Extrem arbetsbelastning, långa avstånd och sviterna efter omorganisationen präglade den fackliga arbetsmiljön i Nord. För att komma vidare tog styrelsen hjälp av företagshälsan.
Extrem arbetsbelastning, långa avstånd och sviterna efter omorganisationen präglade den fackliga arbetsmiljön i Nord. För att komma vidare tog styrelsen hjälp av företagshälsan.
– Vi trivs ju med varandra, det finns inte någon underliggande konflikt och det känns bra att få det konstaterat av en utomstående, säger Torgny Olofsson, ordförande för Polisförbundet Nord.
Det är förbundsområdesråd i Östersund – för snart två år sedan hölls ett liknande möte i Umeå, det första efter omorganisationen. Då talades det mycket om de enorma avstånden som förtroendevalda i Nord lever med. Samtidigt fanns förtröstan och tro på att modern teknik skulle underlätta så att de fackliga inte måste träffas fysiskt så ofta.
Delvis har förhoppningarna infriats och till exempel videokonferenser har blivit vanligare. Samtidigt kvartstår fackliga utmaningar.
– Jag menar att problemen inte alls egentligen är störst i Nord, men med avstånden finns risken att det blir för mycket. Jag föll själv igenom i fjol och gick till läkaren för det jag trodde var hjärtproblem, men allt visade sig bero på stressen.
Och Torgny Olofsson är inte ensam om att ha drabbats, en av hans fackligt verksamma kollegor går sjukskriven efter att ha fått en stressutlöst stroke och flera vittnar om dåligt mående. För att lösa situationen med styrelsens arbetsmiljö tog man under slutet av sommaren hjälp av företagshälsan.
Då resultatet presenterades stod det klart att några tämligen enkla åtgärder kan räcka för att uppnå bra resultat.
– En hel del, som att stötta varandra bättre och bereda utrymme för mera facklig tid, har vi redan genomfört.
Dessutom pekade konsulten på att hela verksamheten måste struktureras bättre, samtidigt som förbundsområden involveras i större utsträckning så att regionstyrelsen får avlastning.
– Förbundsområdesråden är ett bra exempel. Då träffas vi så många som möjligt och lär känna varandra bättre.
Ett annat problem är att nyrekryteringen går trögt. Det fackliga engagemanget finns, men att hitta yngre poliser som är redo att offra så mycket fritid som krävs är svårt. Enligt Torgny Olofsson finns det en lösning som skulle avlasta och därmed göra fackligt jobb mindre tyngande.
– Ett eget kansli hade varit fantastiskt, det skulle verkligen underlätta den löpande verksamheten.
Hur skulle ett sådant kunna finansieras?
– En variant är att vi i regionen kan lösa det, eventuellt med hjälp från Polisförbundet centralt.
– Men framförallt hoppas vi på arbetsgivaren med hänvisning till Förtroendemannalagen. Där står nämligen att: ”behöver förtroendemannen skrivpersonal för fullgörandet av det fackliga uppdraget på arbetsplatsen, får myndigheten ställa sådan personal till hans förfogande om det lämpligen kan ske.”
Sagt under förbundsområdesrådet
– Ibland känns det helt meningslöst, vi vinner kanske debatten med arbetsgivaren, men allt är en charad. De skickar lite hr-folk utan mandat och alla beslut är redan fattade mycket högre upp.
– Det är extremt viktigt att vi träffas mer och lär känna varandra, som det är nu är vi inte nära. Visst är det bra med videokonferenser men det räcker inte riktigt för att svetsa samman en grupp.
– Kombinationen med barn och regionalt styrelsearbete är svår att få samman till ett fungerande familjeliv. Men det har blivit mycket bättre, för ett par år sedan fanns inte samma förståelse.
– Man jobbar ju inte fackligt för pengarna, men vi måste få förutsättningar att behålla duktiga personer. Där handlar det mycket om att skapa en miljö som är attraktiv, folk ska inte behöva gå på knäna.
