Ett stort antal gamla historiska polisbilar, motorcyklar och massor med polisrekvisita, riskerar att gå till spillo.
Det rör sig om rariteter från nedlagda Polistekniska Museet i Sörentorp som förpassats till ett lager i Tullinge.
Ett stort antal gamla historiska polisbilar, motorcyklar och massor med polisrekvisita, riskerar att gå till spillo.
Det rör sig om rariteter från nedlagda Polistekniska Museet i Sörentorp som förpassats till ett lager i Tullinge. Detta är skandal, anser de ideellt arbetande polismän som kämpar i motvind för att få föremålen att hålla ihop.
Henrik Johannesson, 69, före detta motorcykelpolis och en av kämparna i Tullinge, säger att samlingen hänger på gärdesgården och att något måste göras.
–Vi behöver minst två heltidsanställda mekaniker som kan underhålla gamla grejer. Det är ett minimum av resurser för att bilarna och motorcyklarna ska kunna användas i framtiden.
Alternativet är enligt honom att att de blir stående och därmed obrukbara.
–Det vore ju synd, för de är god PR för polisen. Dessutom är samlingen i Tullinge unik och ett stycke viktig polishistoria. Den omfattar förutom fordon även uniformer, blåljus, telekomutrustning och till exempel minipolisbilar.
Medhåll får han av poliskollegan Hans Backe, 64, också han ”kämpe”.
–Vi behöver rejäla verkstadsmöjligheter för kunna serva fordonen. Dessutom saknar vi en underhållsplan och pengar till den. Fast ägaren, Polismyndigheten, verkar tyvärr inte bry sig om samlingen, utan skjuter över ansvaret på ideellt arbetande äldre polismän.
Ytterligare en kämpe är Olof Egerstedt, före detta överdirektör på RPS. Han var med när Polistekniska museet öppnade och talade sig då varm för polisteknisk historia. Han är i dag bedrövad över att museet raserats.
–Det är mycket viktigt att dessa rariteter tas omhand. Polisteknik speglar inte bara teknikutvecklingen utan också poliskulturens utveckling och de samhällen den verkat. Så heder till herrarna som i stort sett gratis tar hand om föremålen i tider då polisledningens intresse för dem verkar vara lågt.
Polismyndighetens ledning kommenterar, trots flera påstötningar, inte frågan om Tullingesamlingen, utan skickar den vidare till informationsavdelningen som i sin tur skickar den till Polismuseets chef, Henrik Lindborg, som säger sig vara lika bedrövad som ”alla andra” över ovissheten runt samlingen i Tullinge.
–Jag har vid flera tillfällen begärt pengar för den, men fått avslag. Fast vi ger oss inte utan lyfter frågan på nytt. Samlingen är världsunik och har ett starkt symbolvärde. Jag hoppas verkligen att vi får nya resurser till underhållet. Utan dem, tvingas vi nog på sikt sälja ut samlingen.
Polismuseet i Stockholm öppnade år 2007 och vill skapa dialog med barn och ungdomar om polisens roll i samhället. Det ger också en inblick i hur polisen arbetar, inte minst med datorer. Museet saknar i stort sett fordon, fast lånar då och då från Tullinge. Museet, liksom samlingen i Tullinge, är en del av Polismyndigheten och ytterst rikspolischefens ansvar. Polistekniska museet skapades på 1990-talet av framlidne poliskommissarien Jan Huzell som då fick i uppdrag av Rikspolisstyrelsen att ta till vara på diverse polisnostalgia.
Museet lockade inte minst besökande poliser från hela världen. Fast när Polishögskolan i Solna flyttades passade man på att utrymma museet och gömma undan föremålen i Tullinge.
Arne Spångberg
frilansjournalist
