”Jag tipsar ju alla [aspiranter jag har] att man inte ska säga vad man tycker.” Så säger en av poliserna som intervjuats av forskaren Malin Wieslander, som undersökt samtalsklimatet i polisområde Östergötland.
”Vi här skulle behöva ett personalombud i facket, någonting som jag skulle vara intresserad av tror jag, egentligen. Men jag känner även där att: nej, jag kommer få så mycket skit.”
Citatet är hämtat ur rapporten ”Den talande tystnaden”, signerad forskaren Malin Wieslander. Hon har undersökt samtalskulturer bland framförallt de skiftarbetande utryckningspoliserna i Östergötland.
Hon fick uppdraget av polisområdeschefen Robert Wallén i syfte att kartlägga läget och leta nycklar till ett förbättrat samtalsklimat i polisområdet.
En tillfällig anställning och ett arbetsrum på polishuset i Norrköping gjorde att de poliser som ville kunde tala med henne med löfte om att vara anonyma i rapporten. Dessutom var Malin Wieslander med på ett antal utsättningar, arbetspass och en massa fikapauser i Norrköping, Linköping och Motala, där vissa diskussioner tystnade om en högre chef dök upp.
Samtalsklimatet inom den egna gruppen, och ofta även med närmsta chefen/cheferna, beskrivs ofta som gott av de personer hon intervjuat. Men även kollegor emellan kan upplevelsen vara att det gäller att hålla inne med kritik.
Särskilt som nya förväntas Östgötapoliser ligga lågt, enligt Wieslanders rapport. Tystnadskulturen har en lång historia, kopplad till en hierarkisk struktur, och aspiranter socialiseras snabbt in i systemet.
”Jag tipsar ju alla [aspiranter jag har] att man inte ska säga vad man tycker. Det är inte bra för deras egen skull. ”Gör inte samma tabbe som jag har gjort”. /…/ Annars blir man borttryckt. Det är tragiskt att man ska behöva tipsa om sådant. Men för deras skull så gör jag det. För man kan inte som liten individ ändra något i alla fall. /…/ Har man varit dum själv och trodde det kanske? Ja.”
Vikten av tjänsteår är ett återkommande drag i rapporten.
”Här [inom polisen], skulle Glenn Hysén bänka Zlatan. Tveklöst. För Glenn Hysén har mycket mer erfarenhet. ”Han kan det här. Räta in dig i ledet Zlatan”.
I denna miljö tog det tid för Malin Wieslander att vinna polisernas förtroende. Även när tilliten till henne som person var på plats fanns skepsis – vad ska det tjäna till att lyfta kritiken ännu en gång, när det som kommit fram i till exempel NMI:n inte lett till något? undrade man bland annat.
Vad som är ”sant” eller inte när det gäller repressalier poliser berättat om är svårt att avgöra och det spelar på ett sätt ingen roll, enligt Malin Wieslander. I det klimat som råder, med misstroende mellan ledning och ”golvet”, så tolkas nobbade jobb eller tjänstledigheter många gånger som en bestraffning, särskilt som besluten sällan motiveras.
– Det blir en sanning. Vissa berättelser är återkommande andrahandsuppgifter, men många väldigt drabbande självupplevda historier kom upp i ljuset, säger Malin Wieslander.
Hon har inte redogjort för vissa konkreta exempel för att det då skulle framgå vilka de gällde, men repressaliekulturen har lett till att poliser lämnat kåren. Andra har mått så dåligt att de sjukskrivits.
Att kontakta facket kan i sig få negativa konsekvenser, enligt rapporten.
”Jag kommer bli strulpellen då, och då är jag definitivt i frysboxen. Så det är ju inte ens att överväga. Det är det definitivt inte. Det blir ju inte bra. Så nej, det skulle jag aldrig göra, det är det nästan ingen som gör. Och facket vet jag inte om de gör så mycket heller. De är också rädda” säger en av de intervjuade poliserna i rapporten.
De gånger personalen kunnat påverka sin arbetsmiljö betonas personalombuden och ombudsmötena ha spelat en avgörande roll, men möjligheten till påverkan beskrivs ändå som liten, skriver Malin Wieslander.
”De fackliga företrädarna i sin tur beskrivs som viktiga, ihärdiga, bra bollplank och flera berättar att de fått hjälp av facket i tvistefrågor som gäller bland annat tjänstledigheter, semester och föräldraledighet”.
Malin Wieslander berättar att även hon snabbt påverkades av polisernas samstämmiga berättelser om en djupt rotad repressaliekultur, där frågor, synpunkter och kritik kan leda till omplacering, lägre lön, tråkningar och förtal.
– I mitt uppdrag ingår ju att lyfta fram svårigheter, en obekväm uppgift. Betyder det att jag inte får fler uppdrag för polisen?
I början funderade hon också kring ifall hennes insats kan påverka lönen eller karriärmöjligheterna för hennes man, som är polis i trakten.
– Fast det här är så alarmerande att det måste lyftas, säger hon.
Hon känner också att polisledningens uppsåt med genomlysningen är ärligt; Viljan att ta tag i problemen finns. Och samtalsklimatet har enligt hennes rapport trots allt utvecklats i positiv riktning, medan missnöjet med omorganisation, bemanning, lön och hanteringen av tjänstetillsättningarna tilltar.
– Nu så är det mycket snack om svågerpolitik. Missnöjet med tillsättningarna bara växer, säger Malin Wieslander.
Flera studier kopplade till polisen
Malin Wieslander är filosofie doktor vid Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap på Göteborgs Universitet.
Onsdagen den 7 september presenterades rapporten ”Den talande tystnaden Utvärdering om anställdas uttrycksmöjligheter i polisområde Östergötland” för gruppcheferna i polisområde Östergötland.
Rapporten bygger på 33 djupintervjuer, ett hundratal informella samtal samt deltagande studier och den har även publicerats på Polismyndighetens intranät.
Tidigare har Malin Wieslander (f d Sefton) bland annat forskat kring mångfald, polisens värdegrund samt polisens yrkesjargong.
