Eliasson borde lägga lika mycket energi på att måna om sina anställda som han lägger på att leta nya polisaspiranter och försvara en ny organisation vars personalpolitik få tror på, skriver Anna Göransson, PA i Uddevalla.
Dan Eliasson gav nyligen beskedet som alla väntat på, nämligen att polisen behöver förstärkas med 2 500 poliser för att klara de utmaningar som väntar. Väl så.
Det Eliasson dock missar, är att allt fler poliser samtidigt lämnar kåren, för arbeten inom andra organisationer. Än fler kan tänka sig att göra det.
Samtidigt som Eliasson vill att poliserna ska bli fler till antalet, skulle han göra allt en chef borde, för att ha kvar den kompetens han redan har i sin organisation. I annat fall riskerar en sådan satsning att bli ett nollsummespel.
Polismyndigheten, ett stort statlig verk i omorganisation, en HR-expertis, samt ett antal polischefer med gedigen erfarenhet från yrket, förlorar fler poliser än tidigare.
Varför?
I den största omorganisationen av svensk polis har man nog missat väsentlig kunskap, nämligen den om individen. I de allra flesta organisationer är det människor som utgör den viktigaste resursen. Det har upprepats till en kliché, men ändå är faktum så.
Det så kallade humankapitalet är viktigare än någonsin i organisationer. När tjänsteutövning blir en alltmer betydelsefull del av verksamheten i moderna organisationer, inser man att människor – med sina kunskaper, färdigheter, insatsvilja och arbetslust – blir allt viktigare. I det privata såväl som i det offentliga.
Från att ha sett människor som produktionsfaktorer, som ting som kunde styras, har man efterhand kommit till insikt om att människor är individer med individuella behov. Forskaren Chris Agyris hävdade att de mest humana organisationerna också är de effektivaste i den nya tiden. Humankapitalet tycks bli en allt viktigare faktor, och organisationer kämpar i högre grad än någonsin om de bästa personerna, de med centrala kompetenser, kunskaper och färdigheter som företagen har behov av.
Här närmar vi oss kanske svaret på frågan ovan ”varför”?
För samtidigt som organisationer kämpar för att skaffa den rätta kompetensen, säger organisationen Polismyndigheten alltför ofta ”hej då” till den kompetens den redan har. En före detta polis, som ofta kan ha andra utbildningar och annan arbetslivserfarenhet, ses som attraktiv arbetskraft inom andra delar av arbetsmarknaden. Högre lön, bättre arbetsvillkor och den där känslan av ”du är viktig för oss”, gör valet att lämna Polisen plötsligt så mycket enklare.
Eliasson borde lägga lika mycket energi på att måna om sina anställda som han lägger på att leta nya polisaspiranter och försvara en ny organisation vars personalpolitik få tror på.
Under senaste decenniet har forskare försökt att kartlägga hur organisationer bäst utformar sin personalpolitik för att skapa hög prestation och trivsel, det vill säga high commitment work practices.
Det mest centrala för dessa organisationer tycks bland annat vara strävan att ge individen jobb med hög motivationspotential genom att anpassa jobbet till dennes önskningar och färdigheter, arbetsarrangemang som till exempel flextid, vilket underlättar för individen att anpassa arbetslivet till privatlivet, möjligheter till karriär i organisationen samt användning av många olika belöningssystem samtidigt.
Polismyndigheten omorganiserar för att bli en modern polis i framkant. Men så länge driven personal med barn tvingas sluta för att schemat inte går att förena med barnomsorg, så länge medarbetares dubbelkompetens inte uppmärksammas och tillvaratas, så länge önskan om att bli sedd för de ambitioner man har uteblir, och så länge oron för ett orättfärdigt lönesystem finns så starkt, blir ord om en modern polis bara något på pappret.
Polisen som organisation har alla möjligheter att bli en modern och effektiv organisation, så länge dess humankapital med engagerade, kunniga och strävsamma medarbetare finns kvar. Men det brådskar i skapandet av en personalpolitik som bidrar till att detta värdefulla humankapital stannar inom Polisen. Tiden med ett opersonligt synsätt som att poliser är lätt utbytbara måste vara förbi. En önskan om tjänstledighet ska inte av ses som uttryck av otacksamhet av vare sig chefen eller organisationen. Det ska ses som uttryck för en engagerad och omvärldsintresserad medarbetare, som man önskar lycka till, och lika välkommen tillbaka.
I alla fall om man värnar sitt humankapital.
Så Dan Eliasson. Om dina ord om ett ökat antal poliser är något värda, är det hög tid att skapa en personalpolitik som är Polisen värdig. Organisationer kämpar i högre grad än förr om de bästa personerna, med den centrala kompetensen och erfarenheter som organisationen har behov av.
När ska Polismyndigheten bli en sådan?
Anna Göransson, Pa
IGV, Uddevalla
Källa;
Jacobsen Dag Ingvar, Thorsvik Jan, Hur moderna organisationer fungerar, Studentlitteratur.
Kapitel 7 Individen och organisationen.