Eliasson att han ville ge polisen guldstjärnor för deras insatser mot terrorismen. Det är ju trevligt, men rimlig lön och anständiga arbetsvillkor vore ännu bättre.
Ord kan vara vackra, men nu krävs handling om vi inte ska riskera massflykt från polisen. Ja, jag vill faktiskt uttrycka det så. Läget är allvarligt. Byt ut guldstjärnor mot praktisk handling, Dan Eliasson. När guldstjärnorna är borta står man annars där och allt är ungefär som förut.
Lena Nitz
ordförande Polisförbundet
