Insänt

Upprop från poliser i Norden:
Trygghet, tillit och närvaro riskerar att försvinna

15 november, 2016

Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

”I stället för att lära av varandras fel verkar det som att vi återupprepar dem i olika takt tvärs över de nordiska gränserna”, skriver ordförandena för de nordiska polisförbunden.

Polisen i de nordiska länderna har alltid haft ett högt förtroende från allmänheten. Medborgarnas förtroende för ordningsmakten har varit en stabil grund i välfärdssamhället, underlättat polisarbetet och skapat trygghet.
Nu riskerar vi att förlora det förtroendet, skriver ordförandena för de nordiska polisförbunden.

Många medborgare ser poliser bara på avstånd, när de blåser förbi i patrullbilar på gatan, ofta i samband med någon utryckning. Det skapar inte trygghet eller bygger broar. Tvärtom.

I Köpenhamn kan boende och besökare bara komma i kontakt med polisen på ett enda ställe. Vill man infinna sig personligen för att göra en anmälan är polisens huvudstation i regionen den enda möjligheten. Alla andra stationer har stängt dörrarna för allmänheten.

Och det är bara ett exempel. Polisen kommer allt längre från medborgarna i alla de nordiska länderna.

Därför vill vi höja en varningens röst:
Det är dags att ändra kurs.

I Sverige genomförde man för snart två år sedan en polisreform som skulle föra polisen närmare medborgarna. Så har det inte blivit. Reformen har varit underfinansierad och snarare gett motsatt effekt. På Island har ungefär samma sak hänt.

Idag finns många stora områden i Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island där en enda patrullbil ska stå för servicen till medborgarna. Detta trots att det handlar om köravstånd på flera hundra kilometer. Samtidigt finns uppgifter hos svensk polis om att minst tre poliser om dagen söker sig bort från kåren. I Danmark och Island talar många unga poliser också om att lämna arbetet, eftersom arbetet upplevs som alltför påfrestande för både familjen och yrkesstoltheten.

I Norge kommer en reform liknande den svenska att genomföras vid årsskiftet. Sannolikt med liknande konsekvenser och minskad närhet som följd. I Danmark har man i stort sett avskaffat närhet och lokal patrullering. I Finland får brandbilar ofta rycka ut i stället för polisen, på grund av bristen på poliser i närheten. Även på Island upplever man en tillbakagång.

De nordiska rikspolischeferna träffas flera gånger om året, då de har en löpande dialog och erfarenhetsutbyte. I stället för att lära av varandras fel verkar det som att vi återupprepar dem i olika takt tvärs över de nordiska gränserna.

Hur kan det komma sig att polisstyrkor i hela Europa idag är så försvagade att de har svårt att lösa de uppdrag som såväl medborgare som politiker ålägger dem? De har svårt att tackla flyktingkrisen, globaliseringen och terrorhoten. Det är kanske en av förklaringarna till att det finns länder som börjat sluta sig och agera utifrån populism och rädsla.

Var har politikerna den plan som minskar rädslan och återskapar förtroendet och stoltheten? Den som faktiskt ska förebygga extremism, stoppa de kriminella gängens näringskedja och tackla utmaningarna på ett professionellt sätt?

Nu i dagarna möts de nordiska rikspolischeferna i Helsingfors. Då kommer de också kommer att träffa representanterna för Nordiska Polisförbundet. Där kommer vi att berätta för dem att det är tillit, närvaro och professionalism som ska prioriteras – annars växer sig polisens kris ännu större.

Lyssna på de anställda. Utnyttja närheten och yrkeskunnandet. Återskapa respekten och förtroendet för polisens kompetens. Polisen måste hitta tillbaka till den väg som skapar ett tryggare samhälle.