Ett papper med en text visas upp för en underlydande – utan att ett ord yttras – och utan att pappret lämnas över.
Så kan förhållningsorder kommuniceras, utan att förevigas i vare sig e-post eller någon inspelning.
Ett papper med en text visas upp för en underlydande – utan att ett ord yttras – och utan att pappret lämnas över.
Så kan förhållningsorder kommuniceras, utan att förevigas i vare sig e-post eller någon inspelning. På så vis kan en polisanställd styras i en viss riktning utan att det går att spåra på annat sätt än att den underlydande berättar om det inträffade.
Ovanstående hör till de saker jag fått kännedom om, men inte kunnat lyfta i sitt specifika sammanhang utan att sätta min källa i klistret. Jag kan ju heller inte bevisa att det inträffat, men har all anledning att lita på min kontakt. Jag kan tillägga att det handlade om ett sätt att spackla igen sprickor i fasaden.
Samtidigt lyfts många problem – av fotfolk, fackliga och vissa chefer. En norsk journalistkollega uttryckte nyligen förvåning över det han uppfattar som frispråkighet bland svenska poliser.
Ledningens sätt att bemöta kritik i media är ofta locket på. Att tillsätta någon form av utredning är en klassiker inte bara inom polisen. I några fall har resultatet internt blivit rena rama Robinson: som det uppmärksammade rabaldret kring Lena Tysk, polisområdeschef i Västmanland, som nu omplacerats i väntan på utredning av hur hon agerat efter en underlydande chefs kontakt med media.
Vid ett möte i en annan del av landet avkrävdes alla svar vid sittande bord på om de har förtroende för chefen som ledde sammankomsten.
Vilket strålande sätt att vinna medarbetarnas förtroende på!
