I Göteborg är det plusgrader och barmark. Julkänslan är än så länge obefintlig och den ser inte heller ut att komma förrän möjligen på julafton. I år är jag ledig över julhelgen och kan åka hem till mamma i lugn och ro, i gengäld arbetar jag nyår. Vi har en ”vartannat år”-lösning på Regionledningscentral Väst där vi delar upp storhelgerna. Ett system som, i teorin, borde innebära att fördelningen blir rättvis.

Men så ser inte verkligheten ut. Mellan personalbrist, föräldraledigheter och semester så saknas det lika mycket operatörer som vanligt, vilket innebär att några som skulle fått fira jul hemma i år istället är inkommenderade.

Att vara operatör på julen – denna storhelg marinerad i förväntningar och alkohol – innebär till stor del att stötta familjer som far illa. Jag har pratat med barn som gråtande ringer och ber om hjälp för de vuxna slåss. Jag har lyssnat på vuxna som vill att vi ska komma så att de blir av med sina respektive för att de inte kan ha dem kvar hemma. Jag har försökt medla mellan bröder som ringer för att anmäla varandra för att den andra varit elak och sagt fula saker, allt medan deras mamma gråter i bakgrunden.

I Finland, där min släkt kommer ifrån, utlyser man varje år julfred eller julefrid. Den har sedan 1889 inte längre någon juridisk betydelse, men innan dess så kunde alla brott som begicks under tiden från julafton och 20 dagar framåt bedömas som grova. Den har utlysts från Brinkalahusets balkong i Åbo varje julafton klockan 12 ända sedan 1827, med undantag för krigsåren, och lyder som följer:

I morgon, vill Gud, infaller vår Herres och Frälsares nåderika födelsefest;

och varder förty härigenom en allmän julfred kungjord och påbjuden,

med åtvarning till envar att denna högtid med tillbörlig andakt fira,

och i övrigt iakttaga ett stilla och fridsamt uppförande,

emedan den, som häremot bryter samt julhögtiden

genom något olagligt eller otillbörligt förfarande oskärar,

gör sig under försvårande omständigheter förfallen till det straff,

lag och författningar för varje brott och överträdelse särskilt påbjuda.

Slutligen tillönskas stadens samtliga invånare en fröjdefull julhelg.

Det är en fin önskan att vi, åtminstone under julen, skulle kunna vara snällare mot varandra. Oavsett varför vi firar, om det är för presenterna, för Jesus eller för att det är en ledig dag, så är det ett ypperligt tillfälle att inte bråka om småsaker, kramas lite mer och sänka en till julmust.

På ledningscentralen går timmarna långsamt när det är lite att göra, men jag är säker på att mina kollegor som täcker julhelgen ändå gärna sitter helt sysslolösa om de vet att det beror på att julfred råder.

Så – oavsett om julen firas i en radiobil, på en ledningscentral eller hemma i soffan – så önskar jag oss alla en riktigt fridfull jul.

Victoria Dunros
operatör på Regionledningscentral Väst