I Växjö jobbar ungefär hälften så många poliser dom det borde. Poliserna berättar om hur de gång på gång slår knut på sig själva och ändå tappar greppet om viktig verksamhet.
I Växjöutredaren Anna Witzells huvud var det som ett getingbo.
– Jag kunde inte sluta gråta. Det är så oerhört obehagligt att inte kunna koncentrera sig på någonting, säger hon.
Symtomen hade funnits ett tag, men i april blev Anna Witzell sjukskriven på heltid i två månader. Nu är hon tillbaka på 75 procent. Hon är inte ensam. Flera av hennes kollegor är också sjukskrivna, tre på heltid. Flera har också lämnat Polisen.
– Vi har ju valt det här yrket för att vi vill göra något bra. Men att vara med om till exempel grova kvinnofridsärenden där kvinnor sitter och är rädda och vi inte kan skicka någon, det gör ju något med en. Kanske är det bättre att lämna, så man slipper se skiten.
Men Anna Witzell är inte riktigt redo.
– Jag älskar mitt jobb och jag tror inte på att fly ifrån det. Jag kan känna att – låt korthuset rasa, då kanske det måste hända något.
Marcus Gustavsson är gruppchef för grova brott. Gruppen ska bestå av åtta till tolv utredare. Men alla är upplåsta med annat.
– Jag har noll personal att tillgå, säger han.
Han beskriver hur folk är utlånade till stora uppdrag. Mordutredningar som slukar resurser, bland annat i Malmö.
Grova brott och relationsbrott samarbetar i Växjö med två LPO-grupper. De jobbar i så kallad korridor och hjälps åt. Det är sedan omorganisationen inte meningen att man ska jobba så, men annars hade det inte gått över huvud taget menar Marcus Gustavsson, som uppmuntrar missnöjda målsägande att JO-anmäla polisen.
Han beskriver hur man prioriterar i högarna. Frihetsberövade först, sedan lagstadgade tidsfrister och efter det relationsbrotten.
– Men de når vi aldrig, säger han.
-Senast jag lade ut ett sådant ärende var före sommaren. Än så länge håller jag barnärendena, men jag håller på att tappa greppet om dem också, säger Mattias Borg, chef för relationsgruppen.
Han ser förtvivlad ut när han säger det. Över 60 relationsärenden har blivit liggande. Bland dem finns en våldtäkt med känd gärningsman. Han beskriver också hur de hela tiden ”tappar kvinnor” som drar tillbaka sina anmälningar.
I Mattias Borgs grupp ska de vara tio plus en. De är tre plus en. Tre av de som saknas är sjukskrivna. Övriga tjänster är inte tillsatta.
Poliser i yttre tjänst saknas också. De är ungefär hälften mot vad de ska vara. En helgkväll i Växjö finns två radiobilar i lokalpolisområdet. Vid något tillfälle fanns det bara en. Det motiveras med att det finns åtta bilar i polisområdet. Problemet är att närmaste bil inte sällan befinner sig tio mil bort. Nyligen blev Pressbyrån i Alvesta utsatt för väpnat rån. Tjejen i kassan larmade, men ingen kom på ett bra tag.
– Till slut var en ensam hundförare först på plats, berättar Mattias Svensson på IGV.
Han och kollegan Daniel Bordin beskriver läget som uppgivet. Även om de tror att utredarna har det värre så säger de att de börjar märka av stressen även på poliserna i yttre tjänst. De hinner inte alltid äta. Aldrig avrapportera under samma pass. De åker från det ena prio ett-ärendet till det andra. Allt annat får man strunta i.
– Och den här satsningen i Araby, vi får höra att vi inte ska åka dit när de skjuter raketer och stör ordningen. Om vi åker dit blir de som stör provocerade.
Än så länge tycker Daniel Bordin och Mattias Svensson att de har ett roligt jobb och de älskar att sätta sig i en radiobil. Mattias Svensson har engagerat sig fackligt och försöker på så vis påverka. Men kollegornas frustration är kännbar.
Magnus Rostedt är gruppchef på IGV, yttre befäl och ansvarig för planeringen. I hans grupp ska de vara 15. De är nio. Totalt på IGV ska mellan 25 och 30 personer täcka två bilar dygnet runt. Det går i teorin, menar han.
– Den planen jag gör nu kommer inte gå att lösa. Hade alla lokalpolisområden i polisområdet haft det som vi hade verksamheten stannat för länge sedan, säger han.
Magnus Rostedt beskriver det som att hans personal är sliten och att det finns en uppgivenhet. Själv känner han sig ok fortfarande.
-Jag lever fortfarande i villfarelsen att jag kan påverka. Vi måste kunna visa hur lite verksamhet vi faktiskt bedriver. Men den dagen jag slutar tro på att det kan bli bättre så kommer jag att sluta.
”Svagt ledarskap och toppstyrning”
– Är det en sund organisation när en lokalpolischef inte ens har mandat att sätta lön för sina anställda?
Det frågar sig Tomas Stjernfeldt, ledamot i Polisförbundets styrelse och hemmahörande i Växjö.
Enligt Tomas Stjernfeldt är Växjö det lokalpolisområde där flest poliser per capita lämnat sina jobb sedan omorganisationen. En drastisk förändring som flyttat makten lång bort är en förklaring tror han.
– Från att ha varit en egen myndighet till att ha blivit ett lokalpolisområde där inga beslut alls tas. Ett svagt ledarskap där man inte står upp för sina anställda utan är mer koncentrerad på att ha balans i ekonomin. Man har ju ett överskott i hela Syd, säger han.
Vad vill man då från fackets håll att man ska göra åt det?
I det akuta skedet anser Tomas Stjernfeldt att man måste se till verksamheten; vad behöver göras och hur många poliser krävs det. Nu gör man, enligt honom, konstiga prioriteringar.
– Man vill avsluta stora fall som ger bra siffror. I stället för att till exempel utreda misshandlar och våldtäkter som är svårare att få avslut på. Tyvärr har vi hamnat i den där gamla pinnjakten igen.
”Det behövs ett rejält resurstillskott”
– Jag är medveten om att det är ansträngt i Växjö, säger Patrik Oldin, polisområdeschef för Sydöstra Götaland.
Han menar att orsakerna är många och nämner bland annat det särskilt utsatta området Araby.
– Men det har också blivit en sorts ond spiral, där många slutat på kort tid och bland annat gått till polisutbildningen. Det blir mer och mer ansträngt och folk blir sjuka eller väljer att sluta.
Enligt Patrik Oldin är det ansträngt i andra delar av polisområdet också.
– I Karlskrona till exempel är det ännu tuffare för IGV. Vi gör så gott vi kan för att hjälpas åt. Men det finns arbetsmiljömässiga problem med att flytta resurser.
På sikt menar han att man helt enkelt måste ha fler poliser.
– För att vända den negativa spiralen behövs ett rejält resurstillskott. Men jag har inte mandat att anställa. Det ligger på regionpolischefen som är väl medveten om situationen i Växjö.
Skulle du vilja ha det mandatet?
– Ja, det är klart att jag hellre sett att jag haft en budget och kunde anställa.
Enligt Patrik Oldin håller man just nu i region Syd på att ta fram en modell för att bedöma hur stort behovet är.
