Den 18-åring som åtalats för att i augusti förra året ha kastat en handgranat mot en bemannad polisbuss i Tumba friades i dag i Hovrätten. (Uppdaterad 31 maj 17.00)
Den 18-åring som åtalats för att i augusti förra året ha kastat en handgranat mot en bemannad polisbuss i Tumba friades i dag i hovrätten. (Uppdaterad 31 maj 17.00)
Det var den 21 augusti som en handgranat kastades mot en polisbuss, parkerad i Storvreten/Tumba, där det tidigare samma natt varit oroligt. De fyra poliserna som satt i bussen klarade sig, tack vare att fordonet var förstärkt och dörrar och fönster stängda, med livet i behåll. Men två av dem har bestående hörselskador och samtliga har lidit eller lider av psykiska men efter händelsen.
Det starkaste beviset mot 18-åringen har varit hans dna som hittades på handgranatens grepe. Något han själv förklarat med att han mer eller mindre lurats att hålla i handgranaten vid ett tidigare tillfälle.
Liksom tingsrätten menar Svea hovrätt att den åtalade lämnat en berättelse om sin befattning med handgranaten som framstår som osannolik och svår att kontrollera. Hovrätten jämställer ”möjligtvis” det med att vägra uttala sig. Hovrätten tar också med i sin bedömning att det framstår som att flera personer varit närvarande när polisbussen attackerades.
”Detta innebär att flera personer, som tidigare under kvällen inte varit främmande för att utöva våld mot poliser, kan ha haft möjlighet att kasta handgranaten.”
18-åringen avtjänar redan ett tre år och två månader långt fängelsestraff som han tilldömts av tingsrätten för grovt rån och vapenbrott.
Vice Chefsåklagare Stefan Creutz säger till Polistidningen att han med största sannolikhet inte kommer att överklaga till högsta domstolen.
Då ingen bedömts skyldig till att ha kastat handgranaten kan poliserna inte tilldömas skadestånd.*
Läs mer om händelsen, polisernas egna berättelser och det rättsliga efterspelet här och här.
*Mårten Schultz, professor i civilrätt skriver på Twitter att han inte läst domen än men att poliserna har möjlighet att begära brottsskadeersättning. (Han kan dock inte bedöma utsikterna.)
