FU-ledaren Lena stämdes av en missnöjd privatperson på grund av en nedlagd förundersökning. Nu efterlyser hon bättre rutiner då poliser anmäls för beslut de fattat i tjänsten.
FU-ledaren Lena stämdes av en missnöjd privatperson på grund av en nedlagd förundersökning. Nu efterlyser hon bättre rutiner då poliser anmäls för beslut de fattat i tjänsten.
Det hela startade med ett rutinärende, ett bråk som lett till en anmälan och en motanmälan. Uppsalapolisen Lena fick fallet på sitt bord och valde att inte gå vidare med motanmälan.
– Jag la ner, ett vanligt beslut. I detta fall helt okontroversiellt.
Men i början av sommaren fick hon ett meddelande från tingsrätten. I korthet gällde det att rätten avvisat en stämningsansökan avseende tjänstefel, något som överklagats.
– Varken jag eller mina kollegor kände ens till att man kan ansöka om enskilt åtal trots att någon överklagan av ärendet inte skett hos myndigheten. Det normala är att tjänstefel utreds internt. Jag skulle önska att jag genast fått veta att någon anmält mig. Ytterst är det en säkerhetsfråga för mig att känna till sådant, säger Lena till Polistidningen.
I skrivande stund väntar hon på hovrättens bedömning om huruvida fallet ska återföras till tingsrätten. Hon har också JO-anmälts, men Justitieombudsmannen bedömde att det inte fanns skäl att gå vidare med anmälan.
– Det borde finnas rutiner, ingen visste hur jag skulle agera. Till slut anmälde jag mig till interna utredningar för att samtidigt få råd. Och vände mig till facket. Nu funderar jag och mina chefer över om jag ska lämna in en motanmälan för falsk tillvitelse, men jag vet inte om jag orkar mer.
Enligt Anna Ramsten, ordförande Polisförbundet Mitt, är situationen ovanlig. Hon påpekar att en privatperson kan orsaka stor skada genom anmälningar utan grund. Dessutom finns en risk för att poliser inte orkar stå emot pressen och faller undan och anpassar sin yrkesutövning.
– De flesta vet inte att man kan bli stämd som individ för något man gjort i tjänsten, det kan bli mycket tungrott och jobbigt för utsatta kollegor.
Hon känner bara till ett ytterligare fall som påminner om det aktuella. Det startade med att en polis i yttre tjänst biträdde länsstyrelsen vid ett djurärende. Senare riktade en privatperson skadeståndskrav mot polisen. Enligt det så kallade principalansvaret har arbetsgivaren ansvaret.
Oavsett om skadestånd döms ut eller ej kan det röra sig om en utdragen och påfrestande process för den enskilde, framhåller Ralf Andersson, andra vice ordförande Polisförbundet Mitt.
– I det här fallet blev det inte något skadestånd utdömt, men det var ett knepigt läge som föll mellan stolarna, säger han.
Eftersom det rörde sig om ett civilrättsligt mål var det egentligen inte Polisförbundets sak att biträda juridiskt.
– Och statens strikta ansvar gäller bara att stå för ett eventuellt skadestånd, myndigheten var handfallen under rättegången. Nu ordnade det sig eftersom jag har tillräckliga juridiska kunskaper och kunde hjälpa till, men nog behövs en förberedelse hos myndigheten för liknande framtida händelser, säger Ralf Andersson
Lena kommer att vara tjänstledig från november för att testa ett nytt jobb som säkerhetssamordnare. I ett mejl till Polistidningen skriver hon att beslutet inte beror på det enskilda åtalet utan vilar på en mängd skäl:
”Däribland lönen, arbetsmiljön, bristande beslutsordning med mera. Jag har ställt mig frågan, vad är det värt?”
