Moskébränder var den stora frågan när Polismyndigheten vid årsskiftet tog sina första stapplande steg. Mats Löfving, som var tillförordnad rikspolischef, uppmanade 2 januari enligt Ekot alla ”polisdistrikt” att ha en särskild vaksamhet över moskéer och prioritera misstänkta angrepp mot desamma.

Moskébränder var den stora frågan när Polismyndigheten vid årsskiftet tog sina första stapplande steg. Mats Löfving, som var tillförordnad rikspolischef, uppmanade 2 januari enligt Ekot alla ”polisdistrikt” att ha en särskild vaksamhet över moskéer och prioritera misstänkta angrepp mot desamma. Löfvings påbud nådde dock enligt vad Polistidningen erfar inte ut överallt i Polissverige, men blott några dagar in i en helt ny myndighet kanske det är rimligt …

Närmare ett år hunnit gå sedan dess, men ingen skulle väl kunna påstå att omorganisationen har satt sig. Tvärtom. Och omvärlden har inte heller haft artigheten att vänta in att nyläge 2 ska rullas ut och hitta sina former i alla regioner innan samhället utsatts för exceptionella prövningar. Vilket lett till att poliserna fått än fler uppgifter att lösa, med eller utan lämplig utrustning och utbildning för ändamålet, och utan tydliga besked om vilka uppgifter som ska lämnas därhän.

Man kan – uppenbarligen – ha väldigt olika syn på införande av gränskontroller, hur stort polisens ansvar är för exempelvis medieredaktioners och olika församlingars säkerhet, vilka asylsökande som ska få stanna i landet samt sökandet efter papperslösa. Även inom kåren.

Men det är inte fritt valt arbete. Så att mitt i detta extremt pressade läge ta del av det förakt och till och med hat som vissa uttrycker när polisen försöker upprätthålla de lagar och regler som våra folkvalda politiker beslutat om är milt uttryckt beklämmande.