Det råder stor osäkerhet kring hur man ska hantera och benämna it-teknisk bevisning. Det konstaterar Jonas Ekfeldt i sin avhandling ”Om informationstekniskt bevis”

Informationstekniskt genererat material är i dag en naturlig del av den bevisning som presenteras i domstolarna. Men det råder stor osäkerhet kring hur man ska hantera och benämna bevisningen. Det konstaterar Jonas Ekfeldt i sin avhandling ”Om informationstekniskt bevis”


– Vad är en skärmdump?
Frågan har många tänkbara svar och det, förklarar Jonas Ekfeldt, är problematiskt när skärmdumpen i fråga dyker upp som bevisning i en rättssal. Är det skriftlig bevisning? Är det en bild?
Han fortsätter och beskriver hur jurister inte heller har klart för sig hur de ska använda det befintliga regelverket för att hantera it-bevisning.
– Här råder närmast kaos, säger han.

Avhandlingen, som lades fram vid Stockholms Universitets juridiska fakultet i april, ställer i huvudsak tre frågor. Den första går ut på att identifiera vilken rättslig problematik som är knuten till it-bevisning. Den andra frågan rör den terminologi som används. Svaret på det är att den, om man får tro forskaren, är inkonsekvent och inte på något sätt fastslagen i något regelverk. Den tredje frågeställningen handlar om att identifiera tänkbara felkällor i hanteringen och bedömningen av it-bevisning.
– Alla typer av bevisning har felkällor. Men när det gäller informationsteknisk bevisning är de väldigt komplexa, säger Jonas Ekfeldt.

Som felkällor nämns bland annat att materialet ofta är väldigt omfattande och urval måste göras. Kunskapen kring hur bevisen bör hanteras, allt från hur beslaget sker till hur det presenteras i rätten, är också mycket begränsad.
– Samtidigt kan det finnas en exakthet i it-bevisning som är svår att hitta i annan bevisning

Den osäkerhet och brist på kunskap som råder gör att domarna, många gånger, är helt i händerna på sakkunniga. Till skillnad från när det handlar om till exempel rättsmedicinska undersökningar finns det på det informationstekniska området inte några bestämmelser om vilken kompetens dessa sakkunniga ska ha.
– Det är inte reglerat vem som är en it-expert. Det blir parternas egna experter som kommer till tals.

Det ansvar som hamnar på domaren i och med det bristande regelverket och den inkonsekventa terminologin blir mycket stort, enligt Jonas Ekfeldt. Han är noga med att han inte forskat på huruvida domarnas kunskaper räcker till för att på ett tillfredställande sätt hantera den här formen av bevisning.
– Men även om det vore så, kvarstår problemet med att olika domstolar använder it-begrepp på olika sätt. Det kan felaktigt sända signaler om att domaren inte har rätt kunskaper och det är kontraproduktivt. Det sänker på sikt förtroendet för domstolarnas verksamhet.

I avhandlingen föreslås en begreppsapparat för it-bevisning. Men vägen till att få en sådan i bruk och till att anpassa regelverket är enligt Jonas Ekfeldt lång.
– Det finns ingen svensk rättsvetenskapligt inriktad forskning på det här tidigare. Det här är ett första steg.

Köpte en domstol

 

Att väcka en sovande skärm kan ha förödande konsekvenser för en förundersökning. Det och mycket mer skulle alla i rättskedjan behöva veta mer om, anser Jonas Ekfeldt.



– Jag brinner för att utbilda just rättsliga aktörer och tekniker kring den här typen av verksamhet. Det är en snårig djungel och ett stort ansvar vilar på it-forensikerna, säger han.

Parallellt med arbetet med avhandlingen om it-bevisning i domstolarna har Jonas Ekfeldt bland annat ansvarat för juridisk vidareutbildning av it-forensiker på Polishögskolan. Enligt honom finns det stora brister när det gäller kunskap och reglering kring hur man hanterar it-bevisning. Det är otydligt hur man ska agera genom hela rättskedjan och det får konsekvenser. Jonas Ekfeldt beskriver ett fall där en polisinspektör missat att en ip-adress varit inaktuell. Det ledde vidare till en felaktig husrannsakan. Ärendet hamnade i slutändan i Pan, som varnade inspektören.

På samma sätt som man i rätten har svårt att veta hur den it-bevisningen ska kategoriseras och tolkas i enlighet med befintligt regelverk har polisen problem med hur bevisning ska hanteras till exempel när den beslagtas.
– Redan att väcka en sovande skärm kan ha förödande konsekvenser. Viktig bevisning kan gå förlorad och ibland vet inte poliserna på plats hur de ska agera vid ett beslag, menar Jonas Ekfeldt.

Han nämner också problemet med att poliser sällan vet vad som händer med den bevisning de tagit fram i och med att deras eget arbete är över.
– Återkopplingar är ju en bristvara i rättskedjan.

Under våren testade han ett nytt grepp på undervisningen och arrangerade ett rättegångsspel i utbildningssyfte i en autentisk domstol och med alla de aktörer som normalt deltar i en rättegång. Bevisningen skapades genom en övningsuppgift och syftet var att it-forensikerna skulle få just praktisk erfarenhet av vad som kan hända med deras bevisning i rätten.
– Det var väldigt uppskattat och den här typen av hands-on-utbildning är något jag tror på när det kommer till det här ämnet.

Erfarenheten har gett mersmak. Nu har Jonas Ekfeldt helt enkelt gått och köpt sig en domstol.
– Det var i samband med att Marknadsdomstolen lades ner.  Jag köpte inredningen helt enkelt. Nu letar jag efter en lokal och tanken är att den ska användas i utbildningssyfte.

Forskningsfakta:

Avhandlingen Om informationstekniskt bevis lades fram vid juridiska fakultetet, Stockholms universitet den första april 2016.
Länk: http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:900594