”Ofta större resurser
på andra sidan gränsen”

TEMA GRÄNSSÄMJA. Polisen i Sverige har inledningsvis mest att vinna på ett samarbete med Norge.

Polisen i Sverige har inledningsvis mest att vinna på ett samarbete med Norge. Förhoppningen är att det ska jämna ut sig när hela landsgränsen involveras och ny svensk lagstiftning träder i kraft.

TEMA GRÄNSSÄMJA. Vaajma – ett område som är större än Skåne – präglas av gränsfjällen mellan jämtländska Frostviken och Hotagen samt Lierne och Røyrvik i Norge. Här bor strax över 3 000 människor i en vildmarkspräglad glesbygd. På den svenska sidan dras samhällsservicen in, samtidigt som privata verksamheter lägger ner på grund av dålig lönsamhet.

På den norska sidan av gränsen är emellertid situationen delvis en annan. Här finns det en tradition av ekonomiskt stöd till glesbygden och samhällsservicen är mera utbyggd. Dessutom är det inte så långt till större städer, som Trondheim med 400 000 invånare. Polisen i de båda länderna förbereder nu ett pilotprojekt i Vaajmaregionen, ett projekt som syftar till att införa ett nära samarbete mellan polisstyrkorna.

Tanken är att synlighet och tillgänglighet ska öka i de glest bebodda trakterna, bland annat genom sampatrullering och gemensam vakt- och beredskapsordning. Ett annat viktigt mål är att slå fast rutiner på ländernas kommunikationscentraler så att den närmaste polisresursen kan skickas på akuta ärenden.

En annan tanke är att poliskårernas samverkan ska ske på ett sätt som liknar Räddningstjänsternas. De jobbar enligt principen att närmaste styrka åker först, oavsett om en olycka skett på norska eller svenska sidan av gränsen. Om insatsen inte tar mer än två timmar i anspråk behövs ingen ekonomisk kompensation. Mer tidskrävande insatser bokförs och en gång om året träffas ansvariga för avstämning och fakturering.
– Det är ingen hemlighet att vi inledningsvis har mest att vinna på samarbete. För vår del handlar det om 163 mil gräns där få poliser arbetar. Nu finns det inte heller några svenska tullstationer, säger Göran Bergström, närpolischef i Strömsund.

För närvarande är han tjänstledig och arbetar heltid som socialdemokratiskt kommunalråd och har både som politiker och polis varit drivande i arbetet med pilotprojektet. Under åren i Strömsund såg han med stigande frustration hur medborgarnas tillgång till polishjälp urholkades.

– Samtidigt finns det ofta större resurser på andra sidan gränsen, att samarbetet tagit så lång tid att sjösätta stör mig något fruktansvärt. Men faktum är att minister Ygeman drev på och höll löftet om ny lagstiftning.

Redan nu åker svenska poliser ofta på efterföljande över landsgränsen, när den ansvarige norska polismästaren gett sitt tillstånd. Norrmännen har också denna befogenhet enligt lagen om internationellt polisiärt samarbete. Den nya lagen kommer även att möjliggöra sampatrullering i en bil. Det faktum att norska poliser inte är generellt beväpnade har diskuterats. Under en period bar de pistol som ett led i förberedelser mot terror.
– Nu är de obeväpnade igen, men den där frågan tror jag inte ska innebära några problem. Det finns förslag på utbildningar och andra lösningar, säger Göran Bergström.

Kent Lundgren, skyddsombud i Jämtland, nämner en uppmärksammad händelse i Gäddede för två år sedan. En psykiskt instabil man tände eld på en restaurangfritös och knivhotade människor i närheten.
– Och närmaste polispatrull fanns i Östersund, 24 mil därifrån, medan norska Lierna bara är en kvart bort. I en liknande situation, när lagändringen trätt i kraft, kan vi få hjälp.

Tanken är att samarbetet med tiden ska generera mervärde också för grannarna i väster. Längre söderut vid Svinesundsbron på gränsen mellan Bohuslän och Norge rör sig många människor över gränsen, både till lands och till sjöss, för att handla billiga varor, turista och festa.

Kent Lundgren påpekar att situationen snabbt kan skifta. Flyktingmottagandet i Sverige, med många asylboenden utlokaliserade till glesbygd, innebar att polisens förutsättningar hastigt förändrades. En mindre dramatisk men för gränstrakterna mycket betydande nyhet är att skoteråkandet i Norge oväntat tillåtits efter en lagändring. Tidigare rådde närmast ett totalt förbud och norrmännen sökte sig till Sverige för att köra. Nu förbereds mil efter mil av skoterleder.

– Detta kommer med största sannolikhet innebära att smugglingen från Sverige till Norge ökar och blir oerhört svår att kontrollera. Områdena är gigantiska och det existerar redan en stor marknad för sprit och cigaretter. Inte ens om det fortfarande fanns bemannade tullstationer skulle det göra någon skillnad, säger Göran Bergström.

Både han och Kent Lundgren understryker att de är nöjda med den föreslagna lagen. Men de tycker inte att det räcker med goda intentioner och nya direktiv. De anser att nedlagda polisstationer måste rustas upp och nya fysiska arbetsplatser skapas. I Gäddede har man kommit längst med en byggnad som ska hysa ambulans, naturbevakare, poliser och räddningstjänst.

Enligt Kent Lundgren återstår många nödvändiga åtgärder för att samarbetet ska köra igång som tänkt 2017:
– Jag har inte sett någon verksamhetsanalys eller riskbedömning. Alla system måste göras kompatibla över gränsen och MSB behöver förstärka Rakel så att kommunikationen fungerar längre in i Norge.

Centralisering ett orosmoln

– Ett problem är att också Norge planerar neddragningar i glesbygd. Blir det för långt mellan poliserna hamnar vi i ett rent telefonsamarbete, säger Länsman Jørn Ove Totland.

Han är stationerad i Lierne och har tillsammans med Göran Bergström jobbat med pilotprojektet. Nu hoppas han att sampatrullering längs hela gränsen ska innebära en stor förbättring vad gäller tillgänglighet på poliser. Arbetsrätt, olika typer av beväpning och kommunikation tror han inte att det kommer att vara svårt att lösa. Men att polisbemanningen minskat i många orter i trakten ser han som ett långsiktigt hot mot hela samarbetet.

– Ska vi ha ett fruktbart samarbete måste det finnas svenska poliser på småorterna. Annars blir ändå avstånden för stora för samverkan, det är ju ingen idé att jobba tillsammans bara för sakens skull, det måste fungera i praktiken.

Den norska polisens centralisering är ytterligare ett orosmoln, enligt Totland. Han bedömer att bemanningen fortfarande kommer att var tätare i norska glesbygdsområden än i svenska, men att förutsättningarna för ett samarbete ändå riskeras.

– Vi får se, också Lierne där jag arbetar, hotas av nedläggning, men vi har ansökt om ett undantag för att inte tappa för mycket kraft i ett område som bara kan beskrivas som jättelikt.

Hjälpen i vildmarken

Polisen har arbetsmiljöansvar för fjällräddningen och de båda organisationerna jobbar nära varandra i gränstrakterna.

Östersundspolisen Peter Borg har ännu inte fått sin placering i den nya organisationen, men arbetar för närvarande på sin tidigare tjänst som samordnare för Fjällräddningen – en tjänst som på pappret är avskaffad. I den nya organisationen är Fjällräddningen en nationell resurs som lagts under region Nord med polisområdeschefen som ytterst ansvarig.

– Men i praktiken förändras inte så mycket. Vi är väldigt vana vid att arbeta med norrmännen och de kan till exempel rekvirera vår helikopter. Samtidigt har de en större mängd helikoptrar kopplade till oljeindustrin, så det handlar om att ge och ta, säger Peter Borg.

Han beskriver hur arbetet skiljer sig åt mellan de båda länderna. I Sverige ses det som ett myndighetsansvar att människor är säkra och räddas om de råkar illa ut i fjällmiljö. I Norge bygger verksamheten mer på frivilligarbete i regi av Röda Korset och andra organisationer.
– Norrmännen är utpräglade friluftsmänniskor och det finns ett tänk om att den som klantar till det får skylla sig själv.

Som arbetsmiljöansvarig är det svensk polis som kontrakterar också norska fjällräddare. Poliser passar bra för uppgiften, speciellt om de bor i de små fjällbyarna.
– Men svenska poliser vänder vi oss helst inte till. Det blir lätt oklarheter angående ansvar och ordergång, säger Peter Borg.

Unik sambandsövning över gränsen

Världens första samkörning av två länders Tetrasystem genomförs i Åre i september.

Det är i samband med en återkommande norsk/svensk övning som Rakel och motsvarande system i Norge testas vid samverkan. Sedan tidigare vet man att muntlig kommunikation fungerar bra, medan överföring av stora mängder data är ett problem.

– Både dansk och finländsk polis har visat intresse för att delta, och det kommer de att få vid framtida övningar. Men första gången bedömer vi att det räcker med två länder, säger Göran Bergström, tjänstledig närpolischef i Strömsund.

MER TEMA GRÄNSSÄMJA:

Danmark: Fellespatrullering på is?

Finland: Finsk polisbuss fylld med utrustning

Lagändring ska underlätta samarbete