Gallerian i Nordstan i Göteborg är en magnet för grupper av unga nyanlända. Här träffar de landsmän, här umgås de med vänner och begår kanske ett första brott. För poliserna är kvarteret en logistisk mardröm – med prång, våningsplan och gångar fulla av illegala möjligheter.
Gallerian i Nordstan i Göteborg är en magnet för grupper av unga nyanlända. Här träffar de landsmän, här umgås de med vänner och begår kanske ett första brott. För poliserna är kvarteret en logistisk mardröm – med prång, våningsplan och gångar fulla av illegala möjligheter.
Leif Wetterskogs tjänsterum i polishuset på Stampgatan minner om en lång karriär. Här i Göteborg City har han arbetat i 25 år och han öppnar med att beskriva en annan tid och en helt annan sorts polisliv. På dåvarande VD3 var vakthavande kung och Leif Wetterskog och de andra nykomlingarna ägnade det mesta av sin arbetstid åt att fotpatrullera. Att åka bil var status, något förbehållet de med fler tjänsteår.
Därute slogs alkoholister med varandra och i sällsynta fall med polisen. Hamnarbetare med sporadiska påhugg söp också de, dock inte lika konsekvent. Deras ofta dåliga ölsinne krävde frekvent polisnärvaro.
Nu är deras era över. Alkoholisterna, hamnschåarna, uteliggarna och narkomanerna – som kom senare – finns det ingen plats för längre.
– Då handlade det om något helt annat. Visst kunde det gå hett till men det gick att prata med dem. Nu är de bortskrämda av det nya våldet.
– Jag säger inte att det var bättre, men det var enklare. Vi hade inte någon plan eller utvärderingar. Istället gick vi ut och försökte ha koll och agerade när något hände, säger Leif Wetterskog.
Som så många andra drömde han om att bli fotbollsproffs och kom att spela allsvenskt i Frölunda, men en knäskada tvingade honom att ändra planerna. På en vägg finns fotot som fångar en ung Wetterskog i en matchsituation. Han låter inte bitter när han berättar, snarare fortfarande lite förvånad över att fotbollsdrömmen tog slut så abrupt. Men han har tagit med sig tankar med ursprung i idrotten till sitt nuvarande jobb som gruppchef för ordningspolisen i City.
Han konstaterar att det är speciellt att leda mångåriga kollegor och återkommer flera gånger till att hans viktigaste uppgift är att upprätthålla arbetsglädje och övertygelse om att insatserna leder framåt.
– Det är ingen hemlighet att omorganisationen ligger som en våt filt över mycket, men där försöker jag vara tydlig. Ingenting blir bättre om vi ägnar energi åt att klaga. I vår grupp säger man vad man tycker och går sedan vidare med energi och positiv inställning för att lösa uppgiften.
En stor del av uppgiften stavas Nordstan, ett numera riksbekant köpcentrum som officiellt benämns galleria, men i någon mening varken är det ena eller andra. Nordstan består av några centrala gator som har byggts in under tak, men likväl klassas som ett vanligt kvarter i detaljplanen. Här inne är det varmt när den pinande vintervinden drar genom ett regnigt Göteborg. Resultatet är ett tämligen unikt ställe som inte har någon motsvarighet på andra platser i Sverige. Ett drivhus för kriminalitet som står öppet nattetid, långt efter att affärerna har stängt.
– Nordstan är ett begrepp bland de nyanlända, alla vet vad det är, säger Leif Wetterskog.
Han fortsätter:
– De är nyfikna, men genast hamnar de i ett vägval. De smarta kommer aldrig mer tillbaka, de med sämre förutsättningar stannar och dras in i en hopplöst kriminell miljö.
Andra våningsplanet är en perfekt plats för den som vill följa vad som sker i folkmyllret där nere. Unga män rör sig i grupper och hälsar. De försvinner i nya konstellationer som blandar sig med barnvagnsföräldrar, folk på väg hem från jobbet, ordningsvakter och stressad butikspersonal. Händer nuddar varandra, flyktiga blickar möts och en gemensam gångriktning stakas ut. Leif påpekar att det är nu han önskar att han hade tillgång till spanare som kan följa med dit där narkotika och pengar byter ägare.
Två ordningsvakter kommer förbi. En av dem har tills nyligen arbetat i Stockholm och konstaterar att det inte finns något som påminner om Nordstan där. Han säger att väldigt många personer rör sig på en avgränsad yta och konkurrerande grupperingar råkar inte sällan i våldsamma slagsmål. När friktion uppstår är det masspsykologi som råder. Någon tittar, andra stannar upp och en stillastående snabbt växande folkmassa som agerar oförutsägbart och i värsta fall aggressivt blir resultatet.
– När polisen kommer skingras de, men vi hamnar ju snabbt i underläge när vi är ensamma.
Leif Wetterskog berättar att det inte var länge sedan som han ensam kunde gå fram och göra ett ingripande, nuförtiden är det tre poliser som gäller.
En omhändertagen 17-åring sitter i polisbilen. Han säger att hans pappa finns i Saudiarabien och att han själv bor med sin mamma och lillasyster utanför stan. Snart ska han få skjuts hem för att ytterst temporärt komma ifrån allt som drar och frestar i Nordstan.
– Jag har aldrig suttit i en polisbil förut, säger han och fortsätter:
– Min dröm är att bli polis, men det får jag kanske inte nu.
Leif Wetterskog svarar något om att drömmar ska hållas levande, men att det gäller att inte ställa till det för sig. Eller röka. Idrottsmannens motvilja mot cigarretter slår igenom. I vart och vartannat samtal med ungdomarna, flikar Leif Wetterskog in några förmanande ord om tobakens faror. 17-åringen röker emellertid inte, men han har mer på sitt samvete än han berättat spontant och Leif konstaterar senare att det där med att bli polis nog inte är aktuellt. Men vem vet.
Han låter beklagande på gränsen till ömsint då han beskriver ungdomarna och nickar mot ett gäng en bit bort. De har tagit sig över halva världen och försöker nu hitta en ny identitet i ett köpcentrum. Trots att nästan alla pratar slående bra svenska lyser en viss osäkerhet ofta igenom.
– Jag ser Nordstan som ett uppehållsrum för alla som inte platsar riktigt. Förr eller senare ställs de inför valet att begå brott eller ej. Det kan börja med något så trivialt som att snatta parfym.
Leif Wetterskog beskriver hur representanter för de etablerade kriminella nätverken i Göteborg håller ett vakande öga på kvarteret – utan att ha ett eget intresse av att lägga sig i verksamheten där. Vinsten från droger och snatterier är jämförelsevis liten, men enligt Leif Wetterskog söker de efter talanger, eller i vart fall billig arbetskraft och hantlangare.
– Kanske är det någon av de nyanlända som utmärker sig, då kan han få uppdrag av ett förortsgäng.
– Det är också vanligt att landsmän tar kontakt, dessvärre inte sällan med resultatet att killen får ett diskjobb med slavlön eller sätts att sälja droger.
Flera poliser påpekar att ungdomarna i Nordstan och de kriminella personer som står bakom det dödliga våldet i Göteborg inte har några egentliga gemensamma nämnare. Deras vägar korsas ibland och i framtiden kommer sannolikt en ökande mängd i dag nyanlända att etablera sig i gängen. Men för den som har valt yrket att upprätthålla lag och ordning är skillnaden markant och avgörande – ungdomarna i Nordstan bär inte skjutvapen.
Istället grips de med droger, snattade kläder och parfymflaskor i fickorna. Ofta är de påverkade. Improviserade urinprov tas bakom hörnet, nyfikna stannar och tittar på poliserna som arbetar och de som står uppställda i väntan på att testas.
En ung man säger att hans kompis inte är kriminell, kompisen som har påträffats med en påse misstänkt stöldgods rycker på axlarna och säger att han vill dricka upp sin energidryck.
Anders, som till och med arbetat i city längre än Leif Wetterskog, har också en stilla önskan. Han säger:
– Om vi bara hade resurser att sätta åt dem högre upp, de som tjänar pengarna. Som det är nu jagar vi de här stackarna till ingen nytta. Det är som att bygga ett hus med pappfasad.
”Vakterna gjorde ett jättejobb”
Rutiningripandet spårade ur och poliserna hamnade i underläge. Patrik Nordgren skallades i ansiktet, men det kunde ha slutat värre om inte ordningsvakterna ingripit.
Det var en eftermiddag före jul som ingripandepolisen Patrik Nordgren och hans två kollegor genomförde en kontroll av två unga män i Nordstan.
– Vi misstänkte eget bruk av narkotika. Killarna var trevliga och allt flöt på, säger Patrik Nordgren.
Men samtidigt närmade sig ytterligare en ung man, en person som blivit knivhuggen tidigare samma dag och efter det varit på sjukhuset. När han passerade sa han något förolämpande till poliserna och Patrik Nordgren förde honom åt sidan för kontroll.
– Då for han i taket och vi börjar brottas. Ett 50-tal ungdomar samlades runt oss i en ring. Jag tog honom till bilen för att lugna ner situationen, säger Patrik och fortsätter:
– En ordningsvakt anslöt och när vi skulle ta in killen i bilen gjorde han en språngnick och träffade mig i ansiktet.
Patrik Nordgren beskriver hur han och ordningsvakten kämpar med mannen och tvingas använda sprej. Ordningsvakten larmar och 20 av hans kollegor är snart på plats. Kort därefter anländer fyra radiobilar och piketen. Den våldsamme unge mannen sprejas igen och beläggs med hand- och fotfängsel.
– Ordningsvakterna gjorde ett jättejobb och bidrog till att jag klarade mig med en svullnad. Vi hade samtidigt väldig tur, underläget var så stort att det kunde ha gått illa, säger Patrik Nordgren.
Hoppas på tidigare stängning
Kommunpolisen Helene Ramsmo befarar att problemen i Nordstan kommer att växa, samtidigt tror hon att kortare öppettider och ombyggnad kan ge bra resultat.
Som kommunpolis i city med ansvar för centrum har Helene Ramsmo arbetat med situationen i Nordstan under det senaste året. Trots att hon säger sig vara positiv i grunden fastslår hon att det inte finns några snabba lösningar.
– De nya reglerna om att asylsökande som får avslag måste lämna boendet kommer att få genomslag. De har ju absolut ingenstans att ta vägen.
Numera stänger Nordstan vid midnatt. Ramsmo hoppas på ett politiskt beslut om stängning klockan 22.
– Dessutom tror jag att stället borde byggas om, bland annat kan man ta bort väggarna på en bro över vägen så att det blir mindre inbjudande att uppehålla sig där, säger hon.
Testar stockholmsmodell
Antalet stöld- och snatterianmälningar minskade drastiskt med en ny taktik i Nordstan. Nu kan modellen, som frigör poliser till patrullering, permanentas.
Poliserna Patrick Ström och Oliver Bruckshaw i Göteborg City håller i Göteborgsvarianten av ”Trygg i butik”. (Ett koncept som två Södermalmspoliser utvecklat och prisats för, läs tidigare artikel här.)
Det innebär att de utbildar butiksinnehavare i Nordstan.
– I city la vi 10 000 arbetstimmar på att avrapportera stölder och snatterier förra året. Nu avbryter väktare före brottet skett.
Försöket startade i november och håller på till sommaren. Sedan är målsättningen enligt Patrick Ström att modellen permanentas som en funktion, istället för att vara knutet till en person.